06.00 I lägenheten i Sollentuna ringer klockan den vanliga tiden. Linda är extremt kvällstrött – och väldigt morgonpigg. Hon kliver alltid upp tidigt och läser tidningar, svarar på mejl, duschar, käkar frukost och hjälper barnen med sitt innan de ska till skolan.
08.10 Lämnar av barnen i skolan.
8.50 På kontoret. Sedan drygt ett år tillbaka driver Linda pr- och kommunikationsbyrån Skugge & co. De hjälper bland annat företag att synas där de vill, ordnar event, medietränar kunderna och står för strategisk rådgivning. På sajten står bland annat att man ”föredrar handling framför handlingsplaner” och ”vi kommer inte skrämma dig med trendiga termer och dyra kontor och pretentiösa presentationer”.
– Med det menar vi väl egentligen att vi är mer handlingsinriktade, att vi gör. Vi föredrar att ringa DI i stället för att först ha en tre dagars workshop om hur man kan nå den målgruppen. Och vill kunden nå ut via ett event så är det väl bara att boka en lokal och börja bjuda in folk. Allt det andra, det där kringsäljandet, det kostar ju bara kunden en massa pengar. Det är fejk och det gillar inte jag.
9.30 Möte med företaget Stardoll, som vill ha hjälp med ett event. Det är bara ett par veckor sedan Skugge & co, som förutom Linda består av fem personer, flyttade till nya lokaler på Drottninggatan i Stockholm. Bakom dörren med skylten i visitkortsstorlek gömmer sig en omgjord sekelskifteslägenhet. Nya trägolv och tapeter i varmorange och svartvitt är på plats, men i de tre arbetsrummen mot gatan är det fortfarande rörigt. Ett av rummen är fullproppat med böcker; det används som lager för de Vulkanböcker som ska distribueras.
Boksajten Vulkan, som Linda driver tillsammans med Peter Norrman, och Skugge & co är två av Lindas företag. I övrigt bloggar hon på Yourlife.se och svarar på frågor i Ica-kuriren. Dessutom skriver hon på en pjäs för Göteborgs stadsteater och en barnbok, båda på beställning. Linda är van vid att ha mycket att göra – och säger att hon också behöver det. All den där energin måste liksom få utlopp någonstans.
– Jag vet inte riktigt vad det beror på. Jag bara är sån. Det är tråkigt när inget händer. Och jag är van vid att leverera mycket. Länge lämnade jag en text om dagen vilket alla som skriver vet är ganska mycket. Jag hade deadline varje eller varannan dag i flera år.
Många känner nog till huvuddragen i Lindas karriär; rekordung krönikör och skribent i Ultra magazine (med Kristian Luuk som chef), rekryterad till Expressen där hon i 15 år skrev omdebatterade krönikor, författare till böcker som Ett tal till min systers bröllop, Lilla ångestboken och Det här är inte en bok.
Hon har många gånger beskrivit hur hon var blyg och tyst som liten, men sedan hon blev krönikör har hon litat till sig själv och sin egen förmåga; hennes personlighet har stått i fokus och varit en förutsättning för i stort sett alla jobb hon haft.
– Den största förolämpningen ever är om någon säger att jag bara haft tur. Då blir jag så sjukt förbannad. Jag har jobbat så otroligt hårt. Jag fick en chans och den skulle jag behålla, det var bara så. Jag har alltid haft lätt för att reta upp folk när jag skriver, att uppfattas som udda och annorlunda. Som krönikör är det en tillgång. Under min karriär har jag sett så många dussinfigurer bytas ut. Jag såg till att göra mig själv oersättlig och det var en väldigt medveten strategi.
11.00 Möte med Ernst & young, som Skugge & co arrangerar Entrepreneur of the year med. Entreprenör har Linda varit i mer eller mindre hela sitt liv. Och för henne är det en trygghetsgrej. Hon kan inte alls förstå frågan om hon någonsin känt sig nervös för att kunna försörja sig som egen, inte minst sen hon fick egen familj.
– Jag är kontrollfreak och skulle aldrig lita på ett annat företag. De kan ju kicka mig när som helst! Jag känner mig trygg när jag säljer mig själv. Har jag inte fått in tillräckligt med uppdrag så är det bara att ringa ett samtal till, eller tio. När det gäller uppdrag är jag helt prestigelös, jag måste inte bara skriva i fina och stora tidningar. Jag är noga med mitt privatliv, det vill jag ha privat, men när det gäller skrivande är min inställning att alla uppdrag är bra uppdrag.
