På vilket vis kan drönare stödja forskningen i arktis? Och hur anpassar man drönarna till forskarnas olika behov? Det är frågor som KTH-studenterna Maria Ader och David Axelsson klurat på under våren då de gjort sitt examensarbete på ÅF inom ett nystartat drönarprojekt. Att de skulle skriva arbetet tillsammans var något de hade bestämt sedan länge och att det blev just på ÅF var tack vare Davids tidigare kontakt med företaget.

– Jag var med i ÅFs Future Talent Program förra året och fick på så sätt höra talas om projektet. Vi tyckte båda att det lät väldigt spännande att jobba med den här typen av ny teknik. Drönare är precis i sin begynnelsefas så det är häftigt att få vara med från början, säger David.

ÅF startade projektet förra året på uppdrag av EU-projektet INTERACT, som har i uppgift att koordinera och harmonisera forskning och miljöbevakning som bidrar till vår kunskap och förståelse av förändringar som sker i de arktiska miljöerna. Projektledaren Tomas Gustafsson berättar att behoven och erfarenheterna skiljer sig åt bland forskarna.

– Vissa forskare använder redan drönare i sitt arbete, medan andra knappt har sett en på bild. För att kunna anpassa drönarna efter deras behov måste vi både få en tydlig bild av vad de behöver och vilka behov som de inte själva vet att de har. Det är bland annat det som Maria och David har jobbat med det senaste halvåret.

“Det var som att komma till en helt annan värld.”

David och Marias metod har varit att utföra grundliga användarintervjuer med de olika forskarna, för att på så sätt kartlägga deras inställning till drönare och hur drönarna kan anpassas till det arktiska klimatet. Maria berättar att det finns mycket som de måste ta hänsyn till, som hur tekniken påverkar djurlivet och vilka regler och lagar som gäller när man flyger.

– Det har varit en utmaning att veta vilka frågor man ska ställa i och med att vi har haft att göra med människor som alla är experter på sitt område. För att kunna rekommendera olika lösningar till dem har det varit viktigt för oss att sätta oss in i vad de sysslar med, säger David.

Förutom att göra intervjuer med forskare runtom i världen har David, Maria och Tomas rest till Tarfala forskningsstation där man framförallt forskar om glaciärer, smältvatten, fjällmeteorologi,landformer och permafrost. Där fick de arrangera flygtester för att följa forskarnas reaktion och utvärdera deras tankar om tekniken.

– Förutom att själva arbetet var spännande var det också helt fantastiskt att befinna sig på en sådan exotisk plats. Det var som att komma till en annan värld. Den resan var en höjdpunkt för oss båda, säger Maria.

För Maria och Davids del är arbetet slutfört och rapporten inlämnad. Men i augusti är de tillbaka på ÅF igen och då som nyanställda mekanikutvecklare.

– De kanske inte kommer att bli heltidssysselsatta inom drönarprojektet, men jag hoppas på att kunna utnyttja deras kompetens och kunskap inom området även till hösten, säger Tomas.