Vissa sa att hon var galen. Andra att hon var oansvarig. Men Anna Stenberg hade redan bestämt sig. Hon hade en plan och hon tänkte genomföra den. Med en ettåring hemma och en till i magen sa hon upp sig från en trygg anställning för att starta eget. Viljan att förverkliga sin idé var starkare än rädslan för att misslyckas.

– Jag har nog alltid varit lite dumdristig eller övermodig. Det präglar mig som person. Om jag känner i magen att någonting är rätt så kör jag. För vad är det värsta som kan hända? Visst, ibland vinner man och ibland förlorar man. Men jag är inte så himla rädd för att saker och ting ska gå dåligt.

Modet och den orädda attityden har funnits med Anna ända sedan hon var liten. Båda hennes föräldrar är entreprenörer och lärde henne tidigt att det går att göra saker själv. Samtidigt har idrotten alltid varit viktig för henne. Pappan, Kaj Svensson, spelade fotboll i Hammarby i Allsvenskan och Anna själv började träna gymnastik så fort hon lärt sig gå.

– Från det att jag var tio år tränade jag 30 timmar i veckan. Det var det bästa jag visste.

Christianiacykeln är det självklara färdmedlet när Anna Stenberg åker till och från jobbet.

För att få tid till att träna så mycket som möjligt började Anna i en idrottsklass på högstadiet och under tonåren tävlade hon på elitnivå, både i Sverige och internationellt. Först satsade hon allt på artistisk gymnastik och senare började hon med truppgymnastik där hon var med och vann EM-guld.

– Jag gillade att få vinna och förlora i lag. Idrotten har format mig väldigt mycket. Jag gillar att tävla och få utlopp för min energi.  Men den har gjort mig modig också. Jag är inte så rädd för att det ska gå dåligt. Jag har gråtit många gånger i gymnastiksalen, men jag har lärt mig att det går att resa sig upp.

Trots kärleken till gymnastiken och framgångar som följde kom Anna till en punkt där hon insåg att hon ville göra någonting annat också.

– Mina föräldrar driver företag tillsammans inom ledarskapsutveckling, så entreprenörskap, ledarskap och idrott var alltid de stora samtalsämnena runt bordet. Jag var nog nyfiken på att gå i deras fotspår.

Anna bestämde sig för att börja studera på Handelshögskolan i Stockholm och eftersom hon redan var van vid att fokusera, prestera och utmana sig själv passade utbildningen henne väldigt bra. För precis som i gymnastiken var Handelshögskolan en miljö med många högpresterare, något som hon trivdes bra med.

Vad hon däremot inte tyckte var så bra på Handelshögskolan var trångsyntheten i vad man skulle göra efter examen. Att jobba på bank, som managementkonsult eller som revisor på någon av de stora byråerna tycktes vara de hetaste alternativen som alla strävade mot. Inget fel i det såklart, men för Anna var det inte alls intressant.

– Drömmarna om vad man kunde bli var ganska snäva och ingenting av detta lockade mig.

En dag när Anna gick i korridoren på väg till en föreläsning, hittade hon precis vad hon letat efter. På en anslagstavla satt en annons där det stod med stora, fetade bokstäver, ”Vi ser gärna att du som har varit elitidrottare söker!” Det var MTG och Stenbecksgruppen som sökte traineer. Anna sökte, och blev antagen, till programmet och det första året fick hon jobba som trainee för MTG:s vd.

– Jag fick verkligen vara med där besluten fattades och inlärningskurvan gick spikrakt uppåt. Det var ett väldigt roligt år och jag trivdes fantastiskt bra.

Ett år senare, när Anna var 24 år, blev hon erbjuden rollen som marknadschef för MTG:s produktionsbolag Strix Television.

– Hur sjutton tänkte de egentligen? Jag var ju en osnuten gröngöling då, men fick en möjlighet att visa vad jag gick för. Jag fick bra stöd och uppmuntran av mina chefer och då går det mesta!

Anna Stenberg är ofta ute och föreläser på skolor och företag, bland annat om framtidens ledarskap.

Anna Stenberg gjorde bra ifrån sig och blev kvar på Strix Television i ett par år innan hon fick nästa stora utmaning, rollen som operativ chef för MTG Radio och vd för företagets baltiska radiobolag. Hon var då 26 år och blev chef för 200 medarbetare.

– Plötsligt skulle jag leda riktigt erfarna chefer som hade långt mycket mer erfarenhet än vad jag hade. Hur tusan skulle jag vinna deras förtroende?

Vad Anna lärde sig mest under de här åren var just detta – att bygga upp ett förtroende. Hon gjorde det med en stor portion ödmjukhet, stora öron och framför allt genom att lita på sina medarbetares förmåga. Och hon lyckades. För i fyra års tid blev hon kvar som chef för bolagen.

– Man kan inte komma in som chef och tala om hur saker och ting ska vara. Nyckeln är att kunna leda genom andra. Det gäller att vara lyhörd.

Under de här åren gifte sig Anna och fick ett barn samtidigt som hon också startade upp ett chefsnätverk tillsammans med Stockholms handelskammare.

– Jag hade blivit kontaktad av dem angående en nätverksträff för chefer. Jag gick dit och fann mig själv sittandes som ensam kvinna tillsammans med 30 äldre herrar. Även om det kunde vara lärorikt kände jag att det hade varit roligt med ett nätverk för unga affärskvinnor som var i samma fas i karriären som jag, så jag föreslog det vilket blev jättebra.

