Det måste ju bli fantastiskt! Hennes krönikor, kåserier och personporträtt i DN kryper in under huden och fastnar. De är tårframkallande, nakna, språkligt vackra och dessutom lätta att identifiera sig med.

Därför blir jag besviken när jag börjar läsa Karlstad Zoologiska, en familjehistoria berättad genom alla de djur som Hanna och hennes pappa har tagit hand om. Hundar, marsvin, paddor, ormar, möss, fasaner och parakiter susar förbi och väver ihop minnena från Hannas barndom.

Men jag känner inget, kanske för att jag har svårt att se mig själv i djurhistorierna? Kanske för att Hanna helt enkelt passar bättre i korta nerverna-utanpå-texter?

Det är först när mammans nya karl Göran kommer in i bilden som något händer. Hanna beskriver den allergiska Göran och hans relation till hennes föräldrar med stor humor och värme. Kanske är Hanna helt enkelt bättre på att beskriva sin nutid än sin barndom. För när Karlstad Zoologiska har nått slutet av 90-talet drabbas texten av den där nerven, och Hanna Hellquist är återigen Sveriges bästa skribent.

Recension av: Maija Mårtensgård

Karlstad Zoologiska av Hanna Hellquist

(Albert Bonniers förlag)

Helgläsning: 10/10

Nytta: 4/10

Att prata om: 4/10

Hjärngympa: 4/10

Hållbarhet: 9/10