Nu fanns det ingen återvändo. Vännerna Johan Ihrfelt, Jonas Svensson, Sebastian Knutsson, Michael Daun, Gunnar Årneby och Patrik Stymne gick längs Stockholms gator. Det var en somrig junidag och Johan Ihrfelt hade en kittlande känsla i kroppen. Det var nu det började. Året var 1995. Spray hade grundats.

– Det här med webb var något helt nytt i Sverige då. Man mejlade inte, man gjorde ingenting på nätet. Vi ringde från mobiltelefoner stora som tegelstenar. Men vi förstod att ­något väldigt spännande skulle komma att ske. Webben var på väg att födas.

När Johan och Jonas Svensson lärde känna varandra ­under studietiden på Handelshögskolan kunde de aldrig ana att de skulle komma att bli frontfigurer för själva internets grogrund i Sverige. När de andra kursarna valde den traditionella vägen och gav sig in i Investment Banking- och Corporate Business-världen, lockades Johan och Jonas istället av upptäckarlusten som verkade finnas inom Stenbecksfären. De började båda på Kinnevik och det var där de träffade resten av Spray-grundarna.

”Det var de som misslyckades i skolan som blev entreprenörer, det ansågs inte fint. Speciellt inte bland Handels­studenter”

Johans karriär på Kinnevik gick lysande, han matades med nya utmaningar och var bland annat med och startade upp ett medie­bolag i Spanien. Trots bra lön och goda framtids­utsikter valde han att lämna Kinnevik den där dagen i juni. Utan att ha slutstationen i sikte.

– Vi fick gå på dagen när vi över huvud taget yppade att vi skulle göra något eget. Vi fick inte ens gå tillbaka in och hämta våra datorer. Vi kastades ut i asfaltssverige kan man säga.

Uppvuxen i en borgerlig miljö i Bromma, var det både en och annan som höjde på ögonbrynen åt Johans hastiga karriärskifte.

– Det var de som misslyckades i skolan som blev entreprenörer, det ansågs inte fint. Speciellt inte bland Handels­studenter. Så när jag hoppade av Kinnevik fattade min ­familj ingenting men de var trots det stöttande. Jag har haft tur som vuxit upp i en tolerant miljö och haft fina ­föräldrar som har tyckt att jag ska välja efter hjärtat.

Utan några andra meriter än att det faktum att de var akademiker fick Johan och Jonas ett banklån på cirka 400 000 kronor. En grundplåt som gjorde att de kunde skaffa kontor på Riddargatan. Och det var i det kontoret som webbyrån Spray först såg dagens ljus. De lyckades ­tidigt skaffa sig sina första tre kunder, inte några pjåkiga sådana heller; Expressen, Tv4 och Trygg Hansa.

– Vi skapade deras hemsidor vilka var bland de första hemsidorna i Sverige. Även om vi lyckades få så tunga ­spelare tidigt rasade det inte direkt in pengar från början. Vi förlängde till exempel kredittiden på våra American Express-kort, för att kunna ta oss vidare. Vi fick lära oss entreprenörskapet den hårda vägen.

Efter några månader började Spray växa. Och de växte snabbt. Redan efter ett år hade de etablerat sig i San Francisco. I samma veva lyckades de hala in Netscape som kund, vilket i princip var dåtidens motsvarighet till Google. Därefter rullade jobben in, Spray delades in i bland annat en webbyrådel och en portaldel med egna mediaprodukter och öppnade kontor på flera platser runt om i värden.

– Det var runt 1997. Än så länge var Sverige ganska ­ointresserat av ”flugan” internet. Men i USA var webben upphaussad. Den berömda IT-bubblan växte. Då valde vi att slå samman vår webbyrådel med det amerikanska bolaget Razorfish, vi hade kvar andelar i bolaget men de blev majoritetsägare. Totalt hade vi närmare 2 000 anställda inom Spray då och med Razorfish-sammanslagningen blev vi närmare 3 000.

1998 tog Razorfish webbverksamheten till börsen och bolaget noterades på Nasdaq. Bara sekunder efter börsnoteringen steg aktien mer än någon annan aktie någonsin gjort. Och Johans förmögenhet växte i samma takt.

– Jag och Jonas gick ut på New Yorks gator och fattade inte vad som hade hänt. Jag tror vi köpte varsitt par solglasögon. Och det var allt. Sedan fortsatte vi jobba som vanligt.

