Det är en onsdagmorgon i mars nere på Manly beach, en förort norr om Sydney. Trots den tidiga timmen är många australiensare uppe i ottan. Det joggas, simmas, spelas beachvolleyboll, paddlas och självklart är det fullt med surfare ute i vattnet.
”See you on the ferry, mate”, hörs från en av surfarna när han går upp ur vattnet. En timme senare syns samma surfare i kostym på färjan som tar honom in till jobbet i centrala Sydney. På färjan sitter även Andreas Stjernström och Rickard Wärnelid, två svenskar som har lärt känna varandra under den dagliga färjependlingen. De är knappast ensamma svenskar på färjan. Manly är fullt av hitflyttade nordbor som har bestämt sig för att livet down under är deras melodi.
– Det är lite av en bubbla här i Manly och väldigt, väldigt många
svenskar. Men vi trivs otroligt bra och man ska ju inte klaga på 25 graders värme i mars, säger Andreas.
Andreas och Helena Stjernström flyttade hit 2009 och har hittat en fantastisk lägenhet uppe på kullarna i Manly med spektakulär utsikt över Stilla havet. Hur de har råd? I Australien finns ett så kallat ”living away from home allowance” som gör att de får dra av 40 procent av hyreskostnaden de fyra första åren. Anledningen till flytten var att Andreas svenska arbetsgivare, Episerver, skulle expandera och han blev ansvarig för att starta verksamhet i Australien och på Nya Zeeland.
– Jag är här på ett så kallat 457-visum. Det betyder att min arbetsgivare går i god för att jag inte blir en belastning för systemet. Om min anställning upphör så ryker med andra ord mitt visum. Även om Andreas hade företaget i ryggen så var visumprocessen väldigt utdragen – det tog månader innan den till slut var klar. Jonas Lindholm jobbar på Exportrådet i Sydney:
– Det är knivigt rent praktiskt att komma hit, så man måste ha gott om eget driv, säger han. Men jobb finns det gott om. Framför allt skriker man efter IT-konsulter och för den som kan tänka sig att jobba Australiens nordvästra hörn finns många arbetstillfällen inom gruvindustrin. Gas- och oljebranschen söker också kompetent arbetskraft och för den som inte kräver ett nio till fem-jobb finns chansen att tjäna bra med pengar.
Australien har även ett uttalat mål att dubbla folkmängden till 2050, så det kommer att behövas en hel del invandring.
– Australiens ekonomi går som på räls och det snurrade på bra även under krisen. Man lever gott på sina råvaror, handlar mycket med Asien, främst Kina, och så satte regeringen tidigt in ett flertal åtgärder som snabbt vände ekonomin så att det bara blev en liten dipp, berättar Jonas.
Exportrådet hjälper framför allt svenska företag som vill etablera sig i Australien, oavsett om kunderna identifierar lokala partners eller sätter upp egna bolag. Självklart finns det även här en del byråkrati att ta sig igenom, men jämfört med i Sverige så är det nästan enklare att starta företag här, berättar Jonas. Du behöver till exempel bara ha en dollar i startkapital.
– Här är egenföretagarna nationens hjältar. Det är väldigt fint att vara sin egen, säger Rickard Wärnelid som har startat två företag sedan han kom till Australien för snart åtta år sedan.
Då kom han och frun Lollo ner med ryggsäckar för att plugga i ett år, men blev kvar.
– Efter plugg på KTH i Stockholm och några år i arbetslivet ville vi uppleva något nytt, men det var inte riktigt dags för hus och barn. Lollo ville plugga i Australien och jag tyckte att det lät som en bra idé. Vi stormtrivdes. När vi hade pluggat ett år ville Lollo köra ett och ett halvt år till för att få en bachelorexamen. Och på den vägen är det.
Rickard började jobba inom corporate finance men efter ett par år, och sedan barn kom in i bilden, bestämde han sig för att starta det egna företaget Navigator project finance tillsammans med en kollega från banken.
