Sedan många år tillbaka har vi kunnat läsa journalisten Annah Björks texter i landets största tidningar, och i år har hon dessutom startat pop-podden ”Haverikommissionen” tillsammans med journalisten Lasse Anrell.
Det största steget från sin vanliga roll som populärkulturexpert har Annah emellertid tagit med ”Båt 370: döden på Medelhavet”, en bok om flyktingsituationen som hon skrivit tillsammans med sin pojkvän, analytikern Mattias Beijmo. Tillsammans har de även gjort utställningen ”I’m Alive – mobil teknik på liv och död” som utsågs till Årets förnyare på Meg Award 2017.
Berätta, hur kom boken till?
– Det började 2015 när bilden på treåriga Alan Kurdis kropp spreds som en viral kalldusch över världen. Alla vaknade upp, även jag. Både jag och Mattias ville hjälpa till på ett konkret sätt och bestämde oss för att åka till den grekiska ön Lesbos och volontärarbeta, berättar Annah.
– Situationen vi mötte på Lesbos, och senare även i Turkiet, var fruktansvärd. Från början hade vi inga tankar på att det skulle resultera i en bok, men berättelserna vi fick höra och informationen vi fick fram genom vår research gjorde att det kändes självklart. Vi ville ge flyktingarna på Medelhavet en röst.
”Vi ville ge flyktingarna på Medelhavet en röst.”
När Annah och Mattias kom till Lesbos hjälpte de flyktingar som anlände med båtar från Turkiet, och genom dem fick de höra talas om olika nätverk och de sociala mediernas roll. En tidigare flykting hade till exempel startat en organisation som via Whatsapp följde båtarnas resor över Medelhavet, via GPS-positioner som skickades från flyktingbåtarna var tionde minut – och om de hamnade i nöd larmades kustbevakningen. Det är bland annat dessa GPS-koordinater och chattkonversationer som ligger till grund för utställningen ”I’m Alive”.
Efter tiden på Lesbos åkte Annah och Mattias till Turkiet. Under deras första natt där sjönk en gummibåt på havet och bara tolv av de 53 flyktingarna ombord överlevde. Det var båt 370.
– Det var många oklarheter kring det, så vi bestämde oss för att ta reda på vad som faktiskt hänt. De tolv överlevande männen hade satts i förvar i turkiskt militärfängelse, och när vi kom dit för att prata med dem förändrades mitt liv för alltid.
De överlevandes fasansfulla berättelser om vad som hänt ombord på båten ledde till att Annah och Mattias grävde vidare. De hittade teknisk bevisning på att den turkiska kustbevakningen larmats och att en fartygskapten hade möjlighet att rädda flyktingarna – men att alla svek människorna ombord på båt 370. Historierna och researchen resulterade inte bara i boken, utan ligger även till grund för en pågående rättsprocess mot kustbevakningen och fartygskaptenen.
Hur arbetar du och Mattias vidare nu?
– Vi är ute och föreläser, lanserar boken i fler länder och jobbar på att få ut utställningen så brett som möjligt. Vi hoppas också kunna utveckla visualiseringen i utställningen – det finns ännu mer spännande data att använda, som till och med kan förutspå scenarion för flyktingbåtar baserat på historiken. Och självklart har vi kontakt med människorna som medverkar i boken och följer deras liv.
”Äntligen har kvinnorna börjat ta mer plats i populärkulturen.”
Vad händer mer för dig under 2018?
– Jag fortsätter både med podden och att skriva viktiga artiklar om populärkultur, främst i Svenska Dagbladet där jag precis har blivit fast skribent på kultursidorna. Sedan har jag två bokprojekt på gång som jag gärna vill färdigställa under nästa år – och förhoppningsvis även ett superviktigt tv-program.
Vad driver dig?
– Jag vill se och skildra samtiden, men ofta också i förlängningen förändra. Precis som för många andra är det naturligt för mig att vilja göra ett jobb som inbegriper någonting viktigt. De senaste åren har flyktingsituationen varit en otroligt angelägen fråga, och därför vill jag belysa den, säger Annah, och fortsätter:
– Och som musikskribent sedan 19 år tillbaka har jag alltid strävat efter att skriva ur ett feministiskt perspektiv, till exempel genom att lyfta fram kvinnliga producenter och artister i en traditionellt sett mansdominerad bransch. Och att lita på och framhäva vikten av min kvinnliga blick eller öra. Därför är det jättekul att kvinnorna äntligen har börjat ta mer plats i populärkulturen de senaste åren, jag hoppas och tror att jag varit en viktig del i den förändringen.
