Jag tittar på klockan och muttrar lite för mig själv, trummar stressat med fingrarna på bänken. En halv minut senare betraktar jag klockan ännu en gång, bussen borde redan ha varit här.

Det är varmt ute och mycket folk som rör sig runt busshållplatsen, de flesta bär på en karta. En av kartpersonerna som även är iklädd magväska knackar mig på axeln och undrar var ”hop-on-hop-off-bussarna finns” och jag försöker förklara.

Jag fortsätter mitt väntande, trummande och klocktittande och en äldre dam med silkesscarf frågar mig på knagglig engelska vilken tunnel­banestation som är närmast NK.

Ofta sen till jobbet? Så här ändrar du på ovanan.

För att sätta stämningen såg situationen ut som följande: Jag ska på jobb­intervju på ett riktigt spännande ställe, det är dagen innan prins Carl Philip ska träda in i Slottskyrkan och komma ut några timmar senare med en fru. Jag befinner mig vid en hållplats utanför Central­stationen, bussen jag väntar på ska gå genom city, förbi Gamla stan och sedan till Södermalm.

Men bussen kommer inte.

När jag ser något rött i fjärran och lyckas utskilja numret 53 känns genast allt så mycket bättre. Enligt min app på telefonen så är tidsåtgången inga problem en vanlig dag i genomsnittlig trafik. Men det är ingen vanlig dag när varenda rojalist i galaxen verkar ha anlänt till vår huvudstad vid just exakt denna tidpunkt.

”Kom ihåg att intervjun bara blir förstörd om du låter den bli det”

Ni kan säkert föreställa er känslan av att se klockan ticka iväg när en förvirrad tysk undrar hur man betalar för bussen och hur man tar sig till Skansen. Att jag skulle bli sen var bara att konstatera men då började jag fundera:

Kan det finnas något positivt med att vara sen till en arbetsintervju?

En av de frågor jag har fått flest gånger är ”Hur hanterar du stress?” och jag insåg att det här var min chans att inte bara beskriva det utan att faktiskt illustrera det med mina handlingar. Jag insåg att antingen så gör jag något bra av det här eller så ger jag upp mina förhoppningar om jobbet.

Så jag tog tag i det, jag ringde rekryteraren, bad om ursäkt och förklarade vad som hänt. Sedan kommer den viktiga delen, jag lät inte intervjun bli förstörd. Det är klart att jag var stressad och missnöjd med det som gått fel. Men jag ville ha jobbet och eftersom jag fortfarande hade en chans att göra något bra av det bestämde jag mig för att inte ge upp. Jag ville visa att jag kan hålla mig professionell och samlad – trots dåliga omständigheter.

Sedan tycker jag självklart inte att det är en bra idé att komma sent till en inter­vju om inget oförutsett händer. Men om det gör det, kom ihåg att intervjun bara blir förstörd om du låter den bli det.

För övrigt kan jag i efterhand berätta att jag blev tillbaka­bjuden på intervju där jag såg till att ha en väldigt stor tidsmarginal för att hinna dit. För att göra en lång historia kort avslutades det hela med ett erbjudande om anställning.