I en charmig sekelskiftesvåning mitt i Gamla stan finns Knackeriet, ett co-working space och nav i Stockholms berömda och snabbväxande startup-scen. Här samlas ett 40-tal kreativa entreprenörer inom webb, design och business: Vid ett av borden utvecklas världsberömda spelappar, vid ett annat sitter en av av Psykologifabrikens medlemmar och skriver ett blogginlägg.

I köket hittar vi Knackeriets grundare och Chief Kna­cker Ted Valentin, där han käkar lunch med kompisen Oscar Höglund som är vd för Epidemic Sound. Vid bordet sitter även Knackeriet-medlemmen Jonatan Heyman, som har grundat Heyevent och har Ted Valentin som rådgivare och investerare.

– Tror ni inte att det skulle vara något? Ni två borde verkligen träffas igen och prata mer om det här, säger Ted entusiastiskt.

Lunchsnacket har utmynnat i ännu en affärsidé. Detta var en av anledningarna till att Ted grundade Knackeriet: för att skapa en kreativ mötesplats där man kan utbyta idéer. En annan var att han var trött på livet som laptopnomad och ville ha kollegor, men han ville inte vara chef över dem. Det har den framgångsrika webb­entreprenören redan provat – och misslyckats – med.

”På den tiden handlade mycket på Handels om att göra traditionell karriär. Alla som gick där hade som mål att bli vd för ett stort bolag, men jag hade svårt att se mig själv som den personen”

Men först snabbspolar vi tillbaka.

Tid: Andra hälften av 80-talet.
Plats: Upplands Väsby norr om Stockholm.

Det var här någonstans som Teds entreprenöriella ­talang visade sig för första gången, i form av en egen­händigt skapad tidning som han gick runt och sålde till grannarna.

– Innehållet var inte särskilt kreativt, det var mest något klipp-och-klistra av saker som jag själv gillade. Men uppen­barligen var jag bra på att sälja, för de köpte den ändå, säger Ted och skrattar lågmält när han minns tillbaka:

– Jag rekryterade några klasskamrater som fick sälja tidningen mot provision, och gjorde till och med en liten säljhandbok åt dem som förklarade hur de skulle göra.

Men någonstans på vägen genom gymnasiet och Handelshögskolan tappade han bort det målmedvetna entreprenörskapet från sitt tioåriga jag.

– På den tiden handlade mycket på Handels om att göra traditionell karriär. Alla som gick där hade som mål att bli vd för ett stort bolag, men jag hade svårt att se mig själv som den personen. Du skulle se ut och vara på ett visst sätt – vara lång, ha ett fast handslag och så vidare. Det är inte jag. Jag är för kort för att bli chef!

Teds erfarenheter av arbetslivet beskriver han inte heller som de bästa. Han hade bland annat jobbat på Burger King vid Stureplan, stått i kassan på Solvalla och jobbat på ett telefonundersökningsföretag.

– Allt var ganska hemskt. Men när internet kom såg jag att det kanske skulle kunna vara något för mig. Det var liksom något nytt och spännande att upptäcka.

”Jag lånade 10 000 kronor av mamma för att ha råd att köpa nudlar. Sedan satt jag med min begagnade laptop på ett kafé i Hornstull och byggde sajten”

Något särskilt teknikintresse hade han inte haft tidigare. Visst, hans familj hade en hemdator, men den hade han mest spelat spel på. Men nyfikenheten på internets möjligheter gjorde att han tog en paus från Handels i en termin, för att åka till Kuala Lumpur och gå en kurs i webbutveckling. Och, som man brukar säga, på den vägen är det.

Teds första experiment på nätet var en sajt som han började bygga 2003, som sålde tidningar med student­rabatt. Därifrån utvecklades senare Tidningsbutiken.se.

