Jag sökte ett jobb för något år sedan. Det var ett chefsjobb i en ideell organisation. Jag skulle vilja påstå att jag tickade i alla boxar. Förutom formella krav så uppmuntrades man att berätta om de personliga erfarenheter som man hade i bagaget, vilka skulle avgöra om man passade bra på jobbet. Personliga erfarenheter skulle nämligen väga tyngst. Sådana hade jag med mig. Jag skrev ned dem och var faktiskt riktigt nöjd med min ansökan när jag tryckte på sänd.
Döm av min förvåning när svaret från rekryteringsfirman kom efter några månader.
”Enligt ditt CV saknar du kunskaper i Officepaketet. Vi har därför gått vidare med andra kandidater som bättre matchar kravprofilen”.
Jag blev dessutom ännu mer förvånad när jag pratade med en gammal kompis som också hade sökt jobbet och fått exakt samma svar. Eftersom vi båda har jobbat långt över tio år som kommunikationschefer hade vi helt enkelt valt att inte ta med ”Mycket goda kunskaper i Officepaketet” i våra CV:n. Eller förresten, vilken tjänsteman gör det nuförtiden? Till och med barnen arbetar i Officepaketet. Att uppge det i CV:t är ju lite som att skriva att man kan hantera en mobil eller ett passerkort, åtminstone för den som har ett jobb som innebär att man hanterar en dator.
Svaret gjorde mig lite trött men också nyfiken – hur behandlas man egentligen som arbetssökande? Jag började fråga runt och fick mig många exempel till livs. Eller vad sägs om det här:
En kompis sökte jobb som chef för externa relationer på ett av Sveriges mest kända bolag och fick följande tillbaka, något förkortat:
”Ett stort tack för att du vill vara med och bidra till att göra XX ännu bättre. Du ska veta att vi värdesätter ditt engagemang och är väldigt tacksamma för din ansökan. Just den här gången har vi valt att gå vidare med andra kandidater. Vår grundsyn på XX är att alla har talang och vi uppskattar att du vill vara med och påverka vår väg framåt. Vi ser att din profil kan vara intressant för andra, framtida roller och önskar verkligen att du söker nästa gång du ser en tjänst som känns rätt för dig.”
Jobbet han sökte var ett högre chefsjobb som han var klippt och skuren för. Han sökte det eftersom han ansåg att han kunde bidra med sin kompetens och med sin långa erfarenhet. Talang var inte något han funderade på om han hade, eftersom talang enligt SAOL betyder ”medfödd lätthet att tillägna sig viss färdighet”. Han har faktiskt slitit hårt under alla de år han har jobbat. Att han skulle söka jobb på bolaget i fråga igen finns inte på hans karta. Nej, han övervägde till och med att sluta vara kund hos dem eftersom det sällan är ett ett vinnande koncept för ökad lojalitet att klappa någon på huvudet.
Jag har fått höra många exempel men det blir tjatigt att lyfta upp alla här men jag vill ändå berätta om de vanligaste erfarenheterna:
- Sen eller utebliven återkoppling. Alltså ingen som helst återkoppling, inte ens efter ett år. Trots att det i bekräftelsen av mottagen ansökan stod att man skulle höra av sig inom kort.
- Dåligt formulerade nej tack-mejl skickade som massutskick, ofta med meningen ”din profil är intressant för oss och om vi inte hör något från dig så behåller vi den i vår kandidatbank”, något som många har läst som ”eftersom vi inte orkar gallra enligt GDPR så skriver vi att vi är intresserade av din profil istället”.
- Refuseringsbrev klockan 19.30 på en fredagkväll till kandidater som har fått komma på intervju.
Jag förstår att det inte alltid är lätt men vissa saker borde man kunna fixa relativt enkelt. Ta det där med refuseringsbreven till exempel. Med dagens CRM-system borde man exempelvis kunna göra bättre nej tack-brev, baserat på de kompetenser eller erfarenheter man anser att kandidaten saknar. Dessutom skulle breven kunna vara trevliga.
Det har väl aldrig lämpat sig att behandla kandidater dåligt, men det har nog aldrig varit så farligt att göra det som idag när kundmakten är stor och människors kanaler så effektiva. Det är dags för bolag att förstå att de inte bara bygger arbetsgivarvarumärke genom att behandla kandidater väl, de vårdar bolagets anseende och image i stort. Det är inte bara det att kandidaterna är intresserade av ett jobb, i många fall är de kunder, de kanske till och med är lojala kunder. Dessutom så berättar de, uppenbarligen, om sina upplevelser för andra.
Så vad ska man då ta sig till när det nu är en djungel att rekrytera och kandidaterna ställer krav? En ledtråd finns i frågan ”hur skulle du själv vilja bli behandlad om du tog dig tiden att söka ett jobb?”. Det är inte kandidaten som får jobbet som ska få mest kärlek, det har man förhoppningsvis flera år på sig att ge. Nej, det är de som inte får jobbet. De som har lagt ner tid och engagemang, som har gått och hoppats och drömt. Tänk på det.