12.15 Lunch på stan. I dag blir det på Grill, nära och bra.
– Mat är otroligt viktigt för mig. Jag är supernoga med att äta regelbundet. Det måste jag göra, annars fungerar jag inte.
13.10 Skriver färdigt och lämnar en text till Ica-kuriren, där hon har en frågespalt.
– Det är ett hedersuppdrag. Det är mest tonåringar som skriver in och frågar om allt möjligt. Gud vad jag fortfarande kan känna igen mig i deras problem och ångest. Det känns så jäkla skönt att få vara där och hjälpa till.
15.30 Wayne’s Coffee, möte med Tommie X, bloggare och kreativ strateg för Skugge & co. Linda dricker färskpressad must, Tommie X beställer kaffe. Utanför har dimman börjat lägga sig. Skugge & co jobbar nära många bloggare, och är noga med att följa vad som händer i en värld som inte är självklar för alla.
– Vår styrka är att vi har koll på bloggvärlden. Vi vet vilka vi ska bjuda på ett event för att få en bra mix. Vi vet vilka som är nya, vilka som är generösa med att skriva om saker, vilka som är divor och vilka som är kunniga på sitt område. Och vi vet hur man gör för att få dem man vill ha på eventet att komma.
Hur många av bloggarna som försörjer sig på bara bloggandet vet inte Linda. Men hon vet att deras inflytande ständigt ökar, och att även många stora företag, i traditionella branscher, nu har insett vikten av att arbeta med pr mot bloggare.
– Vi jobbar med alla medier, och alla kanaler har såklart sina fördelar. Men när man läser om något i en blogg uppfattas det ofta som ett råd från en god vän, till skillnad från om man får samma information från en annons. Vissa av de lite äldre bloggarna har ju dessutom väldigt köpstarka läsare.
16.40 Promenad bort mot Dansens hus där kvällens event ska äga rum. Det har börjat regna och Linda fäller upp det lilla paraplyet. Hon messar sin kollega Madeleine Carlsson som redan är på plats och ber henne skicka en bild på kvällens mackor. Linda känner sig inte helnöjd med resultatet och vi tar en sväng inom Panini där Linda köper köttbullar och potatismos att ta med sig.
17.05 Dansens hus. Linda sätter sig på en stol på scenen och äter dagens middag. Därefter blir det ett kort möte med kommunikationschefen på Dansens hus, Sophie Lönn, om upplägget. Någon kommer bärande på en kartong block och pennor, som också ska läggas i de militärgröna goodie bags:en med rosa Cullbergbaletten-tryck. Linda och Sophie hjälps åt.
17.25 De första gästerna börjar trilla in. Kvällens event är generalrepetitionen av Cullbergbalettens Ekmans Triptych, a study of entertainment, i regi av Alexander Ekman. Innan föreställningen intervjuas Alexander exklusivt på scenen inför dem som kommit på eventet och de har chans att ställa frågor.
17.45Minglet är i full gång. Det sorlas och kindpussas och fotograferas. Tre mingelfotografer är på plats.
– Det gäller att ha ett antal kända ansikten också, annars får vi inte hit såna som Finest. Det är viktigt att hitta rätt mix, med folk som trivs ihop. Det ska kännas lite trångt på ett event – det värsta som finns är när det är glest. En annan viktig grej är att se till att det kommer lagom många ”up and coming”-människor, som har kvar sin entusiasm och passion. De som varit med länge blir lätt lite blasé, och är de för många blir det lätt trist stämning.
19.00 Föreställningen börjar. Men då har Linda redan satt sig i bilen och börjat köra hemåt. Väl hemma tömmer hon kameran på de flera hundra bilder hon tagit och sprider dom på lämpliga ställen på nätet. Hon mejlar ett tack till de som kom och skickar med en länk till bilderna så att de kan pimpa sina bloggar.
– Jag fattar inte dem som lägger upp bilder från ett event nån vecka senare. Det är ju fullkomligt värdelöst. Hos oss gör vi allt samma natt.
Överskottsenergi var det, ja. Men det är inte den enda drivkraften hos Linda. Tidigare under dagen har vi pratat om vad som får en individ att jobba så mycket, så hårt, så länge.
– Jag vill alltid vara bäst. Herregud, jag överlevererar ständigt och jag kan inte ens låta någon gå om mig på Drottninggatan utan att gå ikapp och börja tävla. Jag trivs med att ha det så – jag har ju alltid varit sån. Och skulle mina barn bli likadana så är det superfine.
23.50 Linda läser en stund. Det blir Joan Didion i kväll. Somnar strax innan tolv.