Lust, nyfikenhet och en vilja att skapa är något som Johan ser som en röd tråd i sitt liv. Han gick inte in i IT-världen för att bli rik på smarta e-com-lösningar. Det var den filosofiska medieomställningen som lockade honom. Internet raserade gamla strukturer. Massmedierna kunde inte längre mata ut information på sina egna villkor. Ett mer demokratiskt medium hade formats.

– Att ha mycket pengar förändrar inte så mycket i vardagen. Du äter fortfarande samma mat och väljer att leva samma liv. Du är den du är. Men pengarna gjorde att jag fick verktyg att förverkliga ännu fler entreprenörsdrömmar. Det är en ynnest.

Efter börsnoteringen lämnade Johan och Jonas sina ­delar i webbyrån helt till Razorfish och investerade istället pengarna de hade tjänat på noteringen i bland annat Spray-portalen. Därefter etablerade de närmare 20 verksamheter, varav runt 15 fortfarande existerar i dag i olika former och delvis under andra namn, som Fjord, e-bookers, Melbourne IT, Bisnode, SIME, Lycos, Tradera (Ebay), Razorfish och Active 24.

– Portalen blev min nya lustfyllda resa. Vi drev det tills vi var nummer tre i Europa sett till antal klick och unika användare. Vi var med och klassificerade hela svenska ­internet på den tiden. Vi satt på nätterna och delade in svenska nätsidor under domänen .se helt manuellt. Så
pass begränsat var nätet.

I början av år 2000 gick det så bra för Sprayportalen att Johan och Jonas var på väg ut för att börsnotera företaget. Men de ångrade sig, avblåste noteringen och gick istället samman med Lycos Europe som ägdes av Europas då största mediebolag. Och tur var det. För marknaden ­börj­ade darra.

– Det var så otroligt uppskruvade värderingsnivåer och det hade börjat skaka i USA. Men det var svårt att få någon distans till det när man var mitt inne i det. Alla runt omkring bara hejade på och sa: ”Ta nästa herravälde” ungefär. Vi var omringade av ja-sägare. Som tur var följde vi vår ­insikt och drog oss ur börsnoteringen.

Det dröjde inte länge innan IT-bubblan sprack och ­kraschens svallvågor nådde Europa. Hundratals företag gick i konkurs och tusentals småsparare såg värdet på sina aktieportföljer utraderade.

– Jag ägnade de kommande två–tre åren efter kraschen åt att ”städa”. Personalstyrkan halverades i princip. Jag var med och anställde en herrans massa av personerna som nu tvingades gå. Det var smärtsamt. Det mesta betyder inte så mycket annars. Många av dessa personer var vänner eller personer jag respekterade högt och att kunna hantera dessa smärtsamma uppsägningar på ett bra och respektfullt sätt var utmanande. Även om jag inte skulle vilja vara med om det här igen så var det bland de bästa lärdomarna jag någonsin kunnat få. Jag lärde mig hur lite man ska lita på de system och stora aktörer som visar upp en framtidsvision i Excel. Man ska lita på sin egen intuition, som poppade upp både en och tre gånger när det var så upphaussat. ”Det här är inte bra. Jag förstår inte”, tänkte jag flera gånger. Förstår man inte något, då ska man inte göra det.

Några år efter IT-kraschen funderade Johan över vart han var på väg. Med långa nätter och inte fullt så lustfyllt ­arbete i bagaget ville han se sig om efter nya utmaningar. Tillsammans med kollegan Thomas von Otter, som kom till Spray någon gång runt 1998, började han titta på andra branscher att ge sig in i. Valet landade på den förnybara ­energisektorn.

– Jag har alltid varit intresserad av samhällsförändringar och velat jobba med saker som driver världen åt det håll jag tror på. Och företagande med detta fokus är bland de bästa verktygen för detta. Jag tycker att intresse, lust och djupare engagemang bör vara grunden för människors karriärval. Vi lägger trots allt hyfsat stor del av vår tid på arbete.

”I IT-sektorn kunde du vara världens stjärna i något år och sedan kom det någon ny spelare och du var bortblåst”

Följande 18 månader grottade Johan och Thomas ner sig i energibranschen, turnerade runt på energikonferenser och träffade energipolitiker i EU.

– Vi nördade ner oss ordentligt och upptäckte då att det fanns möjligheter till förändring i branschen. Klimathotet hade så smått börjat tas på allvar och de rätt miljöförstörande och riskabla energianläggningarna var föråldrade. Vi såg att det fanns möjligheter att tillföra ny miljövänligare produktion. Bland de förnybara energislagen hade vindkraft blivit ekonomiskt konkurrenskraftigt jämfört med de klassiska energislagen och vindparker hade börjat byggas ut runt omkring i världen.

