Michael Storåkers är sen. Experter av olika slag går med raska steg i korridoren utanför det konferensrum på Bukowskis där jag har blivit ombedd att invänta auktionshusets nya vd. Ibland sticker någon in huvudet för att fråga vem jag väntar på och försäkrar sedan att ”Micke” kommer alldeles strax.
”Alldeles strax” kommer och går ett par gånger innan han till slut anländer. En lång man i 40-årsåldern som inte verkar det minsta stressad över att det har gått närmare tjugo minuter över avtalad tid. Hans avslappnade inställning smittar av sig även på mig – kanske har hans gamla medarbetare Linda Skugge rätt när hon säger att han är så älskvärd att han kommer undan med vad som helst. (Visste du förresten att Linda Skugge hatar att ha tråkigt – här kan du följa med på hennes fartfyllda karriärdag.)
Skulle man skriva en meritförteckning åt Michael Storåkers skulle många karriärstolpar få tillägget ”yngst”. Det börjar redan i grundskolan, där han sätter sig i skolbänken ett år tidigare än de andra. Sedan är han yngst i sin årskurs när han börjar på Handelshögskolan i Stockholm, nyss fyllda 18 år. I samma veva blir han utnämnd till Sveriges yngste nämndeman. Som 19-åring extraknäcker han som politiskt sakkunnig till dåvarande statsminister Carl Bildt – återigen yngst i gänget – och är 
samtidigt, i rollen som vice ordförande i Östermalms sociala distrikts-nämnd, med om att fatta beslut om omhändertagande av barn.
Det sistnämnda beskriver han i dag som något oerhört svårt, samtidigt som det vid den tiden aldrig slog honom att han kanske skulle vara för ung och oerfaren för att kunna ta sådana tunga beslut.
– Nej, jag hade väldigt bra självförtroende. Män har något slags dåligt omdöme i tjugoårsåldern som innebär en fördel, de vågar prova saker. Att vara politiskt sakkunnig åt Carl Bildt var läskigt, men också spännande. Jag tänkte aldrig ”ska jag klara det?” Så kan jag tänka nu, men inte då.
I samma anda av entusiasm och oövervinnerlighet startade han som 24-åring reklambyrån Storåkers. Reklamen blev ett logiskt val för någon som genom politiken hade lärt sig att läsa av människor, även om självkännedomen kanske hade kunnat vara bättre.
– När vi startade tänkte jag ”vad roligt att SEB ska få jobba med oss!” Nu tänker jag att det var ett jättedåligt omdöme av SEB att fråga oss, när det fanns så många andra duktiga, erfarna alternativ. Det blev ganska bra i slutänden, men i dag hade jag inte rekommenderat SEB att välja oss då, säger han med ett skratt.
Det var under ett drygt decennium i reklambranschen som Michael formades som yrkesperson. I rollen som byråchef har han beskrivits som en extremt tillgänglig ledare, med fäbless för att gå omkring på kontoret i strumplästen. 
En känslomänniska med ”hög knasfaktor”, som en anonym före detta reklambyråmedarbetare utrycker det i en artikel i tidningen Chef. Att en sådan person frivilligt tar steget in i en organisation där knytblusar och skräddarsydda kostymer regerar kan framstå som lite märkligt. För Michael är det inte konstigt alls.
– Här finns passionerade och kunniga människor. Och så uppstyrt är det inte. Numera fokuserar folk mindre och mindre på yta. Det man är attraherad av är kunskap och expertis.
I Bukowskis reception hänger ett stort porträttfoto på Hollywoodstjärnan George Clooney. Är det symptomatiskt sedan Michael Storåkers tog över vd-rollen, med ambitionen att satsa mer på samtida konst för att nå en bredare målgrupp?
– Fast det handlar främst om en blandning. Om du hade tittat närmare omkring dig hade du sett att där också hänger en Zorn och en Carl Larsson, svarar Michael och tonar diplomatiskt ner den mediala bilden av storförändraren som förra året stormade in i den konservativa konstvärlden för att bygga ett nytt varumärke åt Bukowskis.
