04.15 Alice Bah Kuhnke vaknar som vanligt av sig själv, kliver tyst ur sängen och går med halvöppna ögon mot yngsta dottern Bessies rum. Rörelserna sitter i ryggmärgen. Tvååringen sover vidare när Alice vant byter blöjan och sedan lägger ner henne i föräldrasängen. Där får Bessie sova vidare bredvid sin pappa. Även femåriga Billie i rummet intill kommer att stanna i sömnens land ännu ett par timmar.
Alice plockar med sig sin telefon från nattduksbordet och går ner för trappan till husets nedervåning. Mobilalarmet ljuder just som hon kliver in på toaletten. En knapp timme senare sitter hon på Nackabussen in mot stan för att börja ännu en dag som chef för den nystartade tankesmedjan Sektor 3. Ett äpple på vägen får bli dagens första mål, sedan väntar en större frukost om några timmar.
05.45 – Det är nu jag löser världsproblemen! De närmaste två timmarna, innan resten av kontoret vaknar till liv, är otroligt värdefulla för mig – det är nu jag peakar. Jag tror att de här timmarna motsvarar minst 300 minuters vanlig arbetstid.
Efter en rask promenad från Slussen landar Alice vid skrivbordet i det lilla kontorsrum som Sektor 3 hyr vid Skeppsbron. För drygt ett år sedan påbörjade Alice tillsammans med en kollega arbetet med att bygga upp tankesmedjan, och i november lanserades Sektor 3 officiellt. Målet är att kritiskt granska det civila samhället genom forskning, kommunikation och debatt.
Alice hälsar på NATALIA som drar sin städvagn genom den öde korridoren och öppnar sedan fliken ”Favoriter” i webbläsaren. Till morgonrutinen hör att plöja sig igenom ett antal dagstidningar, både svenska och utländska:
– Men det här räcker inte. Jag har lovat mig själv att lägga till minst två afrikanska tidningar och en asiatisk under den här månaden.
6.33 Dags för bloggen. Trots att Alice länge tillhört den allt mer tynande skara som vägrar både Facebook och bloggande har hon tvingats ändra inställning till det sistnämnda. Mediebyrån har givit stränga order om att det måste göras och att det måste ske dagligen. Men Alice tycker inte att hon har fått in flytet ännu:
– Jag kommer att ge bloggen ett ärligt försök ett par veckor till, men fungerar det inte så lägger jag ner. Jag klarar inte av göra något med vänsterhanden. Hellre begränsar jag mina engagemang, för att kunna göra det jag valt att fokusera på med kraft, själ och hjärta.
07.17 Med siktet inställt på Hotell Rival kliver Alice ut genom porten i gränden på Österlånggatan. Om knappt tio minuter ska hon träffa Inger Ashing, ordförande för svenska Rädda Barnen, som är en av de största medlemsorganisationerna i Sektor 3.
– Jag har ofta frukostmöten, men det är också den tiden i kalendern som jag bokar in sist. Den är bra att ha i reserv, lite som teaterdirektören som alltid sparar ett par tomma stolar i salongen, utifall att…
Alice och Inger tar plats i den djupröda sammetsoffan. På bordet står kaffe, nybakta scones och ägg med ”solsidan” upp. De känner varandra sedan tidigare – Alice satt tidigare med i styrelsen för Rädda Barnen – men småpratet övergår snart i allvar.
Sektor 3 planerar att hålla ett seminarium under politikerveckan i Almedalen på Gotland.
Arbetsnamnet är ”Medlemskap och särart” och bakom den något torra titeln döljer sig ambitionen att föra fram frågan om vad som egentligen är frivilligorganisationernas existensberättigande i dag och hur det påverkar de enskilda medlemmarnas engagemang. Är det här något som Rädda Barnen vill vara med och diskutera? Signalerna från Inger är positiva, men hur samarbetet konkret ska se ut får avhandlas en annan frukostsejour.
Klockan närmar sig nio när Alice kliver ut i den råkalla morgonluften igen.
– Mejl i all ära, men under min tid som generalsekreterare på organisationen Rättvisemärkt lärde jag mig vikten av att träffas personligen. Först då kan man få en verklig bild av vad den andre personen har för behov och vilka frågor som är centrala.
10.08 Åter på kontorsrummet som hon delar med Fia Jonsson, som i dagsläget är Alices enda fasta kollega. Fia försöker under stigande frustration att få tag på en vettig konferenslokal under Almedalsveckan. Trots att sommaren känns väldigt avlägsen är det mesta redan uppbokat. Pr-byråerna har lagt beslag på de bästa lokalerna och att boka genom dem betyder ökade utgifter.
– Vi kommer att anställa fler personer under året, men vi två har byggt upp organisationen tillsammans och fördelar alla löpande uppgifter mellan oss vartefter de uppkommer. Utifrån kan det säkert verka väldigt rörigt ibland, men det är roligt. Att hela tiden ställas inför nya frågeställningar och få komma med konkreta förslag på hur de kan lösas.
På en whiteboard-tavla har någon använt en rödpenna för att klottra ett positivt budskap: ”Tisdag och 4a härliga dagar på Sektor 3 ligger framför oss! Innan vi laddar om :-)”.
