Nyligen fick jag höra följande kommentar: ”Så mycket Jante, så typiskt
svenskt.” Det var en kompis till mig som reagerade på kritiken mot prins Carl Philips romans med Sofia Hellqvist. Som vän av ordning hade jag velat säga till henne att Jante faktiskt inte är svensk från början utan dansk, eller norsk beroende på hur man ser det… Men jag bet mig i tungan, ville inte vara en besserwisser. Jante satt tungt och stadigt på mina axlar och min kompis tror fortfarande att Jante är en svensk företeelse.
Låt oss börja från början. Jante är egentligen en påhittad stad och Jantelagen är en uppdiktad lag från boken En flykting korsar sitt spår från 1933 av Aksel Sandemose. Författaren bodde som vuxen i Norge och skrev på norska, men växte upp i danska Nykøbing Mors som är förlagan till bokens Jante. I Jantelagen formulerar Aksel Sandemose den oskrivna lag som säger att man inte får sticka upp eller tro att man är bättre än andra.
Liknande oskrivna lagar har naturligtvis funnits långt innan Sandemose formulerade Jantelagen. Begrepp som ”bruksmentalitet” och ”den svenska avundsjukan” behandlar samma företeelse. Otaliga sagor och sägner finns om Jante, i synnerhet i barnböcker där huvudpersonerna ännu inte har förstått att de ska underordna sig vuxenvärldens osynliga regler. Emil i Lönneberga är ett exempel, HC Andersens Den fula ankungen ett annat, och självklart även hans saga Kejsarens nya kläder, där det krävdes ett barn för att våga säga det som alla egentligen såg: ”Men kejsaren är ju naken.”
Men Jante är inte något nordiskt fenomen. Redan de gamla grekerna talade ju om ”hybris” och att personer med storhetsvansinne som gjorde sig till gudarnas jämlikar skulle straffas med fruktansvärda påföljder. I stamsamhällen runtom i världen finns tydliga regler som garanterar rättvisa och stabilitet i gruppen, annars blir man utstött. I Australien talar man om ”The poppy syndrome” som från början handlade om att ta avstånd från det brittiska klassystemet. En ”poppy” är någon som tror sig representera en högre ekonomisk, social eller politisk position och ser sig förmer eller överlägsen. ”The nail that sticks out gets hammered down” är en fri engelsk översättning av ett japanskt ordspråk.
Gemensamt för dessa fenomen är att de trycker ner alla som är avvikande eller utmärker sig på något sätt för att få alla att gå åt samma håll. Ödmjukt, praktiskt och till och med demokratiskt kan försvararna av Jantelagen hävda. Inte så bra i konkurrenssituationer (och säg det land, den bransch eller den människa som lever helt utan konkurrens) och framför allt så mycket tråkigare om ingen tillåts sticka ut.
Tänk om Jantelagen verkligen hade varit en lag. Då hade vi 2010 knappast kunnat vara stolta över Robyn, Zlatan eller Alexander Skarsgård, även om idrottsvärlden och underhållningsbranschen är mer förskonad från Jante än andra. Före detta Sas-chefen, Jan Carlzon, har sagt i sin roll som vd för Företagarna: ”Jante påverkar möjligheten till din egen framgång, dina ambitioner och din vilja om vad du både kan och vill skapa i vårt samhälle.” Maria Appelqvist, doktor i sociologi på Malmö högskola och professionell coach har länge uppmanat folk att göra upp med sin Jante:
– Alla jag har mött i min roll som coach har förr eller senare varit tvungna att ta itu med Jante. I coachningens syfte ingår ju att få till en förändring hos dig själv. Och när du börjar drömma om vart du vill komma, då kommer gärna den där rösten, den som begränsar dig och säger att saker är bäst som de är, att du inte ska sikta högre. Vem tror du att du är som förtjänar något mer än vad du redan har?, säger Maria Appelqvist.