2004 gick Johan och Thomas in i vindkraftssektorn och de förvärvade en mindre vindkraftsutvecklare från danska Vestas. På köpet fick de ett mindre team som kunde teknologin. Där och då hade Johan grundat ännu ett nytt företag. Ett företag som fick namnet OX2 och vars ­affärsidé bygger på att man tar hand om samtliga steg i en vindkraftsetablering. Från projektutveckling, finansiering och försäljning till uppförande, drift och förvaltning.

– Marknaden var inte helt mogen för oss när vi startade. Vår tanke var därför att vi skulle anpassa en verksamhet som var redo när världen var redo. Låt våra vänner i finansvärlden tycka att vi är gröna muppar, ungefär. Vi var övertygade om att idén tids nog skulle innebära substantiella affärer och realiseringar. Och inte minst – att vi skulle kunna vara med och förändra energisektorn till något långsiktigt hållbart.

I dag är OX2 ett väletablerat förnybart energibolag med säte i Sverige och med verksamhet i Norge, Finland och Polen. Landbaserad vindkraft är i fokus, men de tittar även på andra förnybara energikällor som sol- och bioenergi.

– I IT-sektorn kunde du vara världens stjärna i något år och sedan kom det någon ny spelare och du var bortblåst. Jag tycker att jobbet är mer lustfyllt i dag, det känns tryggare och skönare. Energibranschen är långt ifrån lika snabbfotad som den digitala – vilket i och för sig inte bara är positivt – men det gör att vi kan bygga solida och långsiktiga affärsmodeller. Vi har designat verksamheten utifrån en liten men stark organisatorisk kärna. Vi har bara runt 70 anställda i dag, det är en siffra som gör att vi förhoppningsvis kan hantera nedgångar utan att behöva säga upp någon. För nedgångar, de kommer alltid.

Av alla de människor som en gång anställdes på Spray driver i dag ett hundratal egna bolag. Den upptäckarkultur som drog Johan till Kinnevik och som senare fick honom att starta eget, präglade även Spray. Och det är en kultur som Johan och Thomas har skapat och vill bevara även på OX2.

– Fast utan den arga tonen som drabbade oss när vi sa upp oss från Kinnevik, säger han med ett skratt.

– Visst är det tråkigt om någon av våra medarbetare vill sluta för att starta eget, men samtidigt kan det till exempel leda till framtida affärsmöjligheter för oss och bidra till något vettigt i vår värld. Men framför allt ger det lycka till den specifika medarbetaren. Entreprenörsdrivna företag passar inte alla. Det kan vara stökigt och rörigt, men för den som är nyfiken och gillar att skapa är det en fin kultur att utvecklas i.

En dag i Johan Ihrfelts liv:

05:30

Dags att gå upp. Johan börjar dagen med yoga på verandan.

06:30

Frukost med familjen. Det blir alltid en ordentlig måltid. Allt från gröt och müsli till fisk, sallad och korv.

07:45

Skjutsar barnen till skola och/eller förskola. 08:00 En halvtimmes resväg mot jobbet. Antingen i elbilen eller på tåg. Om det blir tåg börjar arbetsdagen på resan. I bilen lyssnar Johan helst på P1.

09:00

På plats på jobbet. Tar en kopp grönt te.

09:30

Inleder en mötesspäckad dag med ett internt möte om OX2:s polska verksamhet och dess steg framåt. Dagen fortsätter med mejlande, samtal och möten.

12:30

Lunchar med del­ägaren Thomas von Otter. Det blir rawfoodmat på 8to8 vid Mariatorget.

14:00

Möte hos ett företag som är intresserade av att investera i vindkraft i Finland.

16:00

Avslutar arbetsdagen med mejl och telefonsamtal om förfrågningar från startups som vill arbeta med nya gröna teknologier.

17:30

Hämtar upp dottern från fotbollsträning, och passar på att handla kvällsmat på den lokala matvarubutiken på hemvägen.

18:30

Lagar och äter middag. Förhoppningsvis är hela familjen samlad.

19:00

Ägnar timmarna fram till barnläggning åt allt möjligt. Ofta läxläsning eller kanske schack­spelande.

20:30

Läggning av barnen. ”Varannan dag kraschar jag själv i någon av barnens säng. Jag sover i minst två-tre sängar per natt.”

23:00-24:00

Går och lägger sig på riktigt. Det vill säga vaknar i någon av barnens säng och går och lägger sig igen.