”Förmodligen har jag en skruv lös”
3 Jul 2013 kl: 00:00

”Förmodligen har jag en skruv lös”

I slutet av 2011 satte Nina Sundén upp ett mål för sig själv. Under året som följde skulle majori­teten av hennes vakna tid kännas rolig och ­meningsfull.
– Jag hade gått igenom en massa tuffa saker ­under hösten vilket fått mig att stanna upp och ­reflektera. Jag började utmana min egen tillvaro.

Nina bestämde sig för att gå igenom sin kalender från det senaste året och kategorisera vad som hade varit roligt och inte. När hon insåg att majoriteten av innehållet inte hade varit särskilt kul bestämde hon sig för att göra en ­förändring. Kommande år skulle bli bättre.
– Då var det inte självklart att målet skulle leda till att jag sa upp mig från mitt jobb. Men ju mer jag funderade, desto mer insåg jag att det var det enda rätta. Jag insåg att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag plötsligt vaknade upp och var 90 år och ångrade att jag inte vågat testa mina drömmar.

Beslutet hade dock ingenting att göra med att hon vantrivdes på jobbet, tvärt om. Hon vill inte ha någonting av det ogjort. Tiden på Swedish Match har lärt henne ­otroligt mycket om såväl ­ledarskap, företagande och inte minst, om henne själv.  Men efter sex år var det dags att gå vidare. Nina insåg att hon var tvungen att följa sin dröm.
– Ända sedan jag var liten har jag haft ett bildintresse, jag har alltid varit som besatt av bilder. Jag samlade på olika fototidningar och när jag var 14 år började jag låna min pappas systemkamera, fotograferade och hade utställningar i skolan. Sedan ­fortsatte jag att fotografera under hela uppväxten och på gymnasiet.  Jag gick naturlinjen men valde foto i alla valfria kurser och fick stipendier i fotografi.

Efter studenten ville Nina söka jobb som foto­assistent. Hon oroade sig dock för att konkurrensen skulle vara för hård och för att hon inte skulle kunna tjäna några pengar. Dessutom trodde hon inte att hennes bilder var bra nog. Till slut ­fegade hon ur, som hon själv beskriver det.
Istället började Nina studera på Handelshögskolan i Stockholm. Hon förklarar det som att hon valde den säkra vägen, men hon trivdes bra och kände att det var rätt då. Kameran ­däremot blev allt oftare liggandes på hyllan.

Efter Handels tog karriären snabbt fart. Det första ­jobbet hon fick var en chefscontrollertjänst på Swedish Match. Det var i januari 2007.
– Jag hade sökt en junior tjänst och blev erbjuden en chefsroll. Jag trodde faktiskt att de skämtade och bad om att få en tydlig rollbeskrivning. Beskrivningen innehöll en massa termer, standarder och förkortningar. Jag förstod ingenting. Visserligen hade jag läst ­redovisning och finans, men min inriktning var mot marknadsföring.

”Jag var ­riktigt nära på att tacka nej, jag var ju helt grön. Men till slut ­bestämde jag mig för att försöka.”

Det första året beskriver Nina som väldigt tufft och hon var trött hela tiden.
– Jag bestämde faktiskt möte med min gamla professor på Handels och förklarade för honom att jag hade fått det här jobbet och att jag inte ­visste vad jag skulle göra. Han tog då fram en gammal kursbok och gick igenom vad som var viktigt att kunna, rullande prognoser och sådant. Jag tog med den boken till jobbet under två års tid.
Tjänsten som chefscontroller ledde så småningom ­vidare till en tjänst som chef för funktionen Business Control och senare en ledningsgruppsroll inom försäljning och ­affärsstöd.
– I den svängen genomfördes en stor omorganisation inom företaget och det behövdes någon som kunde driva förändring inom marknads­föringsområdet. Jag var vid det laget ganska känd för att vara orädd, driven och just åstadkomma förändring och blev erbjuden jobbet som marknadsdirektör i Skandinavien. Det kom som en chock, jag hade bara jobbat där i fyra år då och var bara 29 år gammal.

