Vem är du? Berätta lite om dig själv!

Jag är journalist och krönikör, galen i film, musik och litteratur och nästan överdrivet engagerad i frågor som rör unga kvinnors fysiska och psykiska hälsa. Bor i en härlig andrahandstvåa i Stockholm och jobbar på Aftonbladet.

Vad är det mest spännande i ditt liv/din karriär just nu?

Det här är en helt fantastisk period – jag har så otroligt många roliga projekt igång samtidigt. Det blir osannolikt stressigt, eftersom jag utöver mitt heltidsjobb på Aftonbladets Söndagsbilaga jobbar alla kvällar och helger, men det är det värt. Inte minst för att jag kan lägga undan pengar för att ha råd att sitta hemma och skriva böcker i höst.

Kan du berätta om din utbildnings- och karriärväg?

Jag är utbildad journalist och kulturproducent vid Linköpings Universitet och har läst kurser i kvinnohistoria, pedagogik och etik. Vid sidan av min journalistutbildning jobbade jag som reporter på Norrköpings Tidningar, drev en websajt som riktade sig till unga tjejer, var redaktör, fotograf och reporter på en nyhetsbyrå och frilansade för musiktidningar och musiksajter. När jag tog min examen började jag frilansa på heltid, vikarierade ett par månader på amelia och började skriva på min första roman. I juli förra året började jag skriva krönikor för Norrköpings Tidningar, blev headhuntad av Metro och skrev krönikor där i ett par månader, tills jag i november gick över till att skriva krönikor varje vecka i Aftonbladets bilaga Sofis mode. Sedan lite mer än en månad tillbaka är jag också vikarierande reporter på heltid på Söndagsbilagan.

Vad är ditt karriärmål?

Om jag får drömma fritt så skulle jag vilja ägna en tredjedel av min tid åt att skriva skönlitteratur, en tredjedel åt krönikor och en tredjedel åt att driva kurs- och lägerverksamhet för unga tjejer som skriver. Skrivkollo, helt enkelt. Jag tror stenhårt på att skrivande kan förändra människor liv. Man får ett nytt sätt att förhålla sig till sig själv och samhället man lever i, det stärker självförtroendet och ger perspektiv på livet.

Kan du ge tre karriärtips!

–    Utveckla din kompetens. Se till att bli så bra som du kan bli inom ditt område!

–    Jobba med det du verkligen vill. Så länge du är genuint intresserad av det du gör har du alla chanser att kunna gå hur långt som helst.

–    Skaffa en mentor. Att ha någon att rådfråga och bolla idéer är med är ovärderligt.

Som journalist – hur klarar man sig i en bransch som är känd för korta projektanställningar och vikariat?

Den krassa sanningen är att alla som ser till att bli riktigt bra på det de gör, är mångsidiga och beredda att jobba hårt klarar sig i branschen. Är man inte beredd att flytta dit jobben finns, vidareutveckla sin kompetens och ta vikariat som kan öppna nya dörrar ska man nog fundera på om man verkligen vill ge sig in i journalistiken. Jag tror att det hjälper om man har ett jäkla driv och faktiskt vill säga något. Sen är det ju sant att nätverkande är otroligt viktigt i mediebranschen. Själv är jag väldigt dålig på att ”mingla” och knyta kontakter, men om man bara hänger i och är på många olika arbetsplatser skapar man ändå ett kontaktnät med tiden.

Du bloggar på http://blogg.aftonbladet.se/beautifulones – berätta mer om det!

Jag skriver om mitt liv. Om sådant som gör mig glad, upprörd, irriterad, inspirerad, förbannad. Jag lägger stort fokus på ämnen som ensamhet, utanförskap, sjuka skönhetsideal och alla de problem de medför, mobbning och feminism. För någon vecka sedan drev jag kampanjen ”besegra ätstörningarna”, där ett stort antal läsare berättade sina historier om hur de tagit sig ur sjukdomarna. Min önskan är att bloggen – och jag själv – ska fungera som en virtuell syster, någon man kan vända sig till, som lyssnar, förstår och delar med sig. Jag gör ingenting för att folk ska hitta dit. Jag har omkring 15 000 läsare i veckan, många av dem har hängt med i flera år, och jag ser verkligen inget självändamål i att ha ett högt besökarantal. De som ska hitta dit gör det nog i sinom tid.

