Foto: Christian Gustavsson

Linnéa Claeson är handbollsproffset som det senaste året har blivit ett ansikte utåt för jämställdhetskampen, tack vare hennes Instagram-konto @assholesonline som i skrivande stund har över 275 000 följare. Där publicerar hon skärmdumpar på sexuella inviter, dickpics, hot och trakasserier som män skickar till henne – och hennes svar på deras meddelanden.

Varför tror du att @assholesonline har fått så stort genomslag?

– Dels för att många känner igen sig, dels för att många blir chockade – och båda de sakerna driver mig att fortsätta. Jag vill skapa ett systerskap där vi kan prata om det och visa att det är ett stort problem som måste tas på allvar. Även om inläggen på @assholesonline är sådant som har skickats till mig så handlar det inte om mig personligen – otroligt många kvinnor världen över upplever sexism i sin vardag och den skeva kvinnosynen är ett stort samhällsproblem.

Och vad tänker du om att folk blir chockade?

– Det gör mig förbannad, för man måste nästan aktivt ha skitit i det, skämtat bort det eller blundat för det om man känner sig chockad. Men det visar också att syftet är viktigt, att vi måste få fler att våga prata om det.

”Vi kommer att prata om ett före och efter #metoo.”

Under hösten har #metoo gjort att sexuella trakasserier verkligen lyfts upp på agendan – vad betyder det?

– Det betyder allt! Marken gungar, bransch efter bransch sluter upp och äntligen ställs krav på makthavare, ledare och chefer att ta ställning och agera i frågan. Jag tror att vi kommer att prata om ett före och efter #metoo. Och om uppmärksamheten kring problemen skulle börja dö ut kommer jag och andra feminister att påminna om det!

Du är engagerad i fler viktiga samhällsfrågor, och har bland annat varit med och grundat Omtanke Stockholm och Refugee Relief. Berätta om det arbetet!

– Jag hade varit i Grekland och volontärarbetat i flyktingläger, sett deras jävliga situation på nära håll och min främsta tanke när jag kom hem var att jag måste göra någonting mer. Jag pratade med Elin Westher, som pluggar juridik med mig och också har ett stort socialt engagemang. Tillsammans kom vi fram till att vi ville göra något konkret och något som sker här och nu. Så vi startade organisationen Omtanke Stockholm. Där gör vi insamlingar till hemlösa och har sedan nattvandringar där vi delar ut gåvor, pratar med människor och helt enkelt visar medmänsklighet.

– Refugee Relief är också en ideell verksamhet, som jag har grundat tillsammans med fem andra tidigare volontärer. Syftet är att mildra lidande och underlätta för människor på flykt, och just nu fokuserar vi på de som befinner sig i Grekland. Vi samlar in förnödenheter och genom våra kontakter på plats kan vi se till att allt hamnar där det bäst behövs.

”Jag hittar mycket motivation och glädje i systerskapet i sporten.”

Till en helt annan sak – i somras gick en barndomsdröm i uppfyllelse för dig när du blev handbollsproffs i Danmark. Vilka egenskaper, förutom handbollsskills, har gjort att du tagit dig dit?

– Jag är väldigt envis och ambitiös, sedan hittar jag mycket motivation och glädje i systerskapet i sporten. Ens lagkamrater blir både ens kollegor och bästa vänner, och de gör att man orkar kämpa även när man har dåliga dagar.

– För även om barnet i mig är överlyckligt över att jag äntligen spelar i Danmark så blir det ju ens vardag: man krigar på träningarna, försöker hela tiden utvecklas och etablera sig i ligan, och det går upp och ner.

Vid sidan av allt annat pluggar du dessutom sista året på juristlinjen. Varför blev det just juridik?

– Jag har vetat länge att jag vill plugga juridik, även om jag inte vet vad jag ska använda utbildningen till. Men jag har alltid haft ett stort rättspatos och vill inte bara lära mig lagen, utan också undersöka varför saker är på ett visst sätt och se vad vi kan ändra på.

Vad inspirerar dig?

– Ungdomar som säger ifrån när någon mobbas, de som går emellan när det blir slagsmål på skolgården, politiker som tar ställning mot orättvisor i samhället, tanter som går fram till nazister och säger åt dem att sluta med sin propaganda – helt enkelt människor som står upp för sin sak och vågar säga ifrån trots att de själva riskerar att råka illa ut.

”Jag är inte partipolitisk – däremot är jag jävligt politisk.”

Hur ser dina planer ut för 2018?

– Jag vill hänga mycket med mina vänner och min familj, sedan ska jag såklart spela handboll och fortsätta driva de frågor jag brinner för. Ibland känns det som att jag opinionsbildar bara genom att finnas till, vara den jag är och se ut som jag gör. Men inför valet blir det såklart en hel del extra. Jag är inte partipolitisk över huvud taget – däremot är jag jävligt politisk. Jag tycker att folk ska ta sitt ansvar och gå och rösta, och rösta för det samhälle de vill ha.

Och om du blickar ännu längre fram – vad gör du om tio år?

– Oj, jag har inte några särskilda drömmar för mig personligen, men däremot väldigt många drömmar för vårt samhälle. Jag vill att vi ska leva i en klokare, snällare och modigare värld. Mina hjärtefrågor är civilkurage, medmänsklighet och jämlikhet, och det är saker jag vill främja under min tid på jorden.