Redan som barn kände Clara Nystrand sig väldigt hemma i kyrkan. Men när hon tagit studenten och skulle söka till studier på universitetet så föll valet först på teknisk fysik.

– Jag trivdes väldigt bra i kyrkan, men först fegade jag ur och valde en vanligare väg, säger hon.

Men för Clara kändes studierna i teknisk fysik inte så meningsfulla som hon hoppats på och hon bestämde sig för att ta ett sabbatsår.

– Jag gjorde ett studieuppehåll och arbetade som ungdomsledare i kyrkan. Det passade mig så bra att jag bestämde mig för att byta bana och läsa till präst i stället.

I prästyrket är livet och döden ständigt närvarande, och veckorna ramas in av riterna kring födsel, kärlek och död; dop, bröllop och begravningar. För Clara var närheten till de stora och existentiella frågorna en stor anledning till att hon sökte sig till prästyrket.

– När jag sökte till utbildningen tänkte jag nog mer på livet än på döden. Jag tänkte inte på att det är begravningar och begravningssamtal var och varannan vecka.

”Det blir en tankeväckare och en påminnelse om att ta vara på varje dag.”

Clara konstaterar att det kanske var tur att hon inte insåg hur stor del döden utgör av en prästs vardag, för kanske hade det skrämt henne då. I dag är det i stället en del av arbetet som hon värderar högt.

– Jag skulle inte vilja vara utan begravningarna och samtalen med anhöriga, det är en del av mitt jobb som känns väldigt meningsfullt och viktigt för mig.

För Clara blir arbetet med begravningar en möjlighet att möta och hjälpa människor när de är som naknast och sårbarast, en möjlighet att göra skillnad. Men begravningssamtalen blir också en ständig påminnelse om att allting har ett slut, att man inte kan ta morgondagen för given.

– Det blir en tankeväckare och en påminnelse om att ta vara på varje dag. Det händer ofta att jag ringer någon älskad på vägen hem från jobbet, jag vill inte skjuta upp sådant, säger hon.

Begravningssamtalen väcker många tankar och Clara menar att de får henne att fundera över vad hon själv hoppas skapa för minnen och känslor.

– Det är denna ständiga fråga – vad är egentligen viktigt i livet? Vi vet nog alla att det är våra nära och kära, men ändå kan det vara svårt att leva därefter i vardagen.

Clara konstaterar att även präster kan fastna i vardagsstressen, och att söndagsmässor och kvällsarbete kan göra att även arbetet i kyrkan blir till ett ekorrhjul. Men mötena med människor gör det mödan värt.

– Som präst möter man människor när de är utan skal, det blir nära möten och viktiga samtal. Det passar mig, jag är inte så bra på kallprat.