På söndag är det mors dag. Jag skulle kunna skriva spaltmeter om hur bra min mamma är på att peppa mig när jag: 1. hulkgråter och äter kexchoklad om vartannat, 2. känner mig tonårsdisträ och tror att jag vill vara ifred (det vill jag inte), eller 3. fnissar mig fram på andra sidan luren med en rolig anekdot på lager.
Men jag vill prata om en helt annan grej – klyschan “det är aldrig för sent att uppfylla sina drömmar” – och hur min mamma faktiskt är ett levande bevis på det. Om du tror att du inte kan eller hinner göra ditt karriärliv lite härligare: Låt mig presentera Agneta Stefansson, nyss fyllda 54 år och nybliven stand up-komiker.
Det kom inte direkt som en överraskning när mamma, med ovanligt hög och glad pitch på rösten, i slutet av förra året berättade att hon hade anmält sig till en nybörjarkurs i stand up. För er som inte känner min mamma kan jag berätta att hon har spelat teater under större delen av sitt liv och älskar rampljuset. Till vardags är hon projektledande journalist med en förkärlek till post it-lappar, Tintin-merchandise och danska deckarserier. I sociala sammanhang tar hon ofta initiativ till diskussioner och ~lockar till skratt~, som en hurtig person med lagom tokigt mönstrad skjorta skulle ha sagt under en jobbintervju.
”Jag ser min numera stand up-mamma som har närt en dröm och gjort den till sin verklighet.”
Min mamma är varken klämkäck eller buskisrolig – hon kan vara ganska rå (på ett rimligt pk-sätt) och är inte rädd för att skämta om livets pissigheter med allt från uppbrott till klimakteriet (förlåt för att jag gav dig en menskopp i julklapp för två år sedan, mamma). Jag har bidragit till content: “Klara, i din ålder – när vet man egentligen när man är ihop? Ni säger ju fortfarande att ni dejtar!” och hon har gett mig (och publiken) insyn i hur det är att ha Tinder som 50+: ”Alla män visar ju bara upp golfbagar, när skulle de ha tid med mig?”.
Men framför allt har jag lärt mig att min mammas drivkraft är otrolig. Sedan hon började med stand up i december har hon uppträtt på 3 olika scener, blivit headhuntad som förakt till en show med Mikael Tornving och Henrik Hjelt, och i sommar ska hon gå en fortsättningskurs i stand up under sin semester. Allt detta – PÅ ETT HALVÅR!
När vi pratar om stand-up-karriären kommer hon hela tiden tillbaka till frågan: “Varför gjorde jag inte det här tidigare?”, och jag svarar: “Men du gör det ju nu!”. Jag ser inte en person som gjort något “för sent”, jag ser min numer stand up-mamma som har närt en dröm och gjort den till sin verklighet. Eller som en kylskåpsmagnet skulle ha sagt det: “Tro på dig själv!”.
Det lovar jag att göra.
Men först ska jag ringa mamma.