Axplock ur rekryteringsannonser i vanliga svenska branschtidningar: ”… söker ung och hungrig projektledare …”, ”… står inför kraftig tillväxt och söker därför en ung och hungrig CTO?…”, ”… erbjuder dig som är ung och hungrig …” Ögnar man platsannonserna verkar det obehagligt lätt att göra sig omöjlig på arbetsmarknaden om man: 1) betonar vikten av att ha en rik fritid vid sidan av jobbet och går hem klockan fem, och 2) söker jobb fast man fyllt trettio. Eller vad är det egentligen företagen är ute efter? Det är sällan någon definierar klyschan ung och hungrig. Shortcut bestämde sig för att ta reda på hur det egentligen ligger till.

”Är du en ung och hungrig person som drivs av bra resultat och en omväxlande tillvaro?” Så börjar en annons där rekryteringsföretaget TNG söker säljare. TNG riktar sig till dels studenter och unga akademiker, dels till seniorer 50+. Den som känner sig träffad hamnar hos Maria Lindau, som är rekryteringsansvarig. Hur är en person som är ung och hungrig?

– Då tänker jag på någon som är ung, under 30 kanske, driven och framåt, sugen på nya utmaningar. Det kan handla om en etablerad person, men vi använder det nog mer när vi riktar oss mot unga akademiker som tar sina första steg ut på arbetsmarknaden eller studenter som söker extrajobb.

En person som är beredd att jobba mycket?

– Någon som är effektiv och snabb. Men menar du att man ska jobba mycket utöver ordinarie arbetstid så håller jag inte med. Det handlar snarare om viljan att lära sig, ta på sig ansvar och fler ansvarsområden.

Ohungriga har också en chans

STF Ingenjörsutbildningar sökte en ung och hungrig projektledare som var i början av sin karriär. Där resonerar man så här:

– Det handlar väl om att man vill ha någon med driv, att man inte är ute efter så mycket kompetens, utan någon som vill något. Någon som inte bara söker ett jobb utan tänker sig att börja en karriär och som ser det här jobbet som en språngbräda, säger Klas-Göran Sundvall, som är affärsområdeschef och kontaktperson i annonsen.

– Man vill ha in en personlighetstyp. Jag påstår inte att det är eftersträvansvärt att vara sådan i alla sammanhang, men i vissa. Vi eftersträvar också äldre, stabila personer i organisationen, men det kan vara bra att få in lite unga som rör om.

Om man är ung och ohungrig då?

– Jag tror nog man har en chans ändå. Det finns ju den typen av jobb där andra egenskaper krävs, att man kan hålla ordning och reda. I det här fallet handlar rekryteringen om en tjänst på IT-avdelningen. Klas-Göran Sundvall arbetar inte vanligtvis med den delen av verksamheten, utan är affärsområdeschef för el och energi. Där är aptiten mer måttlig.

– Här använder vi kanske inte det begreppet utan är mer försiktiga med sådana formuleringar, det är väl inte riktigt så vi resonerar. Vi letar efter lite andra värden, som stabilitet och säkerhet. Gör man fel här leder det ju till att någon dör.

”Unga i dag verkar vilja göra så lite som möjligt”

Googlar man på ”ung och hungrig” hittar man så småningom till en intervju med Fredrik Olsson. Han använder orden för att beskriva sig själv. Fredrik Olsson är komponentmäklare inom elektronikbranschen. På hans visitkort står det vd, nyligen startade han det egna företaget Proston. Han planerade att plugga vidare, men halkade in på Flextronics efter gymnasiet, trivdes, visade framfötterna och jobbade sig uppåt till inköpare och vikarierande inköpschef. Det går visst att göra så, säger Fredrik Olsson. I varje fall om man är ung och hungrig.

– Cheferna såg väl att jag ville framåt, säger han.

– Jag tror att det handlar oerhört mycket om personen. Utbildning är nog jättebra, men samtidigt överskattat. Såvida du inte jobbar som läkare lär du dig lösa uppgifter efterhand i arbetslivet. Det viktiga är att visa sig företagsam, ta för sig dit man kommer, synas och göra det lilla extra. Då växer man med uppgiften.

Fredrik Olssons drivkraft är att lyckas, att göra och bli framgångsrik, så pass framgångsrik att han har råd att vara lite mindre hungrig om ett par årtionden. Är unga människor hungriga i dag?

– Nej, faktiskt inte. Om man tittar generellt på samhället tycker jag att de flesta ungdomar verkar vilja göra så lite som möjligt, det är mjukisbyxor på och gärna keps.

Nyfiken är lika med ung och hungrig

Stefan Ölander driver varumärkesbyrån Rewir, som medvetet har satsat på att ha stor åldersspridning bland sina anställda. I går genomförde han två anställningsintervjuer.

