Vissa mejl får nyfikenheten att klia lite extra i fingrarna, som det här: ”Vill tacka dig för den fina artikeln om Jantelagen. Jag har själv väldigt mycket erfarenheter av hur det är att bli stoppad av andra att göra saker som man tror på.” Avsändaren var Shortcutmedlemmen Rebecka Düzgün.
Tack för ditt mejl! Hur hittade du till Shortcut?
– Tidningen har funnits med sedan studietiden, och när jag läste artikeln Våga vägra Jante [Shortcut 4, 2010] kände jag igen mig. Det är första gången jag skickar feedback till en tidning, men jag tycker att ämnet är både intressant och viktigt, så jag ville höra av mig och berätta det för er, säger Rebecka.
På vilket sätt kände du igen dig?
– Jag kom till Sverige från Turkiet som 19-åring. Då hade jag i princip ingen utbildning och kunde varken engelska eller svenska, men jag visste att jag ville bli jurist. Så jag började plugga på Komvux och när jag berättade för lärare och studievägledare att mitt mål var att bli jurist höjde alla på ögonbrynen. Många såg det som konstigt att jag, som är född i ett annat land, kom hit och trodde att jag var någon.
Hur hanterade du det?
– I mitt hemland är det fint att prata om sin utbildning och sina visioner, så i början undrade jag såklart varför folk inte blev glada och peppade mig. Så småningom förstod jag att det ansågs som lite skrytsamt, men jag hade en lärare som sa att jag skulle komma väldigt långt tack vare min inställning. Det gav mig energi att fortsätta jobba hårt. Det slutade med att jag fick MVG i alla ämnen utom ett.
I dag arbetar du som ekonomichef. Vad hände med juristplanerna?
– Tanken med att läsa juridik var att jag ville hjälpa utsatta kvinnor. I Turkiet har männen all makt och det ville jag ändra på. Men när jag skulle välja gymnasieinriktning valde jag ekonomi för allmänbildningens skull, och fastnade för det. Så jag ändrade mig och bestämde mig i stället för att bli revisor. Efter att ha studerat både på Stockholms universitet och i Australien började jag jobba, men ganska snart insåg jag att revisor var ett för enformigt arbete för mig. Då sökte jag jobb som CFO på ett börsnoterat bolag och stannade där i två år. Nu har jag precis börjat jobba som ekonomichef på ett transportbolag.
Du flyttade till Sverige 1997. Har det hänt något med den svenska mentaliteten sedan dess?
– Jag har många 80-talister bland mina vänner och i mitt nätverk och de har ett annat synsätt än exempelvis 60-talisterna. Så det har absolut hänt något. 80-talisterna vågar säga vad de är bra på. Och stå för det.
Har du något tips till andra som känner sig hämmad av Jante?
–Titta bakåt och se allt du har lyckats med, där har du bevisen på att det är möjligt. Jag brukar tänka på när jag läste på Komvux och vi hade en samhällslektion där vi skulle diskutera demokrati. Jag hade bara läst svenska i 1,5 år och kunde inte uttrycka vad jag ville ha sagt. Det gjorde mig så frustrerad och jag minns att jag gick hem och grät. Mitt mål var att få MVG i kursen, men hur skulle jag klara det? Jag valde att kämpa vidare och det slutade med att jag fick högsta betyg. Då förstod jag att jag kan klara vad som helst bara jag jobbar tillräckligt hårt.
