Linda Lomelino och hennes kille hade flyttat från hemstaden Halmstad till Malmö för att studera. Men det blev inte riktigt som hon hade tänkt sig.
– Jag hade sökt till en komvuxutbildning för att kunna plugga vidare till konditor. Men jag hade för bra betyg för att bli antagen, platserna var reserverade för långtidsarbetslösa och personer med låga betyg. Samtidigt hade jag inte behörighet för konditorutbildningen. Det var ett moment 22, jag fick helt enkelt inte bli konditor! Väldigt knäppt.
Lindas kille däremot kom in på sin utbildning och Linda bestämde sig för att prova på livet i Malmö tillsammans med honom. Hon anmälde sig därför till en distanskurs i engelska i hopp om att kunna kombinera studierna med att baka, fota och jobba med den blogg hon startat drygt ett år tidigare, Call me cupcake.
– Det gick verkligen inte bra. Dels var det omöjligt att få till bra bakverk i en gasugn, dels var det omöjligt att ta bra bilder. Fasaden på huset renoverades så det hängde plast framför alla fönster vilket gjorde att bilderna blev gröna. Hela lägenheten var förfärlig att bo i. Om någon hade sagt till mig då att jag skulle få ge ut böcker med mina egna bakverk och fotografier i framtiden hade jag aldrig trott dem. Det fanns inte på kartan!
Redan som liten visste Linda att hon ville jobba med någonting kreativt. Hon växte upp i en musikerfamilj där hennes föräldrar och hennes bror spelade i band. Även Linda blev duktig på musik, men hon kände aldrig att det var hennes stora passion. På gymnasiet valde hon istället att läsa media med inriktning på fotografering.
– Jag vet inte varför jag valde foto, jag hade aldrig tagit en bild i hela mitt liv. Men det var nog rätt val. När jag gick i sjuan fick vi skriva ett brev till oss själva om framtiden, som vi skulle läsa när vi gick ut nian. Jag minns att jag skrev att jag ville ha ett kreativt jobb inom media. Så jag var inte helt fel ute.
Musiken släppte hon dock inte helt. För under gymnasiet träffade Linda sin nuvarande pojkvän, som också var bra på musik, och tillsammans började de spela i ett band.
– Jag gillar musik och är helt okej musikalisk. Men det har aldrig varit någonting jag vill ägna mig åt på heltid. Men vi har gjort två skivor ihop och spelat en hel del i Sverige och i andra länder.
Linda trivdes på gymnasiet och utvecklade fotograferandet. Men efter studenten tappade hon motivationen för det mesta. Ett tag gjorde hon praktik hos en fotolärare på sin gamla gymnasieskola, men därefter rann fotograferandet ut i sanden. Istället började hon jobba på H&M och läste några strökurser på universitetet.
– Åren bara gick! Samtidigt hade jag ett behov av att göra någonting vettigt, men jag visste inte vad. Ett tag hade jag en modeblogg, men jag brann inte för det och då är det omöjligt att ta det till nästa nivå. Även om jag inte var så gammal tänkte jag att jag aldrig skulle hitta vad jag ville göra med mitt liv.
När Linda var 23 år började hon av någon anledning att baka kakor, och ungefär vid samma tidpunkt fick hon en kamera av sin mamma i present.
– Fråga mig inte varför jag började baka kakor helt plötsligt, för jag har ingen aning! Jag ville aldrig vara med i köket när jag var liten. Men jag kommer ihåg att jag fastnade direkt. Det var verkligen min grej.
Ganska snart började hon även att fotografera det hon bakade, vilket hon upptäckte var minst lika roligt. Så småningom ledde det till att hon startade bloggen Call me cupcake, som snabbt fick många läsare, främst utomlands.
– Redan från början bestämde jag mig för att skriva på engelska. Du har en helt annan utgångspunkt om du gör det och kan få många fler läsare.
När Linda och hennes kille flyttade till Malmö hade hon haft sin blogg i drygt ett år, men det var ingenting hon tog på stort allvar ännu. Istället hade hon siktet inställt på att starta ett café eller hålla på med catering.
– Bloggen var en rolig grej, jag hade inte en tanke på att det kunde bli någonting större. Inte då.
Linda minns den där dagen när allting förändrades som om det vore igår. Det var en kväll, den där vintern 2011, och hon satt på madrassen på golvet i sunklägenheten i Malmö och skrev på sin blogg när mejlet kom. Vi vill göra en bok med dig! stod det i ämnesraden. Utan att förstå någonting öppnade hon mejlet. Det var från Bonnier Fakta som hade fått nys om hennes blogg och nu ville göra en bok tillsammans med henne.