Utifrån sina erfarenheter har hon och Bo Pedersen skrivit boken Du och din Jante – en reseguide till Janteland. Förordet är skrivet av författaren Björn Ranelid som har fått sin beskärda del av Jante: ”Just du existerar i endast ett exemplar och kan inte ersättas av någon annan. Mycket i ett samhälle och en omvärld borgar för att du inte kan ta alla språng i konkreta handlingar som du önskar och längtar efter. Lagar, förordningar och regler paras med osynliga hinder och dessa lever kanske bara i din egen fantasi, men också genom den andra människan som ständigt lutar sig över dig och förmanar och bannar dig.”
I bokens första del finns många exempel på hur Jante kommer in och påverkar våra liv. Vågar du till exempel säga till om någon tränger sig före i en kassakö? Vågar du brinna för det du gör, eller är du rädd för att andra ska tycka att du är fanatisk? Säger du till om du tror dig kunna något bättre än någon annan?
Karriärcoachen Nina Jansdotter uppmanar även hon till att göra upp med Jante och våga sälja sina starka sidor, framför allt i jobbsökarsituationer.
– Alla behöver lära sig att lyfta fram det bästa hos sig själv. Framför allt gäller det kvinnor, som generellt är mer blygsamma, både när de skriver cv och vid anställningsintervjuer.Många är rädda för att uppfattas som skrytsamma besserwissers, men det finns många nyanser mellan det och att vara en dörrmatta, säger Nina Jansdotter till E24.
Men Jante påverkar inte bara oss som individer. Även vårt samhälle begränsas av Jante. I Nordmalings kommun har man dragit igång ett Antijante-projekt och fått bidrag från EU:s jordbruksfond för att diskutera Jante och hur detta begränsar oss. Projektet ska jobba för ett tillåtande klimat med plats för utveckling. Julia Pehrsson är projektledaren som titulerar sig Jantejägare:
– Vi hoppas att folk ska ifrågasätta sina föreställningar om vad de kan göra. Det kan handla om att vara den första i släkten som pluggar vidare efter gymnasiet, att starta företag även om flera på orten har misslyckats med andra företagsidéer, våga flytta eller lika gärna våga stanna kvar, eller att
välja ett yrke som traditionellt sett det andra könet brukar jobba med.
Men finns det verkligen inget bra med Jante? Nej, säger Julia Pehrsson efter att ha funderat länge men påpekar även att man inte ska underskatta vilket ”socialt kitt” missunnsamhet eller att snacka skit om andra är. Maria Appelqvist är inne på samma linje, Jante kan stärka grupptillhörighet, kollektivitet och solidaritet.
– Men faktum kvarstår att inställningen ändå är ”så länge som du är som oss gillar vi dig”, säger Maria Appelqvist.
En som säger sig vara helt befriad från Jante är kreativitetskonsulten, föreläsaren och författaren Teo Härén. Men visst märker han av det,
i synnerhet i Sverige:
– När jag föreläser brukar jag börja med att berätta om framgången med vår bok som nyligen kom med i en amerikansk managementbok med titeln: The 100 best business books of all time! Utomlands river det ner applåder. Här
möts jag av tomma blickar och får be om applåder. I Sverige är det även få som ställer frågor och som kommer fram efteråt jämfört med i andra länder.
Många försöker dessutom putta ner Teo i Jantefällan av missunnsamhet så fort hans enäggstvilling Fredrik Härén har gjort något bra.
– Den första frågan är alltid ”Jaha, hur känns det nu när Fredrik har släppt en
bok?” Och mitt svar är alltid att det känns jättebra. I Fredrik har jag alltid haft det perfekta bollplanket och sparringpartnern. Kan han så kan jag, har jag alltid tänkt. Och jag vet att han tänker likadant.
Tvillingbrorsan var för övrigt också den som lanserade den så kallade Jantelagen 2.0 för tio år sedan: ”Du ska inte tro att du är den enda som är något.” Då var IT-boomen på sin topp, men lagen är minst lika aktuell i dagens internationella värld tycker Teo.
– Om man kan inspireras av andras framgångar i stället för att bli avundsjuk så kan man nå så mycket längre.Människor i många andra länder har redan förstått detta och svenskarna borde också peppas mer av konkurrens i stället för att bli skrämda.
