Vi är alla trötta och slitna av problem i vardagen som möter oss, pendeltågen som inte kommer, biltrafiken som väller över alla bräddar, möten som slår knut på sig själva, övervikt som verkar dras till en bara man tänker på mat, tjänster som aldriog tillsätts och sedan går till fel personer, småungar som brutalt har ihjäl varandra, folk som är olyckliga för att dom är fel ålder fel kön, älskar fel kön, har fel handikapp eller kommer från fel land.

Vi längtar verkligen efter någon eller något som kan ta oss i hand och säga … ”det här kommer att lösa sig, se så du tänker fel – nu ska vi börja med att tänka rätt”.

Men vad är ”rätt” då? Jag vill så gärna tro att det finns en grupp problem som bara blir bättre om jag börjar tänka annorlunda. Men jag har en konstig misstanke om att det handlar minst lika mycket om ganska vanliga enkla åtgärder, som man inte riktigt orkar att ta till förrän någon säger till mej att tänka nytt. Om jag verkligen lägger mitt energi på att verkligen lösa problemet, istället för att påminna mej om hur äckligt och svårlöst problemet är – DÅ händer det något. Barn behöver tid och uppmärksamhet, en kropp behöver sömn och mat i lagom doser, och så lite motion. Ett möte blir bättre om alla är varsamma med den gemensamma tiden osv osv Inga konstigheter.

Verkligen inte.

Men måste kanske lanseras som det gör att jag ska lyssna.

Kanske …

Till des får vi kasta truismer efter varandra

Think out of the blue bag, mate!