5 Nov 2008 kl: 00:00

Studerar juridik och har en fotbollskarriär – samtidigt

Mycket i mitt liv – såväl i skolan och privat som på fotbollsplanen – handlar om att planera. För mig är det nödvändigt att spara tid och att vara effektiv. Jag kan till exempel inte strunta i att läsa när jag har lediga dagar. Jag vet att jag måste plugga när det inte är föreläsningar för annars går det inte ihop. Jag sitter ofta hemma och läser eftersom jag är mer effektiv då. Jag har testat att plugga någon annanstans men då är det för mycket som stör, alltifrån för många trevliga fikapauser till att folk sover på bänkarna runt omkring en i biblioteket.

Det är en hel del prat om betyg och så på juristlinjen, men jag har faktiskt aldrig ”blankat” en tenta. Jag har alltid skrivit även om jag vetat att jag kanske inte får högsta betyg. För mig är det viktigare att inte ha saker överhängande än att jaga bästa betyg. Många skulle ändå beskriva mig som målinriktad och visst är det kanske så. Nu har jag börjat träna för fullt efter en knäoperation som jag gjorde i höstas och siktet är inställt på att komma med i OS-truppen. Men först och främst handlar det om att hålla hela fotbollssäsongen här hemma så att jag platsar i landslaget.

Det är många som diskuterar hur saker och ting är i Kina och om det är rätt eller fel att de får anordna OS. Vi pratade en del om det redan i fjol, innan vi åkte till fotbolls-VM som ju också hölls i Kina. Vi var alla överens om att det inte var vårt beslut om vi skulle vara med eller inte. Det är Fifa och andra organisationer som sanktionerar tävlingar och om de har godkänt Kina som värdland så deltar vi.

Men visst, som jurist lägger jag kanske märke till fler saker som jag funderar över, under Kinavistelsen. Och egentligen är det faktiskt främst det vi inte får se som skrämmer mig. Dessutom är det både konstigt och ovant att ha maskerade vakter med k-pistar kring planen, och att bli filmad vart man än går. Men jag försöker se det som en erfarenhet och jag hoppas att vi kan visa på ett annat synsätt än det kinesiska.

Något som jag hoppas på framöver är att mina idrottserfarenheter kommer att räknas som en merit när jag ger mig ut i arbetslivet. De kanske kompenserar att mina betyg inte är de allra högsta, (även om de faktiskt är ganska bra). Oavsett hur det blir är det viktigaste för mig att jag har vågat göra det jag ville. Och att jag har haft min familj, vänner och en förstående sambo som stöttat mig. Trots tidsbristen är jag väldigt glad att jag har kombinerat studier och mitt fotbollsintresse, för till skillnad från många av mina kursare är mitt jobb vid sidan av studierna det roligaste jag vet!