– Ska jag sätta igång Goliat, så att han kan få visa upp några av sina schyssta dansmoves?

Om mindre än en timme sitter Fredrik Löfgren på tåget tillbaka till Linköping, där han till vardags studerar teknisk fysik. Men just nu håller han på att palla upp en NAO-robot på ett kafébord, mot glasväggen som vetter ut mot Vasagatan i Stockholm.

– Han har vunnit robot-VM i matlagning också, försäkrar Fredrik, som spenderar mycket tid åt att programmera in nya vanor och beteenden hos sina mekaniska fränder.

Fredrik är 23 år, men har redan hunnit med många saker. Förra året vann han exempelvis SVT:s Genikampen, en tv-sänd tävling där deltagarna utmanades med problem av extremt varierande karaktär. Vinsten gjorde honom till Geni-Fredrik med hela svenska folket.

– Jag ställde dock inte upp för att vinna, utan för att utmanas och prova nya saker. Som att bygga trebucheer och hoppa fallskärm, säger han.

Båda föräldrarna är ingenjörer, och under uppväxten var det Lego som gällde. Efter hand började Fredrik väcka liv i sina alltmer avancerade byggen på teknisk väg, och det var så det stora intresset för robotik och artificiell intelligens började. Nu föreläser han, arrangerar och deltar i robottävlingar, går på superhemliga möten – och ordnar tebjudningar för Goliat och hans robotpolare.

”Vi ersätts redan av robotar i industrierna, och allt eftersom kommer även akademiska – och rentav konstnärliga – yrkesgrupper att utsättas för konkurrens”

– Men det skulle inte bli så bra om de drack av det. Det handlar mer om hur de interagerar med varandra och människor

Kompisgänget, som alla är av modellen NAO, är små men humanoida till utseendet, relativt billiga (nåja) och föremål för tekniska experiment och programmering världen över. I framtiden vill Fredrik, som även var med och byggde Sveriges första förarlösa bil, vara med och driva på teknikutvecklingen.

– Allt går väldigt fort nu. Datorer har redan slagit oss i schack och Jeopardy, och det läggs rena fantasisummor på att förbättra den artificiella intelligensen. Samtidigt pågår utveckling av hårdvaran, som ger robotarna förutsättningar för att flyga, springa och spela fotboll.

Redan i dag finns robotar som kan lära sig av sina misstag och imitera mänskliga känslor, och enligt Fredrik är singulariteten närmare än vad många kanske inser.

– Alltså den brytpunkt då tekniken börjar utveckla sig själv, eftersom den konkurrerat ut oss människor. Redan nu ersätts vi i industrierna, och allt eftersom kommer även de akademiska – och rentav konstnärliga – yrkena att konkurrensutsättas, försäkrar han.

Sitter du säkert? Här är yrkena som kan vara borta inom 20 år.

Fotografen Christian, som sitter bredvid oss och redigerar bilder, låter lite stött.

– Men fotografer då? Förklara gärna hur de skulle ersättas av robotar.

Fredrik gör en gest mot Goliat, som övervakar samtalet med oseende ögon.

– Han har en inbyggd kamera. När robotarnas förmåga att registrera känslor och lära sig nya saker finslipas räcker det med att han ”går bredvid” dig för att lära sig hur och vad du väljer att fotografera. Med tiden blir han bättre än du någonsin kommer att bli.