Lambert Rutaganda kom till Sverige som flykting från inbördeskrigets Rwanda när han var nio år. Hans öppna inställning och sökandet efter gemenskap drev honom att blixtsnabbt lära sig det nya språket, bland annat genom att se på textad tv och repetera nyhetsuppläsarnas uttal i Aktuellt. Efter bara två månader hamnade han i en vanlig skolklass i den nya hemstaden Linköping.

Samma inställning och järnvilja har även gjort honom till en av Sveriges bästa thaiboxare, med både SM-guld och VM-deltagande på meritlistan.

– Det var en polare som drog med mig till den lokala kampsportsklubben, och jag fastnade nästan direkt. Hela första sommaren stod jag hemma framför spegeln, övade olika steg och slagkombinationer.

”I kampsporten finns massor av gemenskap att hämta. Den har gett mig så mycket”

Att han i utövandet gör illa både sig själv och andra är aldrig något som har hindrat honom.

– Under fajten har man inte en tanke på det. Mer att det är han eller jag liksom. Efteråt brukar jag och min motståndare däremot kolla läget och snacka lite, fråga hur man mår och så. Kampsport präglas av en stor ödmjukhet. Däremot är kontrasten fascinerande – att vi är värsta fiender under matchen och sedan blir lite som kompisar.

Lambert Rutaganda tar emot priset som Årets utmanare på Universum Awards.
Foto: Christian Gustavsson.

Lambert utvecklades mycket snabbt och började tävla på hög nivå. 2009 vann han sitt första SM-guld och blev uttagen i landslaget. Sedan följde ett intensivt matchande över hela Europa, tills den dag hans pappa gick bort.

– Plötsligt ville jag bara vara hemma hos familjen, prioritera annat. Som utbildning.

Just nu gör han sitt examensarbete inom industriell ekonomi och når snart det mål han satt ut för sig själv: Att ta en akademisk examen innan 25 års ålder.

Med studierna har tiden för thaiboxningen minskat, och Lambert har antagit en mer coachande roll. Nu brinner han för att inspirera och sysselsätta Linköpings unga genom sporten.

– I takt med att fritidsgårdar och andra verksamheter slår igen portarna uppstår sysslolöshet och rastlöshet för ungdomar. Men i kampsporten finns massor av gemenskap att hämta. Den har gett mig så mycket.

Insikten fick Lambert och hans kampsportsklubb att hålla föreläsningar och uppvisningar i köpcentrum, på skolor och föreningar. I dag är han något av en lokal­kändis och förebild för Linköpings unga.

– Det är en obeskrivlig känsla när de kommer fram till mig på stan för att snacka boxning, då känner jag att jag har lyckats sprida lite av den respekt och målmed­vetenhet sporten har gett mig.

Vem är din största förebild?
– Min mamma, hon har gjort mig till en orädd utmanare. Att fly från ett inbördeskrig över halva jorden och ändå göra karriär, samtidigt som hon uppfostrat fyra barn har format mig till en person som vågar testa gränser och sticka ut hakan. ­I dag forskar hon inom internationella relationer och fredsbyggande i Mali.