Vem skulle inte vilja byta ut kontorslunken mot lemurmys och gosiga dvärgsilkesapor? Jennelie Jernemalm är djurskötare på Skansen-Akvariet och drömde redan som barn om att jobba med djur. Och hon var inte ensam. Djurskötare kvalar högt upp på listan bland barns drömjobb – men få vet vad jobbet egentligen handlar om.
– Det är 98 procent städning, inte alls så mycket gos som de flesta tror.
Trots det kan Jennelie inte tänka sig något hon hellre skulle vilja göra. Uppvuxen bland hästar och hundar har djur alltid varit en naturlig del av hennes liv, men hon har också upplevt slitet på nära håll.
– Innan jag började på Skansen visste jag vilket hårt arbete det är att ta hand om djur. Det tror jag underlättade mycket. Förväntar man sig att jobbet går ut på att sitta och gulla med djuren hela dagarna tror jag att man blir väldigt besviken.
Hon målar upp en vanlig dag på jobbet. Sju på morgonen går första ronden då hon ger frukost, kollar att alla djur mår bra och att ingen lyckats rymma. Sedan lite städning innan det är dags för lunchmatning. Efter djurens lunch väntar nästa rond, lite mer städning, och i slutet på dagen är det dags att väga alla djur för att se att alla är friska.
– Det kan vara ganska slitigt. Man kryper ofta runt på knäna och arbetar i jobbiga ställningar, och det händer att man blir riven och biten när man håller på och tämjer djuren.
Då och då uppstår akuta situationer när ett djur blir skadat. För att kunna hantera det måste djurskötarna vara stresståliga och ha kunskapen att agera snabbt och effektivt.
– Vi har apor här som är superutrotade, lejontamarinderna, och det har hänt att de kommit i slagsmål och några har legat helt blodiga på marken. I sådana situationer måste man rycka in och göra det man kan tills veterinären kommer.
Det som ändå får Jennelie att längta till jobbet varje dag är den nära kontakten med djuren som hon utvecklat under de nästan två åren hon jobbat på akvariet.
– Djuren blir överlyckliga när de ser mig på morgonen. Alla flockas runt mig och visar verkligen att de känner igen mig. De förknippar ju mig med bra saker – jag kommer med mat och pysslar om dem. Man känner sig verkligen uppskattad!
Jennelie må vara en riktig djurälskare, men vissa djur får även henne att andas lite häftigare. Som fågelspindlar. Ändå måste hon hantera dem när hon jobbar i klapp och kram – fobihjälpen dit människor med skräck för spindlar, ormar eller fåglar kan komma och få närkontakt med sin nemesis.
– Jag har aldrig blivit biten av en fågelspindel, men jag har hört att det ska göra väldigt ont. Jag har däremot blivit biten av en orm och en surikat. Men det är smällar man får ta när man får betalt för att hänga med djur hela dagarna!