Åtminstone försöker han tona ner den. Några har muttrat att han kanske borde ha tagit det lite lugnare med förändringarna när han kom in som vd för drygt ett halvår sedan. Andra har välkomnat hans förmåga att ifrågasätta en verksamhet som länge har kört på i samma gamla hjulspår.Enligt honom själv handlar den där ”knasfaktorn” som han sägs besitta inte om att skapa ett crazy arbetsklimat för att öka kreativiteten, utan om att det är högt till tak i organisationen. Att man ska våga vara sig själv och ha mod att ifrågasätta om man tycker sig ha ett bättre förslag än det som chefen föreslår. Det sistnämnda har han fått jobba med på Bukowskis, som traditionellt har varit en mycket hierarkisk organisation.
– Det har förväntats att vd och andra ska bestämma hur saker ska göras här på Bukowskis och ibland stöter jag på människor som frågar ”hur vill du ha det?” Mitt svar är alltid att ”det vet jag inte, vad är ditt förslag?” Vad är insikten, definitionen av problemet och förslaget på lösning? Annars skulle jag kunna ha 100 assistenter i stället.
Att lyckas engagera både nyckelspelarna och den breda massan är en balansgång.
– Det finns starka individer som man måste få med sig på resan för att det ska fungera, personer som kan kortsluta en organisation om samarbetet inte fungerar. Den ledarskapsutmaningen tycker jag är intressant. Jag tror att man lyckas genom inspiration, kommunikation och tydlighet. Många kreativa personer söker trygghet, inte tokighet – det är en missuppfattning. De vill ha en trygg bas för sitt kreativa skapande.
”Lillgammal” är ett ord Michael gärna använder när han ska beskriva sig själv som ung. Det är svårt att argumentera mot det när man hör att han köpte sin första Zorn-etsning för sina surt förvärvade sparpengar redan som 13-åring. Konstintresset väcktes av hans mamma, som bland annat har drivit galleri. Att det sedan blev Handelshögskolan var dock ingen slump, utan en självklar utvecklingsväg i familjen Storåkers, där pappan studerat på både Handelshögskolan och Kungliga tekniska högskolan. De tre syskonen Storåkers – Cecilia, Michael och Niklas – växte upp i en miljö där det sågs som en självklarhet att de alla var begåvade med stor potential. Det fanns en tro på barnens förmågor och en förväntan om att de skulle ta ansvar för att förvalta dem på bästa sätt.
Därför var det kanske ingen i familjen som höjde på ögonbrynen åt att storasyster flyttades upp från tredje klass till femte och senare kom in på civilingenjörsutbildningen på KTH som 17-åring och var klar när hon var 21. Eller att lillebror Niklas följde storebror i fotspåren på Handels och i dag är vd för Avanza bank.
– Vi syskon drev fram varandra, men på ett väldigt kärleksfullt sätt.
Det är alltså ingen vild gissning att Michaels förkärlek för att arbeta med drivna människor grundlades redan som barn, något som i allra högsta grad präglar honom i rollen som chef.
– Uttrycker jag det negativt så är jag otålig med dem som inte har en egen vilja eller ambition. Den andra sidan av myntet är att om du har dessa egenskaper kommer jag att ge dig ett väldigt stort ansvar. Då är jag väldigt stöttande och entusiasmerande.
Han är medveten om att det är en chefsstil som inte stryker alla medhårs, men gör heller inget för att ändra sig nämnvärt på den punkten.
– Jag tycker att man ska ha ett stort driv för den arbetsplats man är på. Med det menar jag inte att man ska jobba dygnet runt, men när man är på jobbet är det viktigt att man trivs och försöker göra något bra av det. Jag tycker att det är jätteviktigt, så på den punkten kommer jag nog att fortsätta att vara ganska jobbig.
Michael Storåkers har fått beröm för sin förmåga att lyfta fram människor som han tycker förtjänar det. Ofta är de kvinnor, även om han slingrar sig en aning när man ställer frågan om det är ett medvetet val att just lyfta fram kvinnliga talanger.
– Jag har bara gått på dem som verkar bäst och det är väldigt ofta tjejer. Speciellt när det gäller den breda kompetens som behövs i reklambranschen, att få ihop kreativitet och strategi.
Samtidigt är han medveten om skevheten mellan kvinnors och mäns möjligheter på arbetsmarknaden. Han kallar sig gärna feminist om man med det menar att alla ska ha lika rättigheter, men tycker att styrelsekvotering är en alibilösning som snarare försinkar utvecklingen än sporrar den.
– Det är bara genom att konkret tillsätta bra kvinnor i operativa roller som man driver ett potent förändringsarbete. Det är då det händer saker.
