Att vara kreativ är en konst. Det kan nämligen bli för mycket av det goda, och plötsligt har du passerat gränsen för vad som istället bara anses konstigt. Business Insider frågade några rekryterade vad för konstiga ansökningar de hade fått in. Här kommer topp sju.

1. En plastfot
I ett försök att ”få in foten” landade en faktisk fot på en av rekryternarnas bord. Trots att ansökan var full av fotrelaterade skämt gick det inte hem. Att ordvitsa sig till ett jobb kanske bara funkar i Göteborg.

2. Ett provrör med låtsasblod
Att försöka illustrera att man kommer ge ”blod svett och tårar” för att få ett jobb, genom att skicka med just blod, är inte att rekommendera. Kan bli en riktigt grisig tillställning om provröret dessutom går sönder.

3. Kroppsmåtten
En rekryterade fick en väldigt specificerad redovisning av den ansökandes kroppsmått, liksom hår- och ögonfärg, till ett jobb där detta var helt irrelevant. Spara på info av det här slaget om du inte är i modellbranschen.

4. En innehållsförteckning
Kort och koncist. Så lyder huvudregeln för cv:t. Att gå över två sidor är sällan nödvändigt, och att ha ett cv så långt att det behöver en innehållsförteckning, ja det säger sig själv att det inte är någon hit. Rekryteraren som tog emot detta omfattande cv poängterade att inget cv bör vara så långt att det behöver en innehållsförteckning.

5. Ett kakberoende
Att lista intressen som att äta chokladkakor eller spela Settlers är ungefär like relevant för den genomsnittliga jobbansökan som att bifoga dina kroppsmått. Tänk på att hålla dig till relevant information. Det blir lätt oseriöst annars.

6. Teknikkunskap från stenåldern
Självklart ska du nämna dina tekniska färdigheter i ditt cv – så länge det inte handlar om att hantera en fax, skriva i Microsoft Word eller kopiera papper. Håll dina kunskaper uppdaterade och rensa ut gammalt krafs.

7. Skriva någon på näsan
Att skriva ett cv och ansökan på svenska och sedan ta upp ”svenska” som ett av språken man behärskar är inte särskilt smart. Använd utrymmet till något vettigare!

Text: Cecilia Bäcklund Datum: 2013-11-06