På samma sätt som man kan överanalysera ett sms från personen man är besatt av, utan att komma fram till någonting, kan man vrida och vända på rekryterarens avslutande fras ”Vi hör av oss”. En anställningsintervju är på många sätt en absurd situation. Bara det faktum att trettio minuter i ett kalt mötesrum kan avgöra var man kommer att tillbringa den största delen av sin vakna tid i några år framåt är märkligt och något som gör rådet ”var bara dig själv” lättare sagt än gjort.

Situationen är antagligen också ett särskilt bra exempel om man vill säga något om vår tid. Jacob Sundberg är skribent och affärsutvecklare och hans debutbok ”Vi hör av oss” består av nio noveller som alla handlar om just anställningsintervjuer.

Här finns Elin som när hon blir inbjuden till en klassåterträff bestämmer sig från att lämna Nässjö och som i sin desperation att flytta till Stockholm struntar i att hon är överkvalificerad för tjänsten hon blir erbjuden. Man kan även läsa om Kent, som söker jobb som generalsekreterare på Hypokondrikernas Riksförbund och om Irina, som vill slå igenom som artist men fram till dess måste få a-kassa – då gäller det att ge ett lagom osympatiskt intryck på arbetsintervjun för att inte få jobbet.

Hur kom du på idén till den här novellsamlingen?

– Jag ville skriva om människor och ambitioner och utforska glappet mellan den vi vill vara och den vi faktiskt är – och då var anställningsintervjun ett avgränsat sätt att göra det på. 

”Jag har inte knäckt någon kod – den har nog snarare knäckt mig.”

Vad har du själv för erfarenheter från anställningsintervjuer?

– Egentligen inga exceptionella alls. Men något som många kanske kan känna igen sig i är att jag när jag var yngre snarare ville svara ”rätt” på frågorna i stället för att ge uppriktiga svar. Jag har exempelvis hört mig själv säga att jag är stresstålig fastän det är långt från sanningen.

– I längden tror jag inte att man tjänar på att ljuga om varken sin personlighet eller kompetens. Man kanske får jobbet, men man kommer nog inte att trivas så bra. Att inte ljuga är ett tips men annars är jag nog lika aningslös som andra. Jag har inte knäckt någon kod – den har nog snarare knäckt mig.

När vi träffar nya människor är vi snabba med att fråga vad hen jobbar med. Varför tror du att vi tycker att det är så viktigt?

– Det bottnar i att vi i stor utsträckning bedömer oss själva och andra utifrån prestationer. Det finns en statusjakt och många ungdomar är sönderstressade eftersom det finns så mycket man ska leva upp till i dag.