När Emely Crona Stenberg grundade Heja livet år 2014 bestod nätverket av ett hundratal kvinnor som alla var vänner eller avlägset bekanta med varandra – i dag har Facebookgruppen över 64 000 medlemmar. Emely driver nu det enorma nätverket ihop med Carro Levy, och tillsammans vill de främja kvinnors relationer och jobba för att kvinnor ska vara med varandra i stället för mot varandra.

Den 23 januari tog de nästa steg i nätverkets utveckling och lanserade Heja livet-podden, där de i varje avsnitt kommer att fokusera på en medlems starka, ärliga historia.

Berätta om ett misslyckande ni varit med om i karriären!

Emely: – Mitt värsta misslyckande var att inte säga stopp i en situation då mitt psykiska mående inte klarade av att hantera den uppgradering jag fick inom min roll på ett framgångsrikt och fantastiskt bra bolag. Jag hade otroligt mycket ångest och en stark känsla av att inte räcka till. Jag kände mig värdelös och rädd för vad som skulle hända om jag inte klarade uppsatta mål och deadlines – trots att det inte var mitt fel.

Hur tog du dig ur situationen?

Emely: – Till slut var jag ärlig mot mig själv och företaget, sa att jag var fel person på fel plats just då. Att jag på grund av min mammas sjukdom, som påverkade mig enormt, inte kunde leverera eller leva upp till de förväntningar och den ansvarskrävande roll som jag hade fått.

”Ville nästan gråta av stress och ångest.”

Carro, har du något misslyckande att dela med dig av?

Carro: – Jag gick tillbaka till en byrå där jag hade arbetat tidigare, fast jag visste att det hade varit ett rätt hårt klimat där. Jag hoppades att mycket skulle ha förändrats från första tiden jag var där, men insåg snabbt att så inte var fallet. Men då var det redan för sent.

– Redan första dagen när jag kom in knöt det sig i magen. Jag visste direkt. När jag kom hem kände jag bara ”fan, fan, fan” och ville nästan gråta av stress och ångest. Jag kände att jag var fast i en situation som jag inte tog mig ur, för jag kunde ju inte ”ge upp och sluta”. Det kändes ju då som just ett misslyckande.

Hur hanterade du det?

Carro: – Första veckorna bet jag ihop. Men känslan försvann inte och jag mådde även dåligt över att se hur många på kontoret som inte mådde bra. Det blev till slut enkelt att välja. Jag ville inte vara i en sådan miljö och bestämde mig för att jag bara skulle göra klart provperioden. Jag vände det till en utmaning med ett slutmål, och på vägen dit skulle jag suga åt mig allt som en svamp. Jag bestämde mig för att det är okej att det blev fel. Det var riktigt skönt att bli tillfreds med de tankarna.

”Det du känner är oftast helt rätt, du måste bara våga.”

Vad har ni lärt er av era misstag?

Emely: – Att lita på magkänslan. Som en smart kvinna skrev för ett tag sedan: ”Lyssna på den inre rösten, vare sig den viskar eller vrålar”. Det du känner är oftast helt rätt, du måste bara våga.

Carro: – Ja, magkänslan har alltid rätt. Jag fick även lära mig hur jag inte vill må, göra eller ha det. Hur jag inte heller vill att andra ska må och bli behandlade. Allt detta är något jag verkligen tagit med mig, både i karriären och i livet i stort. För mig ledde allt detta till att jag tog tag i min dröm – att starta eget och vara min egen boss – och det är det bästa jag gjort. Om jag inte hade gått igenom den tiden kanske jag inte hade vågat ta steget.