Som ny i min roll som skribent var jag lite nervös, dessutom var konsulten både rätt snygg och ganska tillknäppt, vilket fick mig ännu mer ur balans. För att lätta upp stämningen lite försökte jag skämta och le mycket. Konsulten såg bara mer och mer besvärad ut ju längre intervjun fortskred och jag log bredare och allt mer desperat…
På väg upp till mitt kontor efteråt vände jag mig mot spegeln i hissen och testade att fyra av ett leende mot min egen spegelbild. Leendet som mötte mig var kantat av en svart rad – alla vallmofrön från lunchmackan fick mig att se fullkomligt grotesk ut! Inte undra på att mitt intervjuobjekt fick allt svårare att koncentrera sig på frågorna ju bredare leende jag fyrade av när jag ställde dem.
Numera frågar jag alltid vänliga kollegor om jag har ”Ernst & Young” mellan tänderna när jag ska träffa kunder. Dessutom har jag helt slutat äta lunchmackor med vallmofrön.
/Gabbi
Har du också en jobbtabbe att bjuda på?
Mejla till Shortcuts redaktör på
maija.martensgard@shortcut.nu