– Den ena var en 25-åring från Handels. En så ickehungrig, blasé, loj och självgod människa har jag aldrig sett. Att vara hungrig är en personlighetsgrej, det har inget med ålder att göra, säger Stefan Ölander.

Hur är man när man är hungrig då? Enligt Stefan är ”nyfiken” en väldigt bra beskrivning.

– Nyfiken på branschen, omvärlden, nya trender, kollegor … Man tar egna initiativ och tar till sig saker, säger han och tillägger:

– Nu låter det här som PRO, men det handlar om att vara ung i sinnet. Den mest nyfikna och mest insatta konsulten vi har här – när det handlar om trender, teknik, Facebook, allt – är Malou, och hon är 61. Hon slår mig på fingrarna på den digitala biten. Det där har inget med ålder på pappret att göra.

Problem med likformiga arbetsgrupper

Stefan Ölander fick själv sitt första chefsjobb när han var 30. I dag är han 43.

– Det är klart att man har mer naturlig kraft när man är yngre, man är piggare och orkar jobba längre. Men det som tar en 30-åring tolv timmar gör en 60-åring på sex timmar. Jag är oerhört mycket bättre i dag än när jag var 33, självklart är jag det, jag har så otroligt mycket mer erfarenhet.

Därmed inte sagt att Stefan Ölander förordar att alla ska vara över 50 i arbetslivet – utan att det behövs en blandning.

– Hos oss är den yngsta konsulten 25 och den äldsta 61. Sätter man samman en arbetsgrupp som består av en 56-åring, en 36-åring och någon som är 29, det blir en otroligt häftig grupp med olika erfarenheter. Det är ett problem på många byråer, vd:n är 40, resten under 30 och alla har exakt samma bakgrund. Det blir väldigt likformigt.

Däremot, påpekar han, finns det krassa aspekter som gör att ett företag gärna anställer unga, hungriga.

– En 46-åring kräver högre lön, ställer större krav, går inte med på vad som helst. Det är förstås en tråkig aspekt som kan finnas med när företagen säger sig bara vilja ha yngre arbetskraft.

Men om man inte är särskilt hungrig då? Har man någon som helst plats, eller chans, i det svenska arbetslivet?

– Absolut. Att det är de hungrigaste som får anställning – jag skulle kunna hävda motsatsen, säger Kerstin Johansson, sociolog och ungdomsforskare vid Linköpings universitet.

– Alla jobb är inte de här flashiga storstadsjobben inom IT och media. Väldigt många akademiker hamnar i den offentliga sektorn, inom kommun, landsting, på försäkringskassan, på utredarjobb, projektledarjobb. Där finns inte alls de här idealen. Där vill de ha de lagom framåt, de lagom hungriga. Där kan hunger i stället väcka rädsla och oro.

Media förmedlar en skev bild av arbetsmarknaden

Utbildningen samhälls- och kulturanalys har skapat ett forum för kontakt med arbetslivet, främst för att ta reda på vilken arbetskraft den offentliga sektorn behöver.

– Där behövs utredare, projektledare och så vidare. Visst ska de kunna dra igång saker och vara engagerade, men de vill inte ha de hungrigaste, för de tenderar att vara på väg någonstans, de stannar inte kvar.

Kerstin Johansson tycker att media förmedlar en skev bild av vilka ideal som råder på arbetsmarknaden i dag. Det leder till att verkligheterna krockar med varandra. Man kanske behöver ha dubbla examina och utlandsplugg i bagaget för att bli konsult på McKinsey.

– Men hur många blir det? Kanske är det snarare så att vi behöver vara mindre hungriga, menar Kerstin Johansson – åtminstone om man ser saken ur samhällets perspektiv.

”Samhället behöver kanske fler ohungriga”

På frågan om var det behövs folk i dag blir svaret: inom hantverk, inom vården och många andra branscher där man inte har sökande med rätt utbildning. Universiteten och högskolorna är fulla av människor som överutbildas, i förhållande till de jobb de sedan får, menar Kerstin Johansson.

– Samhället skulle kanske behöva ohungrigare människor, enligt den gängse definitionen. Det är en spännande samhällsfråga. Dessutom bör man definiera: hungrig på vad? Och i vems ögon?

– Visst kan man vara hungrig – men man kan vara hungrig på olika saker. Man kan hungra efter ett bra jobb med vettig lön så att man kan skaffa familj och boende, leva tryggt och få livskvalitet. Eller efter ett arbete som man upplever som givande fast man varken blir rik eller sitter på ett flashigt kontor, säger Kerstin Johansson.