Allt började på Ålidhemsskolan i Umeå. Kerstin Bergeå var 14 år när hon stötte på Rädda Barnens ungdomsgrupp i korridoren och insåg att hon inte var ensam. Det fanns andra som var trötta på orättvisor och som ville vara med och bekämpa dem.

– Redan som barn hade jag något slags världssamvete och en form av maktanalys. Jag ville vara man, jag tyckte alla tjejer var så töntiga och hade så lite att säga till om i världen. Men fram till att jag stötte ihop med Rädda Barnen hade jag inte fattat att det faktiskt fanns möjligheter att engagera sig för att göra världen bättre, säger Kerstin.

Trots att hon bara gick i sjuan fick hon tillåtelse att tillsammans med några gymnasieungdomar från Rädda Barnen följa med till Rumänien för att besöka barnhemsbarnen som det på den tiden skrevs mycket om i tv och tidningar.

– Det var en chock att se all misär och lidande, men det var samtidigt nyttigt att skakas om och inse hur snedfördelade världens resurser är. Jag minns att någon från Rädda Barnen sa ”om några år kanske det är du som jobbar inom biståndsbranschen”. Och så blev det ju.

I vuxen ålder har Kerstin Bergeå mestadels engagerat sig i fredsarbete. Bland annat har hon varit fredsobservatör i Guatemala och Mexiko, arbetat med att återintegrera barnsoldater till samhället i norra Uganda, föreläst om genus och konflikthantering i flyktingläger och startat en folkhögskolekurs inom ickevåld.

”Jag använder otroligt mycket av det jag har gjort ideellt i mitt arbetsliv.”

Vad är det som driver dig?

– En ilska och frustration över att världen ser ut som den gör. Jag tror verkligen att människan skulle kunna hantera konflikter utan våld, och att alla skulle kunna få mat. Det är också ett sätt att hantera ångesten att jag har det så bra medan så många lever i våld och extrem fattigdom. Så länge jag gör bra grejer mår jag bra.

Sedan sju år tillbaka jobbar Kerstin Bergeå som utbildningssekreterare på Kristna Fredsrörelsen, en ideell organisation som arbetar för fred och rättvisa. En roll hon aldrig hade fått utan mångårig erfarenhet inom ideellt arbete.

– Det finns inte på kartan. Att ha jobbat ideellt är en stark merit, men det ger också en ovärderlig förståelse för allt från organisationskultur till vad en folkrörelse är och hur volontärarbete funkar rent praktiskt. Jag använder otroligt mycket av det jag har gjort ideellt i mitt arbetsliv, när jag håller utbildningar tar jag alltid exempel från mitt arbete i fältet.

Har du någon gång valt ideella uppdrag karriärstrategiskt?

– Nja, på sätt och vis. Jag är från början sjukgymnast, men när jag fick chansen att jobba som fredsobservatör föddes en dröm om att kunna fortsätta arbeta med fredsarbete på heltid. Jag tänkte att om jag nischar mig i freds- och konfliktfrågor blir det lättare att anställa mig.

I dag är Kerstin Bergeå själv med och rekryterar folk till olika volontäruppdrag. Och hon vet att ett ideellt engagemang smäller högt ur ett arbetsgivarperspektiv.

– Att ha jobbat ideellt ser självklart bra ut på cv:t, det visar att man har ett engagemang, att man är driven – ingen slacker. Naturligtvis ska man också brinna för det man gör, att bara göra det för meriten funkar inte, då blir man inte långvarig inom den ideella världen.