– Jag lånade 10 000 kronor av mamma för att ha råd att köpa nudlar. Sedan satt jag med min begagnade laptop på ett kafé i Hornstull och byggde sajten. Efter något år började det rulla på riktigt bra och jag kunde leva drömmen som laptopnomad. Men jag jobbade alldeles för mycket. Varje dag, året runt, satt jag på något kafé i Stockholm, Seoul, Zagreb eller San Francisco och jobbade.

År 2007 sålde Ted tidningsprenumerationer för 20 miljoner om året. Då var tidningssajterna så pass stor att han stod inför ett vägskäl: antingen starta kontor och börja anställa folk, eller sälja företaget. Han valde det sistnämnda och sålde sajterna till en konkurrent.

– Det var faktiskt ganska många som var intresserade, så jag hade en trevlig position. Hur mycket jag fick? Typ 10–15 miljoner, säger Ted och rycker lite på axlarna.

Även om summorna han kan tjäna på sina sajter är enormt mycket större än vad han kanske vågat drömma om när han satt där på fiket i Hornstull, så är det faktiskt så Ted pratar om pengar – med en axelryckning. Det är inte det primära för honom.

”Jag tror faktiskt att de flesta människor skulle kunna bygga upp en business som är värd mycket mer än vad en person tjänar under ett arbetsliv – i alla fall om de får 30 år på sig att göra det.”

– Genom åren har det hänt några gånger att jag har fått erbjudanden från mediebolag som säger: ”Kom och jobba hos oss! Du får 100 000 i månaden!”. Men jag vill inte vara anställd. Och som entreprenör är det ganska lätt att tjäna 100 000 i månaden, om du vill det.

– Jag tror faktiskt att de flesta människor skulle kunna bygga upp en business som är värd mycket mer än vad en person tjänar under ett arbetsliv – i alla fall om de får 30 år på sig att göra det. Men folk klarar inte av att misslyckas hur många år som helst och de flesta ger upp efter ett halvår. Om de ens vågar försöka.

Försäljningen av tidningssajterna beskriver ­Ted som att han ”fick tillbaka sin frihet”. Han kunde åter­igen börja skapa nya idéer från grunden, och under de följande åren byggde han bland annat sitt välkända nätverk av kartsajter – Restaurangkartan.se, Badkartan.se,­­ Vintagekartan.se med flera – där besökarna kan kommentera och rece­nsera ställen de besökt, och hitta nya favoriter.

En annan pop­­ulär sajt som han har utvecklat och fortfarande driver är Uppsatser.se, där man i dagsläget kan söka bland nära ­170 000 examensuppsatser från svenska högskolor och universitet.

– Förvaltning är inte riktigt min grej egentligen. Det är väl en av mina svagheter, att jag tycker det mest spännande att bygga upp sajten. Det roligaste projektet är alltid nästa, tycker jag.

Ett par andra sajter som Ted har byggt under de senaste åren och som ”bara står och tickar nu” är Sociala­Nyheter.se, som visar vilka nyhetsartiklar det twittras och face­bookas mest om i Sverige, och BestOfSVT.se som visar vilka program på SVT Play som fått flest delningar på Facebook.

”Det var absolut inget för mig. Jag. Tycker. Inte. Det. Är. Kul. Att. Vara. Chef.”

Den sistnämnda hyllades och fick stor uppmärksamhet i både medie- och techbranschen efter att Ted hackat SVT Play och släppte sin sajt i början av 2013.

– Jag var pappaledig och började kolla mycket på SVT Play, men det finns ju hur många program som helst där. Efter att ha lagt en hel kväll på att försöka hitta de bästa programmen tänkte jag att jag lika gärna kunde lägga några timmar på att bygga en tjänst som fixade det åt mig.

En vecka efter att BestOfSVT.se släppts nådde den ­­20 000 besökare, tidningarna skrev om den och SVT ­erbjöd Ted att komma och jobba hos dem. Men han ­tackade, naturligtvis, nej.