Här kommer vi till det läget i intervjun då Michael om han hade fötts som en Michaela troligtvis hade fått frågan om hur det går att kombinera rollen som högpresterare i karriären med livet som småbarnsförälder. Så låt oss för rättvisans skull ställa den ändå – till en vit, medelålders man. Hur går det med livspusslet?
– Det är en ständig kamp med mycket fokus på familj och jobb. Det övrigt sociala har jag till stor del fått kompromissa bort. Sedan har vi barnflicka och mycket hjälp från syskon och föräldrar. En viktig del i det här livspusslet är att man inte ska vara rädd för att investera i hjälp under småbarnsåren.
Bukowskis har en tuff tid bakom sig, men med en ny vd i kombination med en färsk affärsstrategi hoppas man kunna vända den vikande trenden. En satsning på mer samtida konst, fler auktioner och bättre marknadsföring ska fila ner trösklarna så att fler vågar sig in. Bland de konkreta nyheterna som lanserats under Michael Storåkers ledning finns en ny grafisk profil och en tydligare satsning på nätet med introduktionen av Bukowskis market.
– Där går föremål för femhundra kronor och uppåt, vilket är en viktig plog in till Bukowskis stora kvalitetsauktioner. Det är många som numera tänker att om de ändå ska lägga 5 000 kr på en soffa kanske det kan vara smart att göra det på en Carl Malmstensoffa som även har ett andrahandsvärde.
Sedan februari sänds dessutom en såpa om arbetet på Bukowskis i TV8. Med tv:n som hjälp ska fler få en inblick i auktionsvärlden och kanske inspireras till att ta upp auktionshandel som hobby. Och när förändringens starka vindar blåser på Bukowskis uppmanar Michael Storåkers sina medarbetare att kasta loss och hålla hårt i masten – deras samarbete är nämligen helt avgörande för hur resultatet blir, menar han.
– Förändring i sig har inget egenvärde, men man måste våga möta den – även om man är en del av det som måste ändras.
Klockan är strax elva och vi har nått gränsen för vår avtalade tid. På vägen ut tar vi en annan väg än den jag släpptes in genom och i den allmänna förvirringen som uppstår misstar jag en lampknapp för en dörröppnare, vilket resulterar i att hela rummet släcks ner och jag får smaka på den omtalade knasfaktorn. Några Bukowskisanställda fnissar när Michael Storåkers öppnar ytterdörren och visar mig ut med orden: ”Lugn, det här är en galning, men vi försöker få ut henne nu”.
|
Linda Skugge, pr-konsult på Skugge och co, vd för boksajten Vulkan.se:
– Micke är en helt fantastisk person. Han är helt totalt unik. Under tiden på Ultra Magazine hade han tv-serien Absolutely fabulous på non stop. Han är så bra att han kunde sitta och titta på den bakom kontorets glasväggar och komma undan med det. Han kan göra vad som helst och alla älskar honom. Mina bästa minnen är när han bjöd mig som ”unikt inslag” på hans middagar. Detta var tidigt nittiotal. Jag tror att jag stack ut från hans vanliga gäng, haha! (Missa inte Linda Skugges karriärdag här!)
Pia Grahn Brikell, vd för Storåkers McCann:
– Jag lärde känna Micke för 12–13 år sedan, under min tid som journalist och vi har följts åt under alla år. Han var också den som handplockade mig till Storåkers McCann för två år sedan, så jag har sett Micke i flera olika roller. Micke är fantastisk, det har jag alltid tyckt. Smart, social, begåvad och ganska knäpp, på ett bra sätt. Vi har haft mycket roligt ihop
under årens lopp. Han är dessutom en självklar ledare som väcker känslor vart han än kommer.
Raoul Galli, socialantropolog som forskar kring konst och reklam:
– Jag har använt Michael Storåkers som exempel på hur personer med starka sociala nätverk kan fungera som förbindelsegångar mellan samhällseliter. När man använder ord som både geni och galen när man beskriver en framgångsrik person anar man att det döljer sig en massa saker bakom detta i termer av socialt ursprung, utbildning, sociala relationer och nätverk. Han är troligtvis en person som på grund av sociala förhållanden under uppväxten och senare har formats till en person som inte ser samma hinder i tillvaron som många andra ser. För en sådan person ligger världen öppen, det mesta framstår som möjligt – och är det också.