När Anna kom tillbaka från sin första mammaledighet hade hon jobbat som chef för radion på MTG i fyra år och fick återigen ett nytt jobberbjudande. Den här gången som HR-direktör för hela koncernen. Företaget ville förnya sin HR-strategi och få en tydligare koppling mellan HR-arbetet och affärerna.

– Jag hade ju ingen HR-bakgrund över huvud taget, så det var verkligen modigt av dem!

En stor del av arbetet som HR-direktör handlade om rekrytering och det var under denna period som idén bakom rekryteringsföretaget WES föddes.

– I alla kontakter med rekryteringsföretag för att anställa nya chefer till bolagen lyste de kvinnliga kandidaterna alltid med sin frånvaro. Jag blev frustrerad över chefsrekryteringsföretagens oförmåga att hitta erfarna kvinnliga ledare med rätt kompetens och jag blev irriterad över deras bortförklaringar när vi gav dem bakläxa. Jag visste ju att kompetensen fanns därute på marknaden och ville få tillgång till hela kompetensbasen, både män och kvinnor.

Anna började göra research och det visade sig att 75 procent av de chefer som rekryterades via rekryteringsföretag var män.

– Det kändes ju totalt fel eftersom det inte återspeglar hur kompetensfördelningen på marknaden ser ut! Men många som driver rekryteringsföretag är gamla direktörer som har förlegade och traditionella nätverk och i dem finns det ytterst få kvinnor.

Anna insåg att det var dags för ett alternativ. Det var läge att röra om lite i rekryteringsgrytan. Sagt och gjort. När hon väntade sitt andra barn såg hon chansen. Året var 2011 och Anna var 31 år. Anna fick fin support från MTG och kunde starta upp sitt företag under uppsägningstiden. Ända fram till slutet av graviditeten jobbade hon järnet med att få allting på plats och knyta till sig rätt medarbetare.

– I och med att jag själv inte kunde rekryteringshantverket behövde jag någon som var expert och på detta. Jag hade redan koll på vem som var bäst i branschen och som jag ville ha med mig, Liv Gorosch, som hade över 15 års erfarenhet i branschen. Tack och lov ville hon vara med!

Strax innan förlossningen lanserades WES, Women Executive Search. I samband med detta fylldes också deras cv-databas i snabb takt och bara ett par veckor senare fick WES också sina första uppdrag.

– Tre veckor efter uppstarten hade över 2 000 kvinnliga chefer med jättehäftiga bakgrunder och med en vilja att ta nya befattningar registrerat sig i vårt kandidatnätverk. Det motbevisade hela den gamla tesen om att det saknas kvinnliga chefer med rätt kompetens. För de finns!

I dag har WES över 10 000 kvinnliga chefer registrerade i sitt kandidatnätverk. Samtidigt har företaget växt och har i dag fem fasta medarbetare och många fler konsulter. De har även hunnit expandera utomlands med verksamheter i England, Norge och Tyskland.

– Tidigare var det många företag som ville rekrytera kvinnor för syns skull, så att det såg bra ut i årsredovisningen. Men allt fler har börjat inse värdet i jämställdhet utifrån ett lönsamhetsperspektiv också.

För Anna har WES aldrig handlat om en politisk vision utan om att ta vara på den kompetens som finns därute och att inte utesluta hälften. Men med åren har hon fått andra drivkrafter också.

– Utifrån ett samhällsperspektiv fyller WES en viktig funktion på så sätt att vi bidrar till ett mer jämställt näringsliv. I dag är jag ute och föreläser mycket om detta, både inom politiken och i näringslivet.

När vi pratar om privata mål, drivkrafter och visioner berättar Anna att också de har förändrats över tid. Men det har aldrig handlat om status och pengar, det kommer det heller aldrig att göra.

– I så fall hade jag satsat på att bli banker i London som många blev. Men för mig har karriären aldrig handlat om pengar, snarare om att sätta upp mål och nå dem. Att jaga resultat. Det ger mig tillfredställelse!

Nästa mål för Anna är nu att få WES att fortsätta växa och att fortsätta driva på förändringen på ett positivt sätt. Givetvis hoppas hon att företaget en dag inte ska behövas, men det är en bit kvar dit.

– Jämställdheten får bra utrymme i debatten, men det räcker inte med att snacka. Det är dags för action!

För Annas egen del tycks hela livet ha varit action, och ingenting tyder på att hon kommer att sakta ner på tempot.

– Jag har alltid haft mycket energi och gillar att göra saker. Jag mår bra av det. Men jag har aldrig varit den där personen som har jobbat ihjäl mig. Det är snarare så att jag jobbar väldigt effektivt när jag väl jobbar. Sedan går jag hem och gör annat. För jag vill inte se tillbaka på mitt liv och känna att jag bara har fokuserat på karriären. Men det har gått bra att kombinera allting faktiskt.

När vi pratar om råd till andra som vill starta företag säger Anna att just detta är en viktig punkt.

– Många tror att det är så svårt att starta bolag och att det är förenat med att jobba dygnet runt. Men så behöver det verkligen inte vara. Det är nog viktigt att ta ner det lite, det är inte så svårt som alla påstår.

Hon medger dock att det givetvis kräver en hel del att starta eget. Men det handlar snarare om mod och vilja än om tid.

– Självklart måste man riskera en del. Om du aldrig riskerar någonting kan du aldrig vinna. Så är livet. Men har du modet och viljan fixar du det. Och om du faller orkar du resa dig upp. Det är tjusningen!

Fler porträtt:

Tictail-grundaren Carl Waldekranz

Hemma hos hotellmagnaten Petter Stordalen

Supertalangen Jamal El-Mosleh

Birgitta Olsson – med aptit på politik

Pionjären Golnaz Hashemzadeh