Jack Werner: ”Bekvämt att jobba hemifrån”
13 Dec 2018 kl: 00:00

Jack Werner: ”Bekvämt att jobba hemifrån”

Det gäller att nischa sig säger somliga och om man tittar på journalisten Jack Werner, som jobbar med källkritik och spökhistorier, känns det väldigt sant. Under valåret 2014 startade han Viralgranskaren tillsammans med några kollegor på tidningen Metro Viralgranskaren som belönades med Stora journalistpriset, och efter en vända på Dagens Industri satsade han slutligen på frilanskarriären.

De senaste åren har Jack Werner poddat om skräckhistorier i P3:s ”Creepypodden”, synat virala bluffar och folkbildat i källkritik genom texter, föreläsningar och den senaste boken ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå”. Han trivs med att frilansa – att kunna välja sina jobb och få arbeta med det som intresserar honom.

– Jag är medveten om att det inte är så för alla. Men det finns ett stort intresse för källkritik, det ligger rätt i tiden, och det har öppnat upp möjligheter för mig att frilansa. Det var lite tur och tajming, säger han.

Läs mer: Sandra Beijer: ”Mitt kontor ska kännas som ett vardagsrum”

Läs mer: Andreas Sandlund: ”Jag ville frilansa men samtidigt ha kollegor”

Hur ser dina arbetsdagar ut – var sitter du och jobbar?

– Mina dagar ser väldigt olika ut och jag har ingen fast arbetsplats nu. De senaste åren har jag föreläst mycket runt om i landet och eftersom jag reser mycket så är det inte värt att hyra in mig på ett frilanskontor. Jag jobbar hemifrån två till tre dagar i veckan och det är bekvämt – där har jag nämligen tillgång till alla böcker jag behöver. Men om jag skulle resa mindre framöver så kommer jag nog att hyra en plats på ett frilanskollektiv.

Saknar du att ha kollegor?

– Ja, jag kan sakna att sitta bredvid människor som vet vad man jobbar med och som kan slänga ur sig tips på saker som de tror att man skulle gilla och så.

Sitter du på kaféer och jobbar ibland?

– Ja, det händer att jag gör det när jag reser. Jag har inte ont av ljud omkring mig så miljön funkar bra men det blir oftast som ett stopp, jag sitter aldrig på ett kafé en hel arbetsdag.