Det är dags för lite tankeverksamhet. Det är internationella kvinnodagen 2013 och du och jag lever i ett av världens mest jämställda länder. Det är beklagligt på många sätt. Dels för att det påminner oss om rådande förhållanden i världen. Dels för att en topplacering som denna gör oss nöjda och stolta, och det ska vi inte vara. Inte nu och inte någonsin. Jämställdhet ska vara en självklarhet – ingenting att skryta om och ingenting att vara belåten över. Dessutom är det farligt att nöja sig. Om vi gör det nu innebär det att vi accepterar läget, och läget är inte bra.

En liten uppfriskning av fakta kan nog vara på sin plats här.

Vi pratar alltså om vårt kära Sverige – landet där kvinnor sedan många år dominerar på universiteten och har högre utbildningar än män, men där det likväl är männen som sitter på de flesta maktpositioner och har de fetaste plånböckerna.

Det här är Sverige – landet där vi gärna stoltserar med våra moderna lattepappor men där det icke desto mindre är kvinnorna som tar ut 76 procent av föräldrapenningdagarna.

Vi befinner oss i jämställda Sverige – landet där män under en livstid i genomsnitt tjänar 3,6 miljoner kronor mer än kvinnor. Landet där det finns fler personer som heter Johan bland börsbolagens vd:ar än det finns kvinnor.

Det här är stolta Sverige – ett land där 88 procent av samtliga styrelseordföranden i aktiebolagen är män.  Landet där var tredje kvinna jobbar deltid samtidigt som deras obetalda arbete, så som att tvätta och laga mat, uppgår till sju veckor per år.

Det här är Sverige – landet där kvinnors inkomster släpar efter genom hela livet. Där skillnaderna i årsinkomst mellan könen redan vid 24 års ålder ligger på i genomsnitt 50 000 kronor om året för att sedan öka upp till 82 000 kronor om året i åldern 30 till 40 år.

Detta är vårt Sverige. Landet där många kvinnor dagligen får utstå både hat, hot och trakasserier i sina yrkesroller. Ett land där vålds- frids- eller sexualbrott som en man begår mot en kvinna i en nära relation enligt rättssamhället är lika allvarligt som ekobrott, där påföljden för grov kvinnofridskränkning är densamma som för ett grovt bokföringsbrott eller ett grovt skattebrott – fängelse i lägst sex månader och högst sex år.

Vi pratar om Sverige – ett land där endast 20 av Sveriges 30 mest populära filmer de senaste tio åren lever upp till Bechdeltestet – ett test för att identifiera genusmässig obalans i film. Kriterierna i testet är ganska ynkliga – det ska förekomma två kvinnor i filmen, de ska tala med varandra och samtalet ska handla om någonting annat än män.

Sverige – ett av världens mest jämställda länder där det inte råder någon som helst brist på kompetenta kvinnor, men där bristen på en vilja och ett intresse att se det är desto större.

Detta är härliga Sverige – landet där kvotering inte är tillåtet och där vi har en regering som motarbetar förslag om kvotering på EU-nivå samtidigt som män ständigt och jämt och väldigt konsekvent kvoteras in på alla möjliga maktpositioner, någonting som ingen nykter människa kan sätta sig emot.

Detta är Sverige i dag. Ett av världens mest jämställda länder.

Exemplen på rådande maktstrukturer i det här landet kan radas upp i all oändlighet. Men jag tror inte att det behövs. Jag tror att alla vet. Vad jag däremot tvivlar på är vår självbild.

Vi måste sluta vara så högfärdiga. Vi är inte ett jämställt land – och vi ska inte utge oss för att vara det.  För detta är ett problem – vi tror för gott om oss själva. Det gör oss uppblåsta och lata.

Det är dags att sluta stoltsera och börja agera. Det är upp till dig och det är upp till mig. Hur svårt kan det vara? Det är ändå år 2013. Vi borde ha kommit längre. Det är dags för lite tankeverksamhet.

* Kvotering är en särbehandling som innebär att en andel av positionerna på till exempel en arbetsplats, en beslutande församling eller en utbildning, reserveras för en speciell grupp.