1978: Hästintresset dominerar

Jag föds i Stockholm 1978, men när jag är två år flyttar vi till en stor gård i Östergötland. Mitt stora intresse under uppväxten är hästar och inget annat existerar i mina tankar än att jag ska bli proffsryttare och leva på att tävla i hoppning. Men någonstans i tonåren inser jag att det förmodligen inte kommer att bli verklighet för att jag är för rädd.

1993: Flyttar för att gå gymnasiet

På gymnasiet går jag medieprogrammet. Min pappa är fotograf och min mamma är journalist, stylist och formgivare, så för mig var det en ganska självklar väg att gå. Men medieprogrammet fanns bara på ett par platser i landet och jag flyttade till Västervik.

Eftersom jag hade börjat skolan ett år tidigare var jag bara 15, så det var ett stort ansvar att plötsligt bo ensam och ta hand om sig själv.

”Mina ambitioner om höga betyg var lite waste.”

1996: Får jobberbjudande i papegojshow

Efter studenten åker jag till Montpellier i Frankrike och pluggar i ett år. Sedan blev det en höst i Los Angeles tillsammans med en kompis. Tanken var att vi skulle söka jobb, men det enda erbjudandet vi fick var att dansa i en papegojshow – vi tackade nej.

Under den resan, hösten 1997, sålde jag in mitt första frilansreportage till Veckorevyn och planerna på att bli journalist stärktes.

1998: Börjar på journalisthögskolan

Jag flyttar till Sundsvall för att gå en treårig journalistutbildning. Socialt sett var det bra år, men studiemässigt var jag ganska frustrerad och tyckte att jag redan kunde mycket.

Så här i efterhand kanske mina ambitioner om höga betyg var lite waste, för jag har aldrig fått visa dem för någon. Samtidigt var det tack vare utbildningens praktikperioder som jag fick in en fot i arbetslivet.

2001: Från kvällstidningar till frilans

Efter examen får jag sommarjobb på Expressen, som följdes av ett vikariat på sportredaktionen, innan jag började på Aftonbladet. Kvällstidningstiden var rolig och oerhört lärorik, men jag trivdes inte med att jobba skift.

Eftersom jag både kunde skriva och fota bestämde jag mig för att våga satsa på frilanslivet. Att vara frilans är speciellt – det är som att söka jobb tio gånger om dagen, och få nej på nio av tio förslag.

”Att vara frilans är som att söka jobb tio gånger om dagen.”

2006: Skriver ”Vecka 36” under graviditeten

Under åren som frilans, som jag varvar med anställningar på Friskispressen och Amelia, växer bokdrömmen fram, och när jag är gravid med min andra dotter 2006 börjar jag skriva ett manus.

Idén fick jag när jag var gravid med min första dotter och gick en promenad längs havet på Österlen. Då slogs jag av tanken ”tänk om något skulle hända mig nu, då skulle två personer försvinna” och kände vilken mardröm det skulle vara – och det blev idén till ”Vecka 36”.

2010: Bokdebut efter år av avslag

Jag skickade in manuset till ”Vecka 36” till alla möjliga förlag under tre års tid. Jag var nära att ge upp när jag insåg hur svårt det var att bli antagen – men efter några omskrivningar fick jag ”ja” från två förlag på en gång. Äntligen!

Det låg så mycket arbete, engagemang och ångest bakom, så när boken väl ges ut har jag svårt att känna mig sådär glad som jag hade hoppats på. Inte förrän min andra bok ges ut 2011 fick jag känna det där riktiga glädjeruset.

Foto: Thron Ullberg

2012: Blir författare på heltid

Min första bok i serien om Emma Sköld, ”Vila i frid”, släpps under 2012. Även om böckerna säljer tillräckligt bra för att förlaget ska fortsätta att ge ut mina titlar, så är jag lite osäker på ekonomin. Vid sidan av det är jag småbarnsmamma, jobbar på Amelia och känner mig otillräcklig både hemma och på jobbet.

Min man stöttar mig och får mig att våga satsa helt på bokdrömmen – och jag blir jag författare på heltid 2012.

2015: Det stora genombrottet

När ”Visning pågår”, den tredje boken om Emma Sköld, ges ut som pocket 2015 händer det något. Plötsligt ligger den kvar på topplistorna, månad efter månad. För vissa författare blir det helt enkelt inte succé från första boken, men när det väl går bra för en bok lyfter försäljningen av de tidigare och allt kämpande betalar sig till slut.

2018: Nionde boken släpps

I dag har jag sålt över 1,5 miljoner böcker i 14 länder och den 21 maj släpps min nionde bok, ”Syndabocken”.

Jag vet att man alltid kan utvecklas och min inställning är att varje ny bok ska bli bättre än den förra. Det känns ibland som att hela min karriär är en enda lång författarskola, eftersom jag hela tiden lär mig nya saker.

En dröm jag har för framtiden är att böckerna ska bli film eller tv-serie, det vore fantastiskt.