Jag satt härom dagen och säste min webbtidning – en dag som så många förut…

Då såg jag en bild av ett hus som skulle säljas till högstbjudande. Inte en helt ovanlig företeelse men jag blev nyfiken på varför man skulle vilja försöka sälja ett kanske väldigt vackert hus med hjälp av ett extremt fult fotografi – helt uppenbart taget av en amatör. Jag gick genast in på en helt gäng olika mäklarfirmors hemsidor och började jämföra. Alla verkade vara helt fast i en färdigstöpt form som inte bara var ful och tråkig utan dessutom inte gav mig den visuella information som webben skulle kunna erbjuda. Varför dessa stela, fyrkantiga sidor med stillbilder som inte gör objektet rättvis? Skulle inte en rörlig bild bättre kunna beskriva huset och dess omgivningar? Tänk dig själv en lång åkning in från gatan, genom ytterdörren, uppför trappan, genom TV-rummet förbi öppna spisen för att landa i sovrummet och visa utsikten över sjön genom fönstret. Med rätt bakgrundsmusik och en mjuk men informativ röst som berättar om objektet skulle jag bli mycket mer köpvillig.

Så jag skrev ett brev som jag skickade till några av de mäklarfirmor som verkade ha de bästa förutsättningarna och pitchade min idé, övertygad om att de skulle tycka att det var alldeles lysande – men hör och häpna: Ingen var intresserad. Någon var till och med ganska otrevlig i sitt svar till mig, som om jag medvetet hade slösat bort hans dyrbara tid med mitt mail. Efter dessa responser vågar jag inte ens tänka på reaktionerna inför min nästa idé. Att bygga 3D-versioner av de dyraste och snyggaste objekten. Som intresserad köpare skulle jag kunna gå på en webb-visning med hjälp av musen och jag skulle göra det på min tid, när jag vill och inte behöva stressa iväg under lunchen för att se ett objekt.

Ett sånt här förslag skulle säkert utmynna i någon form av lynchning eller i bästa fall mordhot och hatbrev. Så jag skriver inga fler brev till mäklare.