11.03 Äntligen har Alice och Fia hittat en längre lucka i kalendern för att kunna hålla ett planeringmöte. En agenda utformas på plats och godkänns med ett drag av formalitet i den annars så informella stämningen. Information till styrelsen, matnyttiga arbetsuppgifter till praktikanten Erik och datumplaneringen av årets aktiviteter – en dryg timmes möte rymmer stort som smått. Snabba beslut för att nå konkreta resultat.
– Under Almedalsveckan kommer vi att presentera en studie om frågan kring avdragsrätten för ideella gåvor. Regeringen har tillsatt en utredning för att titta på vad ett sådant förslag kan innebära kostnadsmässigt, men det finns en hel rad andra frågor som inte kommer att belysas i just den utredningen. Vilka demokratiska aspekter ryms till exempel inom den här frågan? Genom att vi finansierar en oberoende konsekvensanalys kan Sektor 3 spela en viktig roll i samhällsdebatten.
12.43 Den vegetariska lunchen, som i dag får intas framför datorn, blir abrupt avbruten. Alice har precis insett att nästa möte med trafiksäkerhets¬organisationen NTF, en potentiell ny medlems¬organisation, inte ska ske i konferensrummet tjugo meter bort, utan i Solna tio kilometer från kontoret. Taxi tillkallas hastigt och färden ut används till att mejla med mobilen.
– Fast jag kommer inte riktigt överens med min nya telefon ännu. Det är många som har fått konstiga sms från mig de senaste dagarna…
15.00 – Mötet gick bra. Det var NTF som ringde mig, vilket var extra kul eftersom de redan stod på min lista över organisationer som jag själv hade tänkt att kontakta. Trots att vi bara har varit igång på allvar i drygt två månader har det redan hänt väldigt mycket.
Alice har hunnit mellanlanda en gång till på kontoret, men nu är det dags att ta bussen hem igen. Hon hämtar döttrarna på dagis och sedan börjar kvällsrutinerna. Alice femåriga dotter Billie påpekar att ”mamma, man kan faktiskt variera sig” när en standardrätt serveras. Men när det gäller vardagar är det enkelt och funktionellt som gäller hos familjen Bah Kuhnke.
– Jag gillar rutiner, nästan skrämmande mycket faktiskt. Vad jag gör och vilka jag träffar på dagarna varierar hela tiden, och därför måste jag ha fasta rutiner som grund för att kunna vara effektiv.
17.45 Barnvakten har tagit över och Alice fick lift in till stan med sin make Johannes som har en föreställning på Stadsteatern på kvällen. Nu sitter hon i Miljöpartiets lokaler, ett stenkast från Slussen, och blir intervjuad av en journalist för deras medlemstidning. Om en timme ska hon hålla en föreläsning om drivkrafter bakom ideellt engagemang.
19.27 Som en blandning av en pingstpastor och en stå upp-komiker trollbinder Alice åhörarna. I ett rasande tempo spottar hon ur sig anekdoter från sin uppväxt i småländska Horda. Berättelser om oändlig kärlek, skamlös rasism och hur man som enskild individ verkligen kan förändra världen.
– Jag vet att förändring är möjlig, för jag har sett det med egna ögon.
20.39 Snön singlar sakta ner från den mörka kvällshimlen när Alice sneddar över Södermalmstorg för att sedan ta trapporna ner mot Nackabussarna. Hon använder resan till en sista koll av mejlen via mobilen. Resten av alla världsproblem får vänta tills imorgon.
Väl hemma i huset igen löser Alice av barnvakten – hon som kommit att bli nästan som en familjemedlem. Alice smyger in i barnens rum och säger ett tyst godnatt till de sovande döttrarna. Den här kvällen hastar hon igenom tandborstning och ansiktstvätt. Det har varit en extra lång dag – vanligtvis har hon redan gått och lagt sig vid den här tiden, ett måste för någon som kommer att vakna av sig själv om sex timmar och en kvart.
Alice Bah Kuhnke
Ålder: 37 år.
Familj: Mannen Johannes, döttrarna Billie, 5 år,
och Bessie, 2 år.
Aktuell: Chef för tankesmedjan Sektor 3.
Bakgrund och utbildning: Blev rikskänd som programledare för Disneyklubben i början av 1990-talet och fortsatte sedan att charma även den vuxna generationen i otaliga tv-shower. Tröttnade på den karriären och satte sig i skolbänken. Efter bland annat Bonniers förläggarlinje och en fil. kand i statsvetenskap fick Alice 2001 jobbet som verksamhetschef för Skandias Idéer för livet, med inriktning på CSR-frågor. Tre år senare blev hon generalsekreterare för föreningen Rättvisemärkt,
och 2008 blev hon chef för tankesmedjan Sektor 3.
Första jobbet: Som 13-åring tjatade Alice till sig ett jobb på gummifabriken i Horda. Målet var att köpa en rosa dagbok.
Motto: Vill man så kan man.
Kontakt: alice@sektor3.se
Text: Gabriella Sköldenberg, g.skoldenberg@gmail.com
Foto: Jezzica Sunmo, jezzica.sunmo@shortcut.nu
