En kar van till mig sa for nagra veckor sedan:

[q][/q]Jag forstar inte grejen med alla tjejer som springer runt och tittar pa andra brudar. Jag har fullt upp att titta pa alla vackra man istallet for att jamfora min rumpa med nagon annans…[q][/q]

Det var da jag borjade fundera over detta underliga, snedvridna fenomen. Denna konstanta jamforelse med andra.

-Ar jag battre, samre, vackrare, fulare, mer alskvard, smartare, mer framgangsrik eller mer jordnara an henne/honom? –

Information som inte kommer att leda till nagonting annat an till en malande, otymplig osakerhet. En osakerhet som skapar forakt, misstro, skvaller och hat. Kanslor som skapar framlingskap, konkurrans och obalans mellan oss alla.

Det underliga ar att trots att vi alla nog forstar just detta och trots att vi alla skulle ma battre av att kunna slappa jamforandets obarmhartiga slagga sa slar det till nar vi minst anar det.

-Jamforandet anlander nar vi traffar vart ex med sin nya partner for att vi inte kan lata bli att fundera pa vad som ar battre, samre, annorlunda med honom/henne. Aven fast vi vet mycket val att vart forhallande tog slut av helt andra orsaker an huruvida de senare traffar en battre eller samre partner -vad nu det bestar i-.

-Det biter sig fast i oss som en ilsken hund nar vi forlorar ett uppdrag eller jobb till nagon annan. Nagon som de ansag battre lampad for jobbet. Trots att vi vet mycket val att det handlar precis om den avvagningen mellan hur kompetent personen ar och hur val den passar in i vad foretaget tankt sig. Nagot vi inte kan gora ett dyft at. Anda maler det i oss och vi gar runt och funderar pa hur vi kunnat gora annorlunda, varfor de inte sag var potential, om den andra verkligen var ett battre val…-

-Det gor sig pamint nar vi traffar nagon som vagar, orkar, kan leva det liv vi dromt om. Nar vi traffar nagon som lyckats med det vi sjalva inte har formagan att uppna.-

Det ar da den dar harliga balansen som fanns inom oss bryts ned, ramnas och forsvinner. Vi blir till smasinta, rannsakande, analyserande varelser vars enda mal ar att pa nagot satt bryta ned personen vi jamfor oss med sa att vi kan komma fram till att hon/han inte ar ett dugg battre an oss bara for att hon/han rakar ha det vi vill ha. Var narvaro blir paklistrad, anstrangande, obehaglig. Vart tonfall blir bitskt, sarkastiskt eller avvaktande, ifragasattande och hela vart kroppssprak avslojar var osakerhet och var skeptisism. Vi blir till otroligt otrevliga manniskor som inte har tagit sig ett steg narmare att lyckas med det vi vill eller att bli en sekund battre an vad vi var oavsett huruvida vi for stunden lyckas overtyga oss sjalva och/eller andra om att hon/han inte ar sa bra som de verkar.

-Att de bara lyckats for att de kompromissat med varderingar och principer som vi alla vet ar heliga

-att vart ex valt sin nya partner for att de ar enklare val, eller bimbos man slipper prata med eller for att de kan bidra med nagonting i vart ex karriar

– eller att foretaget helt enkelt valt fel person och egentligen ar helt inkompetenta (dessutom har vi hort rykten om att hon/han anvanda fula trick for att fa jobbet)-

Trostande logner vi matar oss sjalva och andra med och som bara bidrar till att fenomenet jamforelse kan fortsatta existera. Men hur lyckas man undvika att jamfora sig med andra?

Losningen ligger givetvis i att se det ur ett annat perspektiv. Ett persepktiv dar det inte handlar om huruvida en annan bruds rumpa ar snyggare eller inte utan att jag spenderar min tid pa att bekymra mig om annat. Eller annu hellre njuta av annat. Det min kara van fick mig att inse med de orden var helt enkelt att det ar otroligt mycket mer intressant att spendera sin dag med att kolla pa alla vackra man istallet for att bryta ned sig sjalv och andra genom att borja jamfora sig med varandra. Vi ar den vi ar och var rumpa kommer inte att forandras eller forbattras nagonting for att vi kommer fram till att den ar snyggare eller fulare an den vi jamfor oss med i olika situationer. Det gor oss enbart, i alla lagen, till samre manniskor -och det menar jag i jamforelse med vad du var innan du borjade med denna destruktiva nedbrytanade vana-. Istallet skulle jag vilja sla ett slag for att vilja inspireras av andra nar vi ser att de ar lyckliga och lyckade och borja fokusera pa en tillvaro med mer gladje och lust till oss sjalva och omvarlden.

Nar vi inser att den enda vi kan mata oss med och jamfora oss med ar oss sjalva och den drom och de mal vi satter upp for oss sjalva- nar vi inser att vi alla ar unika och som allra bast nar vi faktiskt jobbar for att forstarka vara egna fargskalor istallet for att forsoka sota ned andras- nar vi lar oss att behalla den dar underbara, kortlivade, sprudlande kanslan av gladje och karlek till oss sjalva- Da tror jag att vi kan borja uppskatta oss sjalva och var omvarld pa riktigt.