Vad gör egentligen universiteten för att förebygga psykisk ohälsa bland studenterna? I en rapport från 2018 utförd av Folkhälsomyndigheten pekar resultaten på att en hög andel studenter upplever stress, har symptom på utmattning, ångest och depression och känner oro för att inte klara av sina studier. Rapporten visar också att psykiska besvär är vanligare bland studenter än bland yrkesverksamma i samma åldersgrupp.
Samtidigt pekar forskningen på att förebyggande åtgärder från universitetens håll har en långvarig positiv effekt på elevernas välmående. För att få bästa möjliga resultat är det av yttersta vikt att både lägga fokus på individ- och gruppnivå, samt att undersöka vilka miljöer som främjar den psykiska hälsan. Det räcker inte bara med att ge elever råd om att sluta prokrastinera och planera sina studier på rätt sätt, utan universiteten har ett ansvar att se till att förebygga och åtgärda skadliga mönster som gör att elever känner en förhöjd ångestnivå. Pressen på studenterna kommer ofta redan bara av känslan att vara på universitetet, eftersom att de vet att man förväntas prestera och ansvara för sina studier. Därför är det viktigt att redan i början skapa rätt förutsättningar för att lyckas.
Vid samtal med studenter uppger en hög andel att det inte finns en tillräcklig kunskap bland universitetets anställda om hur den psykiska hälsan ser ut överlag bland eleverna. I Sverige litar universiteten på att eleverna söker sig till den offentliga vården eller studenthälsan om de mår dåligt. En konsekvens av detta blir att universiteten saknar tillräckligt med underlag för hur de själva kan arbeta proaktivt för att skapa bättre studiemiljöer och utöka stödet för studenter. Idag erbjuder många universitet stöd från så kallade SI-ledare, vilka är mer erfarna elever som agerar som mentorer åt de yngre. Mentorerna ska fungera som en förbindelse mellan lärare och elev, och ska kunna hjälpa studenterna med att reda ut begrepp, diskutera litteratur och svara på frågor. Universiteten har även ofta en informationssida om ångest och oro, som innehåller strategier för att minska stress, kontaktuppgifter till närmaste vårdcentral och tester. Frågan är om dessa åtgärder är tillräckliga för att fånga upp och motverka psykisk ohälsa bland studenterna, och om det är för mycket press att lägga ansvaret att förmedla kontakt mellan lärare och elev på en SI-ledare.
Vi kan se i forskningen att problemen med psykisk ohälsa ökar bland studenter – trots att viljan finns bland universiteten att förbättra situationen. Kanske är det dags att tänka om och modernisera verktygen som finns idag för att förebygga ångest, stress och depression för studenter. Ett alternativ har visat sig vara svensk innovation, som kan bidra till lösningen på problemet med psykisk ohälsa bland universiteten. GydEd är en svensk startup som har fångat upp behovet av ökad kunskap och stöd för studenter som lider av psykisk ohälsa. De har skapat chatt-roboten Stella som kan integreras i de vanliga studie-plattformarna som universiteten använder idag. Via roboten tillfrågas elever på en kontinuerlig basis om deras mående, psykiska hälsa och vilka saker de kan behöva stöd med. Varje student är helt anonym, men om universiteten noterar att en elev mår väldigt dåligt har de möjlighet att kontakta personen utan att veta vilken elev det gäller. Den kanske viktigaste funktionen Stella har är dock att ge universiteten en övergripande bild av hur deras elever faktiskt mår, så att de utifrån den informationen kan vidta förebyggande åtgärder. Stella opererar alltså på både individ- och gruppnivå, vilket enligt rapporten från Folkhälsomyndigheten är oerhört viktigt för att uppnå bästa möjliga resultat.
Bara framtiden kan säga om lösningen på problemet finns i traditionella metoder eller i innovation. Universiteten bör dock ta ansvar för sina studenters hälsa och minimera studiemiljöer som kan påverka dem negativt. I vår intervju med läsaren Ellen berättade hon om att personalen på hennes institution var väl medvetna om de problem som fanns och om att studenter mådde väldigt dåligt på programmet. Hon berättar att hon önskade att universitetet hade haft tydligare skyddsnät, så att hon hade kunnat fångas upp och få hjälp innan hon blev sjukskriven för depression. Kanske är Stella svaret?