Du har författarambitioner – vad vill du skriva för böcker?

Jag har skrivit nio tiondelar av min första bok, en ungdomsroman som är den första i en serie om fyra böcker. Min ambition är att skriva ungdomslitteratur som tar unga människor på största allvar utan att bli tråkiga, om ämnen som berör mig och förhoppningsvis andra.

Du driver en enskild firma sedan två år tillbaka – berätta!

Det handlar helt enkelt om att jag frilansat i två år och behövt ha en F-skattsedel för att kunna fakturera smidigt. Jag har skrivit och fotograferat för olika tidningar och nyhetsbyråer, producerat en del kortare filmer åt företag och skådespelat en del. Nu frilansar jag bara för Aftonbladet, utöver mitt vikariat. Jag har knappt ens tänkt på att jag driver enskild firma – jag skickar iväg mina fakturor varje månad och försöker att inte låna alldeles för mycket skattepengar av mig själv.

Vad är/var det svåraste med att starta eget?

Bokföringen. Utan tvekan. Jag är totalt oekonomiskt lagd och hade aldrig klarat det om jag inte haft en mormor som är ekonom och som varit en ängel och skött allt pappersarbete åt mig.

Hur tycker du att vara dotter till Liza Marklund har påverkat dig och din karriär?

Min mammas yrke har naturligtvis påverkat mitt eget yrkesval. Eftersom hennes man också är journalist har skrivandet alltid känts som en självklarhet för mig. Jag försökte flera gånger under uppväxten intala mig själv att jag var intresserad av andra karriärvägar, men det var lönlöst – det är skriva jag är bra på och skriva jag vill göra. Att min mamma gick och blev offentlig, någon gång under min gymnasietid, var enormt förvirrande. Framför allt eftersom andra människors syn på mig förändrades så drastiskt. Det var en svår omställning, att plötsligt inte vara Annika längre, utan ”Lizas dotter”. Hon är en alldeles fantastisk person, så inspirerande och den bästa förebild en dotter kan ha, men hennes kändisskap hade jag gärna varit utan. Men vi har pratat mycket om det och jag har tvingats inse att offentligheten är ett nödvändigt ont om man vill ha en plattform för att förändra och påverka. Jag har varit noga med att aldrig ta emot hjälp av min mamma i mitt yrkesliv, men får självklart ofta gliringar och kommentarer av folk som tror att jag ”glidit in på en räkmacka” och fått allt serverat. Det oroar mig inte särskilt mycket. Jag har inte fått några uppdrag på grund av min mamma, och tvivlar inte ett dugg på min kompetens. De som är irriterade läser förmodligen inte det jag skriver, så deras åsikter saknar grund.

Modell, skådespelare och fotograf – något du vill satsa på eller extrajobb vid sidan om?

Jag har jobbat en del som fotograf, men det är aldrig något jag kommer att ha som yrke. Det har mer handlat om ett komplement till skrivandet – att vara en okej fotograf är ett bra sätt för skrivande journalister att visa bredd och få fler jobb. I februari åkte jag till exempel till Köln för att intervjua succéförfattaren Charlotte Roche för amelia, och kom tillbaka med både text och bilder. Det blir ju mycket smidigare att bara skicka mig än om tidningen måste fixa fram en fotograf också. Och lite mer pengar för mig också, förstås. Modellandet har jag lagt bakom mig för länge sedan, och är bara glad att jag kom ur den världen utan alltför allvarliga men. Det är inte en bransch jag skulle rekommendera min värsta fiende att ge sig in i. Nu för tiden fotograferas jag några gånger per år i sammanhang jag själv stödjer, framför allt för att visa att man inte behöver vara en utmärglad femtonåring för att kunna visa kläder. Skådespeleriet kommer aldrig att bli en karriär för mig, men jag tycker att det är fantastiskt givande och har en huvudroll i en svensk långfilm som spelas in senare i år. Efter den får vi se vad som händer. Men skrivandet är det enda jag ser som mitt yrke.

Tre snabba:

Hur hittade du till Shortcut?

Jag blev tipsad av en kollega på Söndagsredaktionen.

Vad tycker du om ditt jobb?

Jag hade inte kunnat vara lyckligare. Jag sysslar med precis det jag vill göra.

Vad gör du gärna på fritiden?

Läser, ser på film, lyssnar på musik och äter middagar med mina bästa vänner.