Slösurfande eller dåliga dagar är inga alternativ när du har ett extremt ansvarsfullt yrke. I en ny artikelserie träffar vi fyra personer vars jobbvardag handlar om att skydda Sveriges hemligheter, handla aktier för tiotals miljoner kronor eller ha andra människors liv i sina händer. Här gäller totalt fokus! Först ut är flygledaren Martin.

”Emirates 157 Heavy, wind 170 degrees 9 knots, RWY 19L, cleared to land.”

Martin E. Linder inväntar svar från piloten i flygplanet som ska landa härnäst på Arlanda. På radarskärmarna framför sig har han koll på alla plan i närheten av flygplatsen, vilken höjd de befinner sig på och vilken hastighet de har, samt väderförhållandena.

Kontrolltornets placering 83 meter upp i luften gör även att han och hans flygledarkollegor har en 360 graders vy över Arlanda, och snabbt kan se om något inte står rätt till.

– Det är vår uppgift att se till att flygtrafiken flyter på ett säkert och effektivt sätt. Eftersom det kan ske upp till 80 starter och landningar per timme så krävs riktigt bra simultanförmåga, att du kan fatta snabba beslut och inte stressar upp dig. Men jag tycker att jobbet är roligare ju mer trafik det är, då går jag in i ett speciellt ”mode” och är totalt fokuserad, berättar Martin.

”Antagningsprocessen är väldigt speciell och du har bara ett försök på dig. Bara fem procent klarar testerna.”

När Martin tar hand om planen som ska landa sköter en av hans kollegor alla som startar, medan en eller två kollegor kommunicerar med planen som är på marken. Det är ett ständigt samarbete mellan positionerna i tornet, men även med piloter, markpersonal och flygledare på radarcentralen som styr det angränsande luftrummet.

– Jag arbetar i position i ungefär en timme, sedan blir jag avlöst och sitter standby i en halvtimme-timme, innan jag sitter i position igen. Det är en utmaning att aldrig veta hur en dag kommer att bli: trafiken varierar, alla flygbolag har inte den vassaste engelskan, det kan komma ett varningslarm, vädret har stor inverkan – och dessutom är den mänskliga faktorn inblandad.

Det var en slump att Martin blev flygledare. Han hade fått ett fotbollsstipendium till ett college i USA, när han blev tipsad om flygledarutbildningen av bekanta.

– Antagningsprocessen är väldigt speciell och du har bara ett försök på dig. Bara fem procent klarar testerna – då slog vinnarskallen in. Och fotbollen kändes inte som något långsiktigt karriärval.

Det tog nästan två år för Martin att genomgå alla anlagstester, intervjuer, läkarundersökningen och säkerhetskontrollen. Efter den fyraåriga utbildningen väntade sedan nya tester för att få certifikatet – och efter det steget hade 30 procent av Martins klasskamrater fallit bort.

– Visst är det tuffa krav, men det är ju bara bra eftersom du ansvarar för tusentals människor i luften. Det krävs särskilda egenskaper och mycket träning för att hantera det på ett bra och säkert sätt.