Nina jobbade som marknadsdirektör i två år innan den där hösten 2011 då hon började rannsaka sig själv.
– Det tog lite tid innan jag tog beslutet att säga upp mig. Men jag fick en knuff i baken efter att jag hade varit iväg på en resa med mina tjejkompisar. De övertygade mig. När jag kom hem efter den helgen satte jag mig redan på ­söndagskvällen och skrev min uppsägningsansökan.

Nina berättar att både hon själv och hennes vänner blev förvånade över hennes snabba beslut.
– Förmodligen har jag en skruv lös. Antingen ser jag inte begränsningarna i livet eller så struntar jag i dem, ­vilket vet jag inte. Jag tror att det är många som går omkring med en dröm om att göra någonting annat i sitt liv, men aldrig riktigt vågar ta steget. Det är synd, för jag tror att risken är stor att man ångrar sig när man blir äldre.

Direkt efter sin sista arbetsdag på Swedish Match i ­augusti 2012 började Nina en termins fotoutbildning på Berghs School of Communication.
– Jag har ingen aning om hur framtiden kommer att se ut. Det är både lite läskigt och eggande.

”Jag pendlar mellan att känna mig stark och lugn till att tänka att allting kommer gå åt helvete.”

– Men jag kommer aldrig att ångra mitt beslut.

Nina är övertygad om att vi människor styrs alldeles för mycket av samhällets normer och att vi sätter upp ramverk för våra liv och hur vi ska vara och bete oss.
– Det är svårt att frigöra sig och strunta i vad alla andra tycker och tänker om hur man ska leva sitt liv. Alla ramar gör att vi begränsar oss. Det går alltid att hitta ­ursäkter för att inte göra förändringar. Själv ser jag det bara som ­undanflykter för att inte våga ta tag i sina drömmar.

Nina tror att pengar är någonting som ställer till det för många människor när det kommer till att skapa förändring.
– Många som jag träffat på under min karriär tjänar ­alldeles för mycket för att våga släppa taget och göra ­någonting annat, trots att de egentligen vill och behöver det. Men vid det laget har de byggt upp hela sina liv kring en viss inkomst och är plötsligt helt fast i ett mönster som kan kännas omöjligt att bryta. Men egentligen behöver det inte vara så. Det är hjärnan som lurar en bara för att man har invanda beteenden.

Nina berättar att hon själv hade de ekonomiska förutsättningarna för att kunna kasta sig rakt ut, men menar att det alltid finns vägar att gå för den som vill bryta sig loss.
– Man behöver inte ge upp allt för att följa sina drömmar, och det behöver inte gå i raketfart. För vissa handlar det om att byta jobb eller utvidga sitt ansvar. Det viktigaste av allt är att vara sann mot sig själv och att inte ljuga ihop en massa ursäkter till varför det inte går att göra en ­förändring i sitt liv. För det gör det.

Nina Sundén

Bor: Centrala Stockholm.
Civilstatus: Förlovad.
Drömjobb: Bevarande av djur och natur i ­kombination med foto.
Utbildning: Handelshögskolan i Stockholm och foto på Berghs School of Communication.
Aktuellt: Nöjer sig inte! Sa upp sig från jobbet som marknadsdirektör på Swedish Match för att satsa på sin dröm, att jobba som fotograf.

Ninas tips:

Låt inte din omgivning ­besluta åt dig

Vissa människor känner dig väl, sätter sig in i situationen och ger råd utifrån vad de genuint tror är bäst för dig. Dem kan du lyssna på. Men, de flesta ger råd utifrån vad de själva tycker och tänker, utifrån sina egna liv, och dessa råd kommer ofta fyllda med egna rädslor, fördomar, och begränsningar. Just dessa råd kan göra det extra svårt för dig att samla mod att göra en ­förändring om du inte är nöjd. I slutändan lever du ditt eget liv och måste fundera på vad som är bäst för dig – ­oavsett alla andras åsikter.

Var ärlig mot dig själv

Visualisera dig själv när du är 90 år. Vad ­kommer du att vara stolt över? Kommer du att ångra någonting du aldrig gjorde och att du nöjde dig? Fråga dig själv, vad är det ­värsta som kan hända?