Frank Sinatra visste vad han sjöng om: ”If you can make it there, you’ll make it everywhere – New York, New York”

Men unga kvinnor med yrkesambitioner klarar sig i dag snarare bättre där än på andra håll.

– Jag flyttade hit som 23-åring för att starta eget, säger fransk-amerikanska juristen och konsulten Olivia Fox Cabane, som anade att hon som ung företagare inte skulle tas på allvar hemma i Paris.

– I New York mäts allt i pengar. Det är enda måttet på framgång – och därför spelar det ingen roll vem som levererar resultatet.

Flera studier gjorda i olika länder har visat att unga kvinnor är i färd med att ta över akademikerjobben – och de högre inkomsterna. Enligt forskning vid Queens College tjänar New York-kvinnor i åldern 21–30 år som jobbar heltid 17 procent mer än motsvarande män i genomsnitt (omvända siffror gällde kring 1970).

Mönstret går igen i storstäder i hela USA – för detta är ett storstadsfenomen. I landet som helhet är genomsnittslönen för unga kvinnor 89 procent av de unga männens.

– De New York-kvinnor vi studerat är helt enkelt bättre utbildade, säger Andrew Beveridge, forskare i sociologi och demografi vid Queens College.

– Ambitiösa personer söker sig till städer som New York, Dallas, Los Angeles, Chicago och Boston, eftersom det är där de hittar de mest utvecklande jobben.

I flera branscher, även i New York, tjänar yngre män fortfarande betydligt bättre än aldrig så välutbildade kvinnor. Det gäller till exempel på Manhattans advokatbyråer, på Wall Street och för läkare. Men kvinnliga formgivare, författare och sekreterare tjänar mer än männen även i den stora åldersgruppen 25–64 år, och trenden är att kvinnor närmar sig eller går om männen alltmer för varje årskull. Därtill dominerar de yngre kvinnorna genom att vara fler.

– New York är en stad som lockar kvinnor – inte minst framgångsrika kvinnor, säger Elisa Peter, 37, som koordinerar ideella organisationer som sysslar med FN-frågor.

– Det slår mig ofta vilken stor majoritet kvinnor det är som har de ansvarsfyllda jobben inom organisationerna.

–Det är skönt att höra att kvinnors inkomster ökar – men inte så överraskande, säger Laura Koetzle, 34, som är vice vd på ett strategikonsult­företag i Boston och har examen i litteratur- och systemvetenskap.

– När jag läste på Harvard 1993 var 45 procent av collegestudenterna kvinnor. Nu är andelen 52 procent, och den ökar. Men det kommer att ta tid innan inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor i stort försvinner.

Laura Koetzle påpekar att kvinnors karriär ­generellt är flera år kortare än mäns, i alla fall för dem som får barn, vilket gör att livslönen blir lägre. Och eftersom dagisplatser är dyra och svårfunna i USA är det inte enkelt att kombinera arbets- och familjeliv.

– Det som är svårt är att komma in på arbetsmarknaden igen, efter några år utanför, säger hon. De som skaffar barn får betala ett högt pris.

Andrew Beveridges forskning visar även att mäns utbildningsgrad generellt stagnerat – och att

kvinnor i New York inte bara är bättre utbildade och tjänar mer, utan också är ogifta oftare än kvinnor i övriga USA.

– När vi presenterade studien i fjol gjorde medierna uppföljningar bland annat om hur svårt det är för kvinnor att hitta en respektive med samma utbildning som de själva, säger han.

– Trenden säger att gapet fortsätter öka, och det får nog konsekvenser för hur människor bildar familj.

Men hur kommer det sig att yngre kvinnor är bättre utbildade?

– Därför att män i USA traditionellt arbetat med att tillverka saker. Förr kunde de få rejäla löner för jobb som inte krävde någon utbildning. Men sådana finns knappt i dag; stålverk och gruvor har ju bommat igen! Kvinnorna, som sällan fick plats i tillverkningsindustrin, har varit bättre på att ta steget in i informationssamhället, med utbildningar som är inriktade på kommunikation.

Svenska studier visar liknande trender. Enligt Högskoleverket är det kvinnor som tar två av tre högskoleexamina i Sverige. Av kvinnor födda 1980 hade drygt hälften, 52 procent, klarat av en examen 2005, men blott 38 procent av de jämnåriga männen. Kvinnor är i majoritet på de flesta utbildningar utom på ingenjörslinjerna (där deras andel dock ökar).

Detta är mönster som grundläggs tidigt: flickor får bättre betyg än pojkar och är flitigare i skolan. Bland sociologer finns en livlig, internationell debatt om riskerna med att pojkar/män hamnar på efter­kälken – och inte hänger med i den utveckling mot kunskapssamhället som tjejerna leder.

Perspektivet är alltså lite annorlunda mot den debatt som, inte minst i Sverige, talar om hur kvinnor diskrimineras i arbetslivet.

– En hel del trender gör det enklare för kvinnor att ta sig fram, säger Diane Danielson som driver nätverket Downtown Women’s Club i Boston.

– Förr tvingades de välja mellan jobb och familj, men nu är det mycket lättare att jobba hemifrån. Unga mammor blir företagare för att få bestämma själva över sin tid. Men det finns mycket som håller kvinnor tillbaka – som att de är dåliga på att ta bra betalt och att nätverka.

– Diskriminering på arbetsmarknaden är fortfarande ett problem för kvinnor i USA, säger ledarskapskonsulten Rachelle Canter i San Francisco.

Hon hänvisar till forskning som visar att det ökända ”glastaket”, som påstås stoppa kvinnor som vill bli ledare, är en illa vald metafor.

– Termen antyder att kvinnor möter hinder nära toppen. I själva verket finns det ju gott om hinder på vägen – så det är snarare en labyrint än ett glastak.

Rachelle Canter hävdar att amerikanska kvinnor

i 30- och 40-årsåldern hittills ofta fallit ifrån på olika steg i karriärtrappan, för att den omfattande arbetstid som krävs är alltför svår att förena med det familjeliv som de flesta vill ha. Ibland tillåts kvinnor inte ta plats; ibland tar de inte för sig som de borde. Hon berättar om kvinnor hon mött på sina kurser, som trots strålande meriter tvivlat på att de skulle klara av att avancera till högre poster.

– Alla behöver någon som hjälper dem förverkliga sina ambitioner, säger Rachelle Canter.

– Mitt råd till alla kvinnor är att lära sig göra det själv, om ingen annan gör det.

När Olivia Fox Cabane hade startat sitt företag skaffade hon en erfaren mentor som hjälpte henne in i det amerikanska näringslivet. Sedan hon skapade sin egen titel – ”karismacoach”, en titel hon hävdar att hon är alldeles ensam om, har hon klienter bland företag i hela USA och Europa.

– Jag har aldrig märkt av något glastak, och det har ingen jag känner heller. Däremot ser jag hur många kvinnor hindras av dåligt självförtroende

– men det går att träna bort!

34-åriga Jenny Ljungberg flyttade till USA för att ta en MBA-examen och för att förverkliga sin idé om att driva hotell i New York. Nu är hon nybliven ägare av ett sådant på Long Island.

– Jag gillar verkligen att jobba, och är man driven kan man komma hur långt som helst här, säger Jenny Ljungberg, som dock gissar att det tar ett par generationer innan kvinnorna kommer ikapp männen på allvar.

Vad gäller New York tror hon att staden i sig ins­pirerar alla som söker sig dit:

– Hela staden är ju ett arv från alla människor som vågat sig hit för att bygga upp en ny tillvaro.

Text: Gunilla Kinn