Mannerström: ”Jag har inte tid att gå i pension”
22 Jun 2017 kl: 00:00

Mannerström: ”Jag har inte tid att gå i pension”

Vad inspirerar dig?

– Att laga mat och testa nya idéer. Man blir aldrig fullärd, det är det som är så fantastiskt!

Ditt bästa bollplank?

– Min familj är de bästa kritikerna och kommer ofta med goda råd – som att jag inte borde rasa så mycket i media!

Bästa mentorn du haft?

– Min far och farmor var stora inspirationskällor som coachade mig i början av min karriär, något jag är väldigt tacksam för.

Vad är det största som hänt dig i karriären?

– När jag blev frimärke, när jag fick stjärna i Guide Michelin, när jag fick medalj av kungen och när New York Times skrev att Sjömagasinet är en av tio restauranger i världen man bör besöka – och att det veckan efter var fullt av amerikanare i restaurangen.

Vem ringer du en bra dag?

– Erik Lallerstedt, vi har mycket gemensamt och har följts åt sedan unga år – en synnerligen bra person. Även Thomas Johansson på Live Nation, klok och sansad och en mycket nära vän.

Vem ringer du en dålig dag?

– Jag har inga dåliga dagar, jag tycker det är jävligt trevligt att leva och jobba.

Drömperson att luncha med?

– Jag har ätit lunch med Mick Jagger och hans barn en gång, och det skulle jag gärna göra om. Han var en väldigt trevlig person.

Oumbärligt för dig på jobbet?

– Bra redskap, jag är prylgalen! Jag har bland annat tre glassmaskiner hemma, men använder alla.

Vad gör dig nervös?

– När barnbarnen åker bil med någon annan än mig. Det enda jag är riktigt rädd för är att det ska hända dem någonting.

Typ du aldrig skulle anställa?

– En aggressiv kock som gapar och domderar. Respekt får man genom kunskap, inte genom att skrämmas.

Vem anställer du gärna?

– Duktiga personer som lyssnar och som är lätta att kommunicera med – till exempel Per Halling som var restaurangchef på Sjömagasinet. En genomsympatisk person.

Kollega du saknar?

– Tore Wretman, förmodligen den största krögaren vi någonsin har haft. Jag tror att hela restaurangsverige saknar honom.

Största idol?

– Roger Vergé, en krögare som jag träffade när jag reste runt i Frankrike i slutet på 60-talet. En gudabenådad kock med en av de vackraste restaurangerna jag någonsin sett.