– Om man generaliserar kan man säga att arbetslivet här är en riktig kvinnofälla. Många kvinnor lämnar arbetet när de får barn. Barnomsorg är dyrt så det lönar sig ofta inte att jobba. Männen här arbetar mycket och tjänar mycket pengar. Den kulturen var uppenbar när jag jobbade på banken, och det var också därför jag valde att starta eget. Jag ville inte ha det livet.
Många beskriver det australiensiska arbets- och affärslivet som en ”machokultur”. Vikten av personliga relationer, den hierarkiska strukturen och beslutsgången är andra saker som kan upplevas som annorlunda för oss svenskar.
– Min största lärdom från första tiden här är att affärsrelationer startar man bäst på ett mer informellt sätt, berättar Andreas. Först måste man bygga en relation, sedan kan man snacka affärer. Som svensk kom jag med en power point-presentation och var förberedd på att göra en dragning om vår produkt. Nu har jag förstått att det är bättre att starta med en informell lunch eller bara ”let’s catch up over a cup of coffee”. Men när man väl börjar snacka affärer, då kan det gå snabbt.
Rickard håller med om att det råder mer ”cowboymentalitet” i det australiensiska affärslivet. Hittar man rätt person i hierarkin så fattar den också beslut snabbt. I sitt andra företag, Corality, jobbar han mycket mot Europa och då har det slagit honom att alla affärsmöten i Sverige går till på exakt samma sätt.
– Du får träffa en mellanchef och någon annan, ofta ung, anställd och ni visas till ett konferensrum. Chefen frågar om du vill ha kaffe och hämtar det sedan själv, skulle inte komma på tanken att delegera det till den yngre kollegan. Beslut fattas i princip aldrig på dessa möten. Här i Australien är hierarkin mer påtaglig. Mina anställda tycker att jag är en märklig chef som frågar dem vad de tycker i olika frågor.
Men även om det finns vissa gemensamma drag för det australiensiska affärslivet så är det mest utmärkande alla olikheter som finns. Förutom att Australien är ett stort land med skillnader mellan de självbestämmande territorierna, så är den enorma etniska mixen av människor påtaglig. Det påverkar såklart affärskulturen och nyanserar bilden av australiensarna som öldrickande Crocodile Dundeemachomän. Men om Andreas och Rickard ska ge ett allmänt råd till svenskar som ska göra affärer eller söka jobb i Australien så blir det att överdriva och sälja in sig själv mer.
– Svenskar i allmänhet pushar för lite, här måste man i princip säga att ”jag är helt överlägsen på det jag gör”, säger Rickard. Dessutom har man ju nackdelen att ens meriter saknar sammanhang här – ”vadå KTH” och ”vadå Skandia” – så det gäller att snacka för sig.
– Det är mer fokus på siffror och resultat här, tycker Andreas. Redan i cv:t tar man upp att man antingen har dragit in x antal dollar eller att man har ansvarat för ett projekt värt si och så mycket.
Den bökiga visumprocessen kan också vara en nackdel eftersom arbetsgivarna ofta har dålig framförhållning och då hellre väljer en kandidat som kan vara snabbt på plats. För den som är under 31 år är det lätt att få ettåriga så kallade ”working holiday”-visum. För den som är äldre tipsar Jonas om att åka hit på semester för att kolla runt vilka möjligheter som finns.
– Visst är det krångligt att komma hit, men när man väl är här är man som svensk väldigt eftertraktad, och livet man lever här är svårslaget, säger Rickard.
När färjan angör Manly efter arbetsdagen är kajkanten full av folk som njuter av kvällssolen på uteserveringar och picknickfiltar i gröngräset.
– Umgänget här sker ofta ute, antingen ses man på en restaurang, i en park eller på stranden. Och så går australiensarna ut och super på söndagar, det har jag inte riktigt vant mig vid ännu, skrattar Andreas.