– Jag kommer inte ihåg exakt vad som stod i mejlet mer än att de bad mig att ringa dem. Det var helt galet. Jag var så nervös när jag ringde upp dem att jag trodde att jag skulle dö!
Linda och förlaget kom fram till att de skulle träffas i Stockholm några veckor senare för att diskutera bokidéer.
– Jag var helt sjukt nervös. Allting kändes overkligt!
Efter mötet med förlaget i Stockholm rullade allting på. Tillsammans hade de kommit överens om att Linda skulle göra en bok om tårtor, och för att kunna producera boken flyttade Linda tillbaka till hyreslägenheten i Halmstad och återupptog sitt jobb på H&M.
– Det gick inte att göra boken i den där lägenheten i Malmö, så min kille fick flytta hem till en kompis i Malmö och jag flyttade tillbaka till Halmstad.
Tre månader hade hon på sig att producera boken. Så det blev långa dagar och sena nätter. Hela lönen gick åt till att köpa ingredienser och utrustning till kameran.
– Det var det enda jag la mina pengar på. Får man möjlighet att göra en bok gör man allt för att det ska funka!
I april 2012 kom Lindas bok ut i butik, Lomelinos Tårtor, och sedan dess har hon hunnit ge ut ytterligare en bok, Lomelinos Glass. Samtidigt har hon hela tiden fortsatt jobba på H&M. Det var först sommaren 2013 som hon sa upp sig och satsade helt på sin blogg och på böckerna.
– Det var när jag sa upp mig som jag verkligen kände att det här var på allvar. Men jag funderade inte jättemycket över hur det skulle gå, jag hade bestämt mig.
I dag jobbar Linda heltid med bloggen och författandet hemifrån sin lägenhet i Halmstad. Hennes första bok har översatts till fem språk och ska lanseras i bland annat Frankrike och USA. Samtidigt jobbar hon på en ny bok, bloggar för tidningen Amelia och har ett Instagramkonto där hon nyligen överskred 100 000 följare.
– Med tanke på att det bor 58 000 invånare i Halmstad är det galet! Allting som har hänt är lite svårt att ta till sig. Men jag började med min blogg vid rätt tidpunkt, så jag har väl haft lite tur.
Men nog är det mer än bara tur och tillfälle som ligger bakom Linda Lomelinos framgångar. I en tid när alla vill baka och ge ut böcker blev hon inte bara headhuntad av Sveriges största bokförlag, hon har även översatts till flera språk och får i uppdrag att skriva nya böcker. När Linda får frågan om vad hon tror är nyckeln till hennes framgångar funderar hon ganska länge.
– För ett tag sedan blev jag intervjuad av en man som frågade mig vad jag skulle göra om jag misslyckades med det här. Jag minns att jag blev väldigt ställd och irriterad över att han frågade det. För det hade jag inte ens funderat på. Jag förutsätter att det jag gör ska gå bra. Jag har ingen B-plan och jag har inte så mycket att förlora. Går det dåligt kan jag alltid söka ett jobb!
Uppenbarligen har Linda hittat en bra taktik. Hon har lyckats med det som kan tyckas nästan omöjligt, att slå igenom och bli ett känt och respekterat namn bland mängder av böcker och bloggar.
– Det är så klart helt galet och svårt att ta till sig. Men jag tänker mest att det här är ett bevis på att allt kan hända. Om jag lyckas med detta så kan vem som helst lyckas med sina idéer. Jag kommer verkligen inte från en familj som har kunnat hjälpa mig ekonomiskt eller så, men du kan klara av det mesta med ganska små medel! Med tanke på var jag började och var jag är nu känns det som att allting är möjligt.
Linda Lomelino
Bor: Halmstad.
Ålder: 28 år.
Gör: Driver bloggen Call me cupcake och bloggar på amelia.se. Har gett ut två böcker: Lomelinos Tårtor och Lomelinos Glass.
Gjort tidigare: Studerat filmvetenskap och engelska, jobbat på H&M.
Aktuell: Med en ny bok och som bloggare på Amelia. Nådde nyligen 100 000 följare på Instagram.
Drömuppdrag: Det vore häftigt att få jobba i Paris en månad eller så. Kanske få stå och baka i en fin sekelskifteslägenhet. Det vore inte så dumt!
Drömmer om: Att få resa mer, bo i ett hus där jag kan ha en studio och ett stort kök att jobba i.
Spelar: Bas i ett band tillsammans med pojkvännen.
