1 Mar 2008 kl: 00:00

Fördomar om svensken frodas

Alla ”vet ju” att spanjorer bara säger mañana, mañana om man ber dem göra något, att asiater är duktiga arbetare, att tyskar är militäriska i sitt sätt att leda, att finländare fattar beslut utan eftertanke och att amerikaner bara går på resultat. Att ha fördomar är lätt. Men utomlands finns det även fördomar om svenskar, som att vi är lojala arbetare som är informella, artiga och goda lyssnare som dock aldrig kommer till skott.

Åke Daun, professor emeritus i etnologi vid Stockholms universitet, menar att det kan ligga en hel del sanning i vissa fördomar.

– Svenskar är ”artiga”, vilket är ett symboliskt uttryck för gemenskap. Det gör det lätt för oss svenskar att arbeta i grupp och att eftersträva gemensamt fattade beslut – ju större enighet desto bättre. Det är dock inte alltid så bra för det gemensamma resultatet. Befogad kritik och sunda invändningar kommer mindre ofta fram. Ingen vill iklä sig rollen som ” djävulens advokat”, säger Åke Daun.

Där skiljer vi oss en del från våra nordiska bröder i Finland, menar han. Där tvekar man inte att framföra kritik öppet och oblygt, något som vi svenskar ofta uppfattar som otrevligt. I Sverige älskar vi gemenskapskänslan vilket gör att vi undviker konflikter. I stället pratar vi bakom ryggen på varandra, något som enligt Åke Daun bidrar till att förstärka gemenskapen.

– I enkäter där attityder till olika kvaliteter med ett arbete ska rankas, tenderar svenskarna att värdera ”gemenskapen med arbetskamraterna” högt. Generellt kan sägas att svenskar tycker om att göra saker tillsammans med andra, inte bara på jobbet utan även i föreningar. I många sydländska länder är det i stället samtalet, där man sitter ned tillsammans och pratar, som är den traditionella samvaroformen, säger Åke Daun.

Hur var det då med den där lojaliteten?

Japaner är kända för att vara slaviskt lojala mot sin arbetsgivare och beredda att sitta över många timmar utan att få betalt. Amerikaner beskriver ofta sig själva som hårt arbetande men extremt inställda på att bara göra vad de är anställda för.

– Vi svenskar ligger någonstans däremellan. Vi arbetar inte lika mycket som japaner och amerikaner. Vi älskar våra långa semestrar, alla röda dagar i almanackan och klämdagar. Dock identifierar vi oss med arbetsplatsen och känner ansvar – men inte i den extrema grad som kännetecknar japaner.