Jag vill prata om mod. Om varför jag inte var modig när jag sade upp mig men supermodig när jag anmälde mig till Vipassana, ett tio dagars tyst meditationsläger. Med tyst menas tyst. Inte ett ord får yttras, du får inte skriva, läsa, gestikulera eller på annat sätt kommunicera. Du äter frukost halv sju, lunch elva och sedan inget mer resten av dagen. Du går upp fyra på morgonen och mediterar sittandes i tolv timmar till klockan tio på kvällen då lampan släcks och ryggen värker. I tio dagar.
Innan Vipassana var jag skräckslagen. 
Innan min uppsägning var jag lugn. Det som av andra skulle klassas som ett stort beslut var för mig ett icke-beslut. Jag hade kommit till en punkt där alternativet att vara anställd inte längre existerade. Därför var min handling inte heller modig.
Mod utan rädsla finns inte. Så om du vill varamodig måste du trotsa dina rädslor. ”Annars är man ingen människa utan bara en liten lort” som Jonatan Lejonhjärta säger till Skorpan i Astrid Lindgrens saga. Att vara modig är jobbigt. Det betyder att du måste ändras. Du måste göra saker som är utanför
din bekvämlighetszon. Du måste befinna dig i ett läge där du inte har kontroll och vara okej med det.
Mod har därför också mycket att göra med tillit. Att tro på att det är värt att gå emot dina reflexer som försöker få dig att backa och gå tillbaka till ditt trygga hörn. För i ditt hörn skapas inga nya erfarenheter, där upptäcker du inget nytt och där växer du inte heller som människa. På andra sidan rädslan finns däremot en frihet. En stolthet över dig själv och ofta en insikt om att ”det var väl inte så farligt”. Vinn över din rädsla och du kommer aldrig mer behöva vara rädd.
Åtta månader efter att jag gjorde mitt första Vipassana gjorde jag mitt andra. Det hade tagit mig mer än två år att samla mod till att göra det första. Vipassana är en av de saker jag är mest stolt över att jag har gjort. Inte för att det visade sig vara särskilt jobbigt i slutändan, utan för att jag var panikslagen inför det men gjorde det i alla fall. Det blev också tydligt för mig att rädslan bara är ett mentalt påhitt av dig själv. Oftast är den faktiskt en ursäkt för att fortsätta som du alltid gjort och slippa förändras. Men när du gör som du alltid har gjort kommer du också få samma resultat som du alltid har fått. Var inte rädd för rädslan utan se den som en chans till utveckling.
Min kompis var singel i nio år. För något år sedan bestämde hon sig för att ha mod som tema för det nya året. Varje gång hon hamnade i en situation där instinkten var att backa skulle hon stå emot den och gå framåt istället. Hon som aldrig vågat gå fram till killar utan väntat på att bli vald, tog första steget. Det var jobbigt, det var tungt. Det var emot hennes karaktär. Likt förbaskat gjorde hon det. Det året backpackade hon själv, hoppade fallskärm och hittade kärleken. Kraften i att vara vardagsmodig ska inte underskattas. Och frågar du henne i dag är fortfarande det där första sms:et till killen hon var intresserad av det modigaste hon någonsin har gjort.
Marlena Batist är 31 år, entreprenör och föreläsare. Hon är känd för sajterna100lax, Startitup och Strangelogic samt boken Så här kan du också starta företag. Hon finns även med på Shortcuts uppstickarlista 2012. Läs mer om henne här.
Maila: marlena@100lax.se
Tidigare krönikor av Marlena Batist
”Du och jag extremast i världen”
”Ser du livet som en tävling?”
