Och omvänt så kan jag med perspektiv se vad som kännetecknar de tillfällen då jag misslyckas med att utvecklas som person. Det är då jag är som mest koncentrerad på min förträfflighet och vägrar erkänna att jag kan bli bättre först när jag börjar acceptera att även jag kan göra fel.

I höstas hade vi på Shortcut en välbesökt lunchföreläsning med röstcoachen och föredragshållaren Kishti Tomita, känd under de senaste åren som deltagare i juryn för Idol. Hon framhöll med emfas vad viktigt det är att acceptera sina egna tillkortakommanden för att kunna utvecklas – och i slutändan nå framgång. Ta skit och gör det till guld, kallade hon det.

Jag håller fullständigt med om att det är en människas föreställning om sig själv – alltså vår självbild – som är den största och viktigaste faktorn för vår förmåga att utvecklas, och i slutänden nå framgång. Den som föreställer sig att nå ett mål – och samtidigt accepterar att vägen till målet kommer att kantas av misslyckanden (och erfarenheter kopplade till dessa), är den som når bäst utveckling.

Den här veckan kan du som har Shortcut Guld få en ytterligare fördjupning i psykologin kring din självbild och din föreställning om dig själv och din omgivning. Ladda ner senaste numret av Kontentan som heter Mindset här om du vill. Och upprepa sedan för dig själv: Att misslyckas är inte samma sak som att vara misslyckad.

Idag har jag redan avklarat två möten med personer som ägnat all kraft i samtalet åt att projicera sina problem på andra personer och yttre omständigheter i stället för att koncentrera sig på vilken nytta vi kan dra av våra gemensamma erfarenheter. Känner du igen den situationen?

Berätta gärna hur du tänker kring våra föreställningar om oss själva, och hur vår självbild kan förstärka eller begränsa oss.

Vi hörs!