Du har byggt hundratals sajter. Varifrån får du alla kreativa idéer?
– För mig är det inte kreativt att komma på en idé. Idén är bara en procent – resterande 99 är genomförandet. Den kreativa processen är ett egentligen ett enda långt experimenterande, testande och byggande för att komma framåt. Och varje projekt man genomför resulterar i två nya idéer.

– Det skiljer kanske mig från vissa andra entreprenörer. Plus det faktum att jag bara väljer affärsidéer där jag kan göra allt själv. Det begränsar mig lite, men jag vill inte bygga upp ett företag med massa anställda. Jag följer nog inte normen för en traditionell entreprenör; att man ska vilja bygga upp något som är större än en själv, där man har massa anställda och själv bara är vd. Det är inte min grej.

Att Ted är så säker på att han vill vara en självständig entreprenör beror på att han redan har testat det motsatta – och misslyckats. 2011 var han med och grundade Trip­birds, en reserekommendationstjänst som i stället för recensioner byggde på information och bilder från sociala medier.

– Jag hade jobbat själv på fik i alldeles för många år och kände att det var dags att bli lite vuxen. Så jag tänkte: ”Nu ska jag göra en startup, det är ju det som gäller i dag”.

Tripbirds blev snabbt en snackis och samtalen från de stora riskkapitalbolagen lät inte vänta på sig. Snart hade de både ett kontor och sex–sju medarbetare.

– Men det var absolut inte något för mig. Jag. Tycker. Inte. Det. Är. Kul. Att. Vara. Chef.

– Det är tråkigt att sitta i en massa möten och det är tråkigt att behöva arbeta konstiga tider – det kändes som att jag jobbade hela tiden men räckte ändå inte till.

”Knackeriet är ett sammanhang som passar mig perfekt. Jag kan jobba själv i mina projekt samtidigt som jag har massa spännande, duktiga och autonoma människor runt omkring mig.”

Trots hajpen uteblev dessutom användarna och kunderna, och efter knappt två år kastade Ted och hans medgrundare in handduken.

– Det jobbigaste var ansvaret jag kände för de anställda, jag hade ju sålt in min vision till dem och sedan höll den inte.

Efter bakslaget med Tripbirds återgick Ted till sin forna strategi; att enbart jobba själv och att minska riskerna genom att satsa på många olika sajter. Men han ville inte tillbaka till livet som laptopnomad på Stock­holms kaféer, utan sökte en större social gemenskap i jobbet. När han inte hittade något co-working space som passade, gjorde han precis som flera gånger tidigare – han fixade det på egen hand.

Resultatet blev Knackeriet i Gamla stan, som invigdes i december 2013. Sju rum i ett eget våningsplan med skrivbord och soffor, kök och mötesrum, kakelugnar och stuckaturer – och naturligtvis ett obligatoriskt pingisbord. På Nordic Startup Awards tidigare i år vann Knackeriet priset ”Best office space in Sweden”.

– Jag ville ha en familjär och avslappnad miljö där man kan träffas, umgås och utbyta idéer med smarta och roliga människor. Alla kommer och går som de vill, och eftersom det inte finns några hierarkier kan alla mötas på samma nivå. Det har blivit en slags community av människor med gemensamma värderingar.

I dag har Knackeriet drygt 40 medlemmar verksamma inom webb, design och business. Vissa är på plats fem dagar i veckan eller mer, andra bor i San Francisco och kommer förbi när de är på Sverigevisit.

– Knackeriet är ett sammanhang som passar mig perfekt. Jag kan jobba själv i mina projekt samtidigt som jag har massa spännande, duktiga och autonoma människor runt omkring mig. Här handlar mycket om informellt idéutbyte, vi har en kreativ miljö där det är roligt att dela med sig.

Just nu är Teds stora projekt att bygga lokala söktjänster för den internationella marknaden. Bara under det första halvåret i år har han släppt 120 sajter i till exempel Tyskland, England och Frankrike, och i pipelinen ligger länder som Indien, Nigeria och Australien.

