Höga inkomster och lång utbildning genererar längre barn, medan låga inkomster och kortare utbildning ger korta barn. Det menar Stefan Öberg vid Göteborgs Universitet, som i en avhandling har undersökt hur de sociala skillnaderna ändrades från början av 1800-talet fram till mitten av 1900-talet. Stefan Öberg menar att längdskillnaderna beror på att familjer hade olika resurser att utfodra sina barn.
– Resultaten visar att de som bodde tillsammans med fyra syskon var två–tre centimeter kortare än de som var enda barnet. Det tyder på att det var ont om resurser i familjer med många barn, säger Stefan Öberg.

Skillnaderna har minskat i samband med att levnadsvillkoren förbättras och är i dag små i Sverige. Under 1800-talet rådde betydligt större skillnad mellan längd och social status – för 200 år sedan var medellängden för svenska män minst 12 centimeter kortare än i dag. Studien baseras på uppgifter från mönstringen till den allmänna värnplikten som infördes i Sverige redan år 1812. Underlaget utgörs av fler än 6 000 män. Uppgifterna har kopplats till demografiska data, som vad männens föräldrar jobbade med och om föräldrarna ägde jord. Resultaten visar ett tydligt samband mellan sociala villkor och längd.
– Söner till jordägare med mycket jord var längre än söner i familjer med mindre jord. Allra längst var söner till pappor med olika tjänstemannayrken, och på andra änden av skalan utgjorde hantverkarnas söner den kortaste gruppen, säger Stefan Öberg.