Omvärldsanalytiker har blivit ett självklart inslag i alla större organisationer. Den formella titeln dök upp på 1960-talet, men var ändå udda för tjugo år sedan. I dag är omvärldsanalytiker en naturlig tjänst i något större organisationer. Företag och organisationer har plötsligt blivit väldigt medvetna om att saker i omvärlden påverkar oss.
– I slutet av 1980-talet gissar jag att hundra personer i Sverige jobbade med omvärldsanalys. Det small till 1990, efter Berlinmurens fall. Terrorattacken den 11 september 2001 är en annan milstolpe. Nu är det mer en fråga om vilka företag på över 20 anställda som inte har en omvärldsanalytiker, säger Per Frankelius, forskare och universitetslärare i ekonomi, som också skrivit böcker i omvärldsanalys.
– Men yrket är på inget sätt nytt, säger han, och drar en anekdot från antiken om Thales, som analyserade vädret och därmed kunde hyra olivpressar före det att alla andra efterfrågade dem, för att sedan hyra ut pressarna dyrt i andra hand.
Annabella Hultman satsade först på att bli controller. Men efter en traineeperiod och ett arbete som vd-assistent hamnade hon förra året mest av en slump som omvärldsanalytiker på Eon försäljning. Hon hade inte alls sysslat med området tidigare.
– Jag håller mig uppdaterad i vad som händer i den omvärld som vi påverkas av. Politiska beslut, miljön, skatter, regler och hur branschen förändras. Jag håller koll på konkurrenter och kundundersökningar, bevakar branschorganisationer, vissa lobbyorganisationer och marknadsutvecklingen.
Hon är en av fyra omvärldsanalytiker på Eon försäljning och fokuserar på gas och värme. Uppdraget är som följer: Omvärldsanalytikerna ska bidra till att stärka Eon försäljnings affärer på kort och lång sikt genom att identifiera och analysera hot och möjligheter som finns i omvärlden. Förutom löpande bevakning av informationsflödet gör hon fokusanalyser. De sistnämnda sker ofta på uppdrag av någon annan avdelning, exempelvis produktkontoret, säljet eller ledningen.
– Men jag kan också göra analyser på eget initiativ. Jag kommer med slutsatser om vad som kan komma att hända och jag vill att mina analyser leder till aktivitet.
Generellt sett inleds analysarbetet med informations- och datainsamling. Källorna är många och varierande, till exempel kan de vara statistik, pressklipp, myndigheter och kundundersökningar. Informationen hittas ibland internt på bolaget. Materialet prioriteras, bearbetas, sammanställs och analyseras för att exempelvis se mönster, trender eller för att få en bild av en viss marknad. Målsättningen är också att dra fram slutsatser och komma med åtgärdsförslag.
Många arbetar med omvärldsanalys utan att det syns på titeln. Per Frankelius nämner många vd: ar, liksom läkemedelsföretag där varenda forskare bevakar forskningsfrontens framväxt. Anders Ljungberg, ekonom på Statistiska centralbyrån, SCB, är med i ett nätverk av statliga omvärldsbevakare från 40 olika myndigheter. Han ansvarar också för ett internt nätverk på SCB.
– Ofta är omvärldsanalys bara en del av arbetsuppgiften. Själv sysslar jag främst med planering och uppföljning.
Men titeln är trendig och många solar sig gärna i dess glans.
– Många kallar sig omvärldsanalytiker, trendanalytiker eller trendspanare utan att jobba med det, säger Gustav Gorecki, civilekonom och konsult på Docere Intelligence.
Det populära jobbet håller sig med visst anseende.
– Om jag nämner att jag jobbar med omvärldsanalys förväntar sig människor att jag ska kunna kommentera allting, både utvecklingen i världen och i Sverige, och jag kan kommentera det mesta. Det är också en viktig egenskap som omvärldsanalytiker, att man är intresserad av väldigt många olika områden.
Gustav Gorecki började på Docere förra året.
– Det lockade mig att jobba med olika branscher, det är inte så mycket rutinarbete och det varierar från projekt till projekt vad man sysslar med. Doceres nisch, att jobba med omvärldsanalys och strategisk inriktning, är intressant.
Förutom nyfikenhet och förmåga att snabbt se helheten i ett område, betonar Annabella Hultman på Eon försäljning, behovet av att kunna kommunicera. Dels för att fånga upp frågor i organisationen och också lägga sig på rätt nivå för den som beställer ett uppdrag. Dels gäller det att sprida den kunskap man skaffat sig inom organisationen och förankra den.
– Man måste våga att själv dra vissa slutsatser, säger Annabella Hultman. Att kartlägga och göra analysen är inte så svårt, men att sticka ut hakan och göra rekommendationer kräver visst mod.
Jobbet är omväxlande och det gäller att vara självgående.
– Jobbet passar mig som person. Det är mycket ensamt jobb också, men det är kul att vara ute och prata med folk, jobba i nätverk, gå på seminarier och att ha möjlighet att påverka. Nackdelen är att när analysen och slutsatserna är gjorda är det inte upp till mig längre. Ibland skulle jag gärna jobba vidare och utveckla ett område som jag analyserat.
Vägen till omvärldsanalytikerjobbet går enligt Per Frankelius ofta via civilekonomutbildningen, eller motsvarande, även om han tror att människor med allt mer varierande bakgrund kommer att behövas framöver. Jobbet leder ofta vidare till chefsbefattningar, menar Frankelius, eftersom analytikern byggt upp en helhetssyn som är guld värd i en globaliserad, kaotisk värld.
– Att det finns många omvärldsanalytiker på företagen är jättepositivt för oss. Det betyder att frågan ligger högt upp på företagens agenda, säger Magnus Kempe, civilekonom och konsult på Karios Future.
Kunderna kommer i många olika skepnader. Svenska kyrkan, alla riksdagspartier, branschorganisationer, börsföretag, regioner, kommuner, revisionsbyråer, idrottsrörelsen och departement – alla har de behov av att analysera omvärldens påverkan på branschen och den egna organisationen. Omvärlden är helt enkelt det som ligger utanför den egna organisationen. Perspektivet kan handla om vad som händer i morgon eller om femtio år inom ett visst område. Kairos Future anställer människor med skiftande meriter.
– Är man civilekonom ser vi gärna att man gjort något annat också, kanske skrivit en bok, jobbat i Thailand i två år eller läst idé- och lärdomshistoria. Ett krav är stor nyfikenhet och ett stort samhällsintresse, säger Magnus Kempe.
