Föregående Nästa

Vd:n som håller en boll i luften åt gången

Vd:n som håller en boll i luften åt gången
20 maj 2013

Han är Nordenchef för en av Sveriges största mediebyråer Starcom, tvåbarnspappa och coachande basketspelare. Lär av Jens Welins sätt att tackla en arbetsdag.

Annons

Han var på väg rakt in i väggen, bara 34 år gammal. Nu har den högpresterande vd:n lärt sig hur han ska leva sitt liv för att leverera och samtidigt må bra. Här får du följa med under en av hans arbetsdagar.

 

06.45 Det är dags att vakna. Innan övriga familjen vaknar passar Jens Welin på att bläddra igenom Dagens industri och DN, sedan blir det en gemensam frukost innan han tar med sig sin ena dotter in till stan där hon går i skolan.

– Min filosofi har alltid varit att lägga upp arbetet med hög intensitet på dagtid. Detta för att kunna träna basket på kvällstid och för att hinna med både representation med kunder och att umgås med min familj.

 

08.15 Jens kommer in till kontoret och börjar med att kolla nattens mejl. I inkorgen finns bland annat ett tråkigt besked som berättar att de inte har vunnit en kund med en pitch de gjort. Jens skriver ett peppande mejl till sina kollegor.

 

10.00 Det är dags för ett telefonmöte med ekonomichefen i London. Företaget omsätter nästan 1,7 miljarder i medieköp per år i Sverige så det finns vissa frågor gällande likviditeten som Jens måste vara involverad i. I det här fallet är några kunder försenade med att betala sina fakturor och det drabbar deras betalningsförmåga. De behöver låna upp ett tiotal miljoner kronor för att lösa situationen den närmaste månaden och får godkänt av ekonomichefen.

 

10.40 Jens tar en paus från jobbtankar och lägger några minuter på att säkra upp spelare. Han har en viktig basketmatch med sitt lag, Lidingö Bulls, kommande helg så han skickar ut några mejl för att se till att de bästa spelarna kan vara med.

– Jag tycker om att planera. När jag ser resultatet av hårt arbete baserat på en vision mår jag som bäst. Det kan vara mina basketkillar som spelar på rätt sätt, eller en reklamkampanj som fungerar så som man har tänkt sig, eller att se sitt hus byggas utifrån en idé och ritning.

 

11.20 Jens åker till cityakuten för att konstatera att han har fått tennisarmbåge av alltför mycket datoranvändande. Naprapat bokas in.

 

 

12.00Äntligen dags för lunch. Jens tar bilen till restaurang Piren alldeles invid vattnet i Kristineberg för att äta tillsammans med 3:s vd, Nicholas Högberg. De känner varandra privat och har mycket att prata om, allt ifrån Nicholas fysträning till Jens basketkillars motivation och Nicholas nyvunna vd-erfarenheter på 3, till hur tv-kanalernas prisutveckling kommer att se ut framöver.

 

 

14.00 Möte med ledningsgruppen. De diskuterar hur de ska jobba med nya kunder. Efter mötet är de överens om vilka förändringar som krävs för att göra jobbet mer effektivt.

– Effektiviteten är viktig, nackdelen är att det tyvärr händer att medarbetare går in i väggen. Det är väldigt tråkigt och ett dåligt betyg på mig som ledare av verksamheten när det händer.

 

Jens Welin vet vad han pratar om. För drygt tio år sedan var han själv på väg in i väggen, bara 34 år gammal. Han säger att basketen troligtvis räddade hans karriär.

– Jag jobbade hela tiden men som tur var fortsatte jag att träna tre gånger i veckan. Jag tror att det är livsviktigt att byta fokus ibland och mitt knep är att verkligen ägna mig åt en sak i taget till 100 procent, både på fritiden och på jobbet.

 

16.00 Generalrepetition för en pitch. Jens lyssnar på så många  generalrepetitioner av pitchar och idépresentationer han hinner.

– Det roligaste med mitt jobb är att få göra nya, kreativa lösningar som skapar framgång för våra uppdragsgivare. Ett drömuppdrag vore att få jobba med Adidas globalt. Det skulle innebära en möjlighet att få kombinera kreativa medieval med ny teknologi. Som basketspelare har jag alltid älskat sportvarumärken och funderat på varför Adidas inte lyckats övertyga mig om sin förträfflighet. Det skulle vara en riktig utmaning att göra Adidas starkare än Nike.

 

18.30 Hemma för dagen. Efter att ha kollat och svarat på så många mejl som möjligt åker Jens hem och äter middag med sin familj. Hans fru kör LCHF just nu så det blir en middag med fläskfilégryta, salami och paprika i gräddsås och sallad. Hans tjejer gör sina läxor och äldsta dottern, som går i trean på gymnasiet, behöver hjälp med matten. Till Jens förvåning kan han faktiskt hjälpa henne trots att det var länge sedan han gjorde ekvationer.

 

20.15 Dags för träning. Jens dricker en halv liter vatten och en espressokaffe och åker till baskethallen där han både coachar och spelar. Han är först på plats för att värma upp. Äldst i laget men först i hallen, tänker han och börjar springa för att stelheten skall släppa, vilket den gör efter åtta minuter. En efter en dyker killarna upp och efter 90 minuter sitter de sjöblöta av svett och snackar skit i omklädningsrummet. Ingen pratar jobb eller familj. Det är mest skämt och grabbsnack, men det fyller en funktion. I omklädningsrummet är alla på samma nivå, även om den är låg ibland.

– Att idrotta på tävlingsnivå är en bra kombination av fysisk och mental fokus. Det går inte att tänka på någonting annat just då. I 90 minuter är kropp, tanke och sinne fokuserat på att prestera maximalt. Pulsen är hög, svetten dryper, adrenalinet pumpar och det är kamp blandat med lek. Personligen har jag använt samma element för att genomföra stora prestationer på jobbet. Det gäller att hamna i flow så att prestationen blir på topp.

 

22.45 Skönt utmattad kommer Jens hem från träningen och äter lite kvällsmat, därefter är det dags för kvällens underhållning, att titta på NBA-basketens höjdpunkter på Ipaden. Sedan är det dags att sova. Trött och harmonisk går han och lägger sig.

– Knepet för att må bra är att ägna sig åt en sak i taget och att inte splittra sig. Det är ingen balans, men det är ett fokus som gör att du väljer bort ett dåligt samvete just för tillfället. Med tiden lär man sig att det inte finns balans i livet, det är först då man kan börja må bra. Då lär man sig att koppla bort det dåliga samvetet eftersom det är orealistiskt att hinna med allt på ett bra sätt. För mig har det fungerat för att jag har en familj som har varit förstående och kollegor som har förstått att det är viktigt för mig att inte bara jobba, utan att också hinna spela basket och vara med familjen.

Josefin Lindberg
Publicerad 20 maj 2013
Föregående Nästa