Navid Modiri kallar sig själv för samtalsaktivist. I dagarna lanserar han podcasten “Hur kan vi?” där han intervjuar oliktänkande, debattörer, experter, forskare och politiker om hur vi kan bli bättre på att prata med varandra – och inte alltid behöver vara överens om allt.

Berätta om ett misslyckande du har varit med om i karriären!
– Jag jobbade med radio i flera år och fick ett erbjudande om att göra Filmkrönikan i tv. Jag tackade ja – för att det lät så coolt att jobba med tv. Men när jag väl började kände jag direkt att det varken var kul eller kändes meningsfullt. Hade jag gjort om det skulle jag ha stannat på radion, för det var bland det roligaste jag har gjort. Kändisskap och ytlig framgång är inte värt det.

”Jag ställer väldigt höga krav på mig själv – och jag jämför mig med människor som är bäst på det de gör.” 

– En av mina utmaningar har alltid varit att fortsätta göra saker under en längre tid – att bygga saker lite mer långsiktigt, istället för att bara gå vidare till nästa grej.

Hur kommer det sig?

– Jag ställer väldigt höga krav på mig själv – och jag jämför mig med människor som är bäst på det de gör. De som är bäst på att föreläsa, skriva och podda, den bästa kompisen, bästa entreprenören och bästa pappan. Allt det här slår jag ihop till en stor klump och jämför mig sedan med den klumpen, vilket är helt orimligt. Jag övar på att inte ta mig själv på allt för stort allvar, att inte tro att jag ska lösa alla samhällsproblem eller att jag är oumbärlig.

Hur hanterar du motgångar generellt?

– Jag går igång på dem, blir ganska envis och bestämmer mig för att jag ska lösa dem och lära mig något av det. Inte sällan blir jag också ganska arg – ilska är en bra drivkraft för mig. När jag var liten sa min mamma till mig: “I vår familj lägger vi oss inte ned och lipar när livet är tufft – vi ställer oss över livet och skriker tillbaka, eller löser problemet.”

Du kallar dig samtalsaktivist – hur låter ditt inre samtal just nu?

– Jag har ett ganska högljutt inre samtal, vissa dagar mer än andra. Men just i dag är det en bra dag, min inre kritiker ligger i en hängmatta och tar det rätt chill.