Peter Settman: Ronny i Ronny och Ragge, programledare för Melodifestivalen och Så ska det låta. Men också entreprenör, företagsägare, grundare till ett av Sveriges största produktionsbolag. Här talar han ut om ledarskap, kaxighet, konsten att härmas och arbetsnarkomani.
Peter Settman kommer alltid vara Ronny i Ronny och Ragge. Men han är också en slipad affärsman som grundade sitt första produktionsbolag redan som 18-åring. Två år senare grundade han Baluba, ett av Sveriges största produktionsbolag som omsatte närmare 150 miljoner innan det blev uppköpt tidigare i år. Dessutom dubbade Expressens Anders Björkman nyligen Peter till ”kungen av TV-Sverige” efter framgångar med Sommarkrysset, Hey Baberiba; Dansbandskampen och Playa del Sol.
Är du en bra chef?
Jag tycker att jag blir bättre och bättre. Det sägs att man ska försöka identifiera vad man är väldigt bra på och vad man är dålig på, göra något åt de dåliga sakerna och skita i det däremellan.
I mitt fall har jag inte tid att utbilda mig. Jag får bli bättre i situationerna och i det dagliga arbetet i stället. Det är ju genom att leva som man blir bättre. Genom att verka tillsammans med andra människor blir man klokare. Det viktiga är att man inte känner sig färdig.
Vilken av de chefer du själv haft är din favorit?
Eftersom jag varit min egen i nästan hela mitt liv har jag inte haft så många chefer. Men däremot finns det kunder och medarbetare som jag inspireras av och lånar kunskap av.
Min första chef som jag tog efter var distriktschef för Sveriges television i Växjö när jag var nere och jobbade med Ronny och Ragge. Han hette Jan Åke Åkesson. Han var tydlig, och jag upplevde honom som en bra chef så jag härmade honom lite i smyg sådär. Det är ju det man gör – anammar från folk.
Vad ska en bra chef ha för egenskaper?
Du behöver någon form av passion för det du arbetar med. Ett uppriktigt brinn för din produkt eller tjänst. Du måste våga vara tydlig – både när du ställer krav och ger feedback. Och du behöver ha en stark integritet och inte vända kappan efter vinden. Var tydlig med vad du styrs av för värderingar så att andra vet var de har dig.
Dessutom hjälper det om du tycker om att verka genom andra människor. Att du förstår att det är summan av allas prestationer som kommer att bära fram ledaren – du kan inte göra jobbet själv. Och du behöver ha ett affärssinne, och grundläggande ekonomisk kunskap – annars är du lost.
Du har beskrivit dig själv som ”prestationsmänniska och arbetsnarkoman” – får dina anställda aldrig gå hem?
Jo då! Det där var nog ett tag sen. Prestationsmänniska, det är jag. Det går inte ur mig. Och jag är ju en arbetsnarkoman också men jag är medveten om mitt missbruk. Så idag försätter jag mig inte i situationer där jobbet tar för mycket plats. Dessutom har jag balans i övriga livet. Men jag jobbar mycket. Det passar mig.
Påverkade det dig som chef att bli pappa?
Att bli pappa är en stor förändring i livet men jag kan inte säga att det i sig förändrade mitt sätt att tänka. I samma stund som du får annat att tänka på så måste du ju prioritera om i livet. Och det kanske får konsekvenser. Men det är snarare min egen ålder som är den stora förändringen. Livets generella utveckling med allt vad det innebär har nog förändrat mig mer.
Vilken är din värsta chefsmiss?
Jag kommer nästan aldrig ihåg saker som går fel eller problem. Jag orkar inte hänga fast vid sånt. Men ska jag välja något är det nog när jag ibland väntar för länge med att ta tjuren vid hornen. Och ju längre man väntar desto större kan problemet bli. En annan sak är att jag ibland utgår från att andra människor tänker som jag – men så behöver det ju inte vara. Ibland måste man vara väldigt tydlig för att folk ska förstå. Annars kan det komma surt efter.
Vilken situation är du mest stolt över hur du hanterat som chef?
Ett mätbart resultat är ju det vi har lyckats skapa med Baluba. Vi har lyckats bygga upp ett av Sveriges största produktionsbolag. Det har varit en jävla massa små och stora beslut. Affärsmässiga och kreativa. Och det är summan jag är stolt över.
Du har ju sålt Baluba och ni ingår nu i en större koncern. Har ditt chefsskap förändrats när du gått från att styra själv till att ingå i ett delat ledarskap?
Det här är ju en förändring jag är mitt uppe i men det blir mer strategiska frågor och mindre kreativt – mer affärsmannaskap. Det är intressant och utmanande, och jag växer i min roll.
Du var bara 18 år när du startade ditt första produktionsbolag – har du något specifikt råd till unga chefer?
I chefsskapet ingår att man faktiskt lutar sig tillbaka på nån sorts erfarenhet som är svår att ha när man är 18. Då får man kompensera med driv, vilja och obegränsad arbetsresurs i kroppen.
Det kan ju vara mögligt att sitta som 40-åring och berätta hur man ska vara som chef när man är 18. Men en sak kan jag dela med mig av: Är du så ung när du blir chef så kommer många se dig som oerfaren per defenition. Och då hjälper det inte alltid att skrika högre. Det kan ibland få motsatt effekt. Så försök vara ödmjuk – både inför framgång och människor runtomkring. Lyssna mer än du pratar. För är man för kaxig vill folk till slut inte ha med en att göra.
Och som alla äldre säger till yngre: Saker och ting kan se ut på olika sätt. Det behöver inte se ut på just ditt sätt. Jag var mindre tolerant när jag var yngre. Det var jag som hade rätt och ingen annan förstod. Den inställningen har jag ändrat. Det finns fler än mitt sätt att se på saker, i arbetet som privat.
