DEL 2. Vi måste våga prata om våra misstag! Här har vi tagit med några av de allra jobbigaste berättelser vi fått in, bland annat från vår egen redaktion – men många av berättelserna visar också att även de allra pinsammaste misstagen inte är en speciellt stor grej! Några personer bakom berättelserna har valt att vara helt anonymiserade, medan andra har sitt riktiga förnamn och branschtillhörighet.
Natalie, ansvarig för digital marknadsföring på Shortcut:
Ett av mina första jobb var på en stor sportbutik. Jag brukade jobba på skoavdelningen, men fick rycka in extra i kassan på grund av personalbrist. Det kommer en man till kassan som säger att han vill köpa ett presentkort. Jag svarar: “nej tyvärr, vi har inga presentkort… Men du kan få ett A4-papper?”. Jag tänker alltså då att han vill ha ett gratulationskort, och inte ett presentkort laddat med pengar. Han fattar ingenting, ser förvirrad ut och säger att nej, han vill ha ett presentkort. Jag undrar tyst för mig själv vad det är han inte fattar och säger igen att nej, vi har inget presentkort! Vi står och diskuterar detta i flera minuter innan han till slut går. Efter ett tag kommer han tillbaka och säger “nej men allvarligt talat, jag vill köpa ett presentkort”. Då trillar polletten ner: “JAHA, du vill ha ett presentkort! Såna har vi!”. Vi skrattade åt det hela, jag bad om ursäkt och han fick sitt presentkort!
Freja, skribent och content manager på Shortcut:
Jag gjorde min praktik på en prestigefylld kommunikationsbyrå. Jag var ung, tyst och blyg samt väldigt rädd för att göra fel. I en kampanj skulle vi skicka ut en låda till alla riksdagsledamöter å en kunds vägnar, och jag fick i uppdrag att fixa alla adresslappar. En vecka senare ringde kunden och berättade att deras post var helt belamrad med lådor som blivit tillbakaskickade. Det visade sig då att jag hade skrivit lite fel på alla adresslappar, och kunden fick således ca 300 lådor i posten…
Helena, jobbar med rekrytering:
Råkade skicka information om den fortsatta rekryteringsprocessen till en kandidats chef. Det var inte så populärt…
Gabriella, FD handläggare på Försäkringskassan:
Jobbade tidigare som handläggare på f-kassan. Hade ett ärende med sjukskrivning för en långdragen knäskada och allt som kunde gå fel gjorde det. Grej på grej hände. Han mådde inte bra av sjukskrivningen utan kände sig nedstämd.
Vid ett telefonsamtal beskriver han hur han skulle såga och det skadade knät vek sig, så han sågade sig i handen. En tid senare skulle han hälla upp kaffe, glömde sig och använde den skadade handen. Givetvis tappade han taget och skållade sig. När han berättade detta blev för mycket…jag bröt ihop och började rå-garva. Totalt oprofessionellt men jag kunde inte sluta skratta! Han sa lite torrt…ja, du skrattar du… Jag bad såklart om ursäkt mellan skratten och även han började skratta. Kan tilläggas att vi haft ett flertal samtal innan så vi hade en god relation. Kände mig ändå så elak!
Minette, jobbar inom HR:
Två nollor för mkt på antalet post its man ska beställa till kontoret blir vääääääldigt många post its…….
Ida, jobbar inom kommunikation:
Jag skulle göra en omslagsintervju med The Hives på ett av mina första jobb. Kommer till intervjun, lägger fram bandspelaren, intervjuar två av bandmedlemmarna i säkert uppåt 40min-1h. När jag går därifrån känns något fel, så jag tar upp bandaren för att dubbelkolla att jag faktiskt spelat in, men inget finns inspelat på den. Den var helt tom.
Sprang raka vägen till en Seven Eleven och satte mig vid en dator där (fanns på den tiden) och skrev ner så mycket som möjligt av det jag mindes från intervjun och skickade i ett mail till mig själv. Blev inte den bästa artikeln jag skrivit och min chef tyckte det var konstigt att materialet var så tunt hehe, men lyckades rätt bra med att komma vidare i karriären efter det.
Åsa, jobbar inom kommunikation:
Skulle livesända på min FB-sida och var så noga så noga men tyckte det var lite väl många personer som tittade och såg till min förtret att jag ändå lyckats livesända på bolagets stora konto.
Isabelle, FD extraanställd på OKQ8:
Jag jobbade extra på OKQ8 och jag skulle via en knapp kalla på mer personal (huvudpersonalen satt i möte och sa ”plinga om du behöver hjälp”), men jag tog fel på knappen och tryckte istället upprepande gånger på överfallslarmet. Jag var för stressad för att svara i telefonen när polisen ringde till butiken för att stämma av om larmet var på riktigt, (jag fattade inte ens att det var polisen som ringde som sagt) och det slutade med att polisbilar dök upp + pikébuss. Min chef blev väl inte sååå glad.
Emma, jobbar inom kommunikation:
Jag hade jobbat på mitt drömjobb 2 veckor när jag råkade förstöra jobbdatorn genom att köra ned sänkbara skrivbordet för långt ned… Datorn stod öppen på en hurts under skrivbordet och hela skärmen knäcktes.
Sanna, FD anställd på the Phone House:
När jag jobbade extra på the Phone House för ca tusen år sen slog jag in 27900 SEK istället för 2790 på en blutetoothklocka som var årets it-pryl. Kund märkte inget då pga kreditkort.
Blev en riktigt besvärande följetång sen dock, mellan butiken överlag, en rätteligen fly förbannad kund, amex (då fullkomligt usla) kundsupport, min extremt undvikande butikschef samt mitt 18-åriga jag som vare sig visste ut eller in.
Vet än idag ej hur det slutade pga att butikschefen hänvisade allt till kedjans ekonomiavdelning och amex i USA.
Ida, jobbar inom kommunikation:
Jag var på AW på en bar med mina f.d. kollegor (från jobbet jag hade innan det jag hade då) och la upp en bild på dem hållandes öl och drinkar på IG Stories och jag skrev REUNION. Råkade dock vara inloggad och publicerade inlägget på min dåvarande arbetsplats företagskonto (statligt finansierad organisation).
Cajsa, jobbar inom kommunikation:
Jag klickade på ett mail från en kollega i USA som jag inte kände efter en aw. Spred virus och IT-chefen fick jobba flera timmar den natten. Hade jag inte varit på aw kanske jag hade tänkt till lite, så att säga… Skämdes illa!
Avslutningsvis vill vi på Shortcut lyfta en otroligt viktig och bra poäng från en av våra läsare, som noterade att många av personerna som berättar om sina snedsteg är kvinnor. I första delen var det en relativt jämn könsfördelning, men som ni kanske märkt kommer alla berättelser i denna del från kvinnor. Läsaren lyfte att det kan vara problematiskt att bara höra om kvinnor som begår misstag, vilket verkligen inte är en idé vi på Shortcut vill förmedla. Den absoluta majoriteten av historier vi fått in kommer dock från kvinnor vilket gör det svårt med en jämn könsfördelning. Detta beror på att kvinnor är med benägna att dela med sig av sina erfarenheter och misstag, och naturligtvis inte på att kvinnor begår fler misstag än män!