– Eftersom jag är föräldraledig jobbar jag bara tio timmar i veckan nu. Det kanske låter lite kaxigt, men jag tror ändå att jag får lika mycket gjort som en person på ett vanligt jobb. Jag har hört att en programmerare som är anställd i genomsnitt hinner programmera två timmar om dagen, eftersom att det är så mycket möten och sånt runt omkring. Men jag behöver ju inte ha möten med mig själv.

Vid sidan av det egna programmerandet engagerar sig Ted i andra startups, bland annat genom att coacha och göra investeringar.

– Mina egna dagar som programmerare och entreprenör börjar kännas lite räknade. Det tekniska landskapet och webben förändras så himla snabbt, det går nya tåg hela tiden och jag missar fler och fler av dem. Så jag tänker programmera i några år till, sedan vill jag fokusera på att hitta nya talanger och hjälpa dem att växa. Jag brinner också för att göra tech- och startup-branschen mer jämställd, och jag vill tvätta bort den förlegade bilden av en hacker som en ung kille som sitter uppe sena nätter och dricker Jolt-cola.

Dels ser han Knackeriet som en plats för detta, dels olika hackathons. Det var Ted som 2009 grundade norra Europas största hackathon, 24 Hour Business Camp. Eventet samlar ett 100-tal webbutvecklare, som under ett intensivt dygn bygger nya webbsajter och tjänster tillsammans. Han är även medarrangör till Hackaway där kreatörer, designers och kodare åker iväg på en weekend till en hemlig plats för att skapa innovationer på ett utvalt tema.

– Båda hackathons och Knackeriet är utmärkta platser för att skapa spännande, kreativa och kommersiella webbprojekt. Men samtidigt som jag brinner för det här, så inser jag att det inte bara är målet som spelar någon roll – det är resan som är mödan värd. Projekten som vi håller på med kommer förmodligen inte att finnas kvar om 30 år, så är det bara. Men förhoppningsvis kommer folk ha lärt sig mycket, fått nya kompisar och ha många roliga minnen kvar. Det kommer i alla fall jag att ha.

Följ Ted Valentin: @tedvalentin på Twitter, bloggar på tedvalentin.com.

En dag på jobbet med Ted Valentin:

03.00: Vaknar av vår bebis som är förkyld och försöker få honom att somna om. Samma sak händer även klockan 04 och sedan runt 05.

07.00: Går upp och gör frukost till familjen innan min fru tar de två äldsta barnen till förskolan.

08.30: Jag tar med mig bebisen­ i barnvagnen och traskar in till Knackeriet som ligger i Gamla stan.

09.00: Äter lite extra frukost och snackar med Fanny som både är Knackeriets OfficeManager och Content Manager för mina kartsajter.

10.00: Har ett utvecklingsmöte med Jonatan Heyman som jag är rådgivare och investerare åt. Vi pratar om vad han ska fokusera på härnäst med Heyevent, en av världens största eventguider, som Jonatan är grundare av. Sedan spelar vi lite pingis.

11.00: Går över till Knackeriets granne, riksdagshuset, och lunchar med min gamla kompis Maja som jobbar där.

12.00: När bebisen sover ­passar jag på att jobba ett par timmar. Då sitter jag och programmerar nya lokala söktjänster.

14.00: Möte med min kompis Oscar Höglund som är vd för Epide­mic Sound. Vanligtvis gillar jag inte möten, men när jag har med mig bebisen blir det av någon anledning mycket lättare och roligare för alla.

15.45: Går hem för dagen och sedan väntar en helt vanlig familje­kväll. Vi lagar mat, äter och umgås. Sedan läser jag en saga för barnen och nattar dem.

21.00: Lite egentid innan man däckar. Någon gång i veckan går jag ut och springer Kungsholmen runt, men det blir aldrig så många gånger som jag planerar i början av veckan …­ Jag försöker i alla fall undvika att ta upp datorn. Det är lite heligt för mig, att inte jobba hemma.

23.00: God natt!