Novembermörkret är här med kalla morgnar, överfyllda mejlboxar och meterlånga jobbhögar. Livet är inte alltid kul av bara farten. Inte heller alltid jobbet. Det enda som finns till hands och som då verkar värma för vissa är gnället – det outhärdliga gnället. Vi gnäller på kollegorna, på busschaufförerna, på kunderna…ingenting är bra eller kul. Och det berättar vi minsann för varandra dag in och dag ut. Ibland känns det som att pessimisterna är överallt.

De få individer som lyckats hålla humöret uppe av egen maskin måste vara starkare än en romersk krigare på krigsfältet för att inte slås rakt ner i skoskaften redan innan dagens första kaffe. Det är också nu som en negativ aspekt med digitaliseringen visar sitt fula tryne fullt ut. Den digitala världen är nämligen perfekt för gnäll och pessimism. Rakt ut kan gallan spys och skalper tas. Sociala medier lyssnar alltid.

”Ju jobbigare allt känns desto trevligare försöker jag vara.”

Att skylla på stress är ett vanligt trick för pessimisterna. Det är helt orimligt att hinna hälsa god morgon med trevlig stämma när det är så mycket att göra. Herregud, det måste ju alla förstå. Jag frågar mig dock: När blev det okej att vara otrevlig? När blev det okej att inte göra ditt bästa för att glädja andra, lätta upp någons dag eller helt enkelt bjuda på ett gratis leende och ett glatt hallå?

Under mina senaste år av ständig stress och jobbpress har jag försökt att hitta ett nytt förhållningssätt. Jag kämpar emot med allt jag har – ju jobbigare allt känns desto trevligare försöker jag vara. Kanske är det av ren sympati mot den jäktade kassören på mataffären som jag skyndar mig att slänga på alla trevlighetsfraser jag kan. Men förmodligen är det snarare så att också jag desperat behöver ett leende i retur och det enklaste sättet att få ett glatt bemötande faktiskt är att ge ett.

Det kostar varken tid eller pengar att gratulera, heja på eller berömma i sociala medier istället för att visa missnöje. Som den utsvälta berömjunkie jag också är så försöker jag begrava min egen längtan efter beröm till förmån för att berömma andra. Det är alltid värt att göra någon annan glad. Tänk om jag lyckas starta en slags ravin av positivitet och beröm istället för gnäll och hårda ord. Det vore något att vara stolt över.

Och nej, att ge beröm och glada utrop har ingenting med ett chefsansvar att göra. Faktum är att vi alla är ansvariga för varandra och att människor runt omkring oss mår bra. Oavsett om du innehar en tjusig titel eller ej.

Det är dags att ta det ansvaret